Allmänt: Det är inte helt enkelt att hitta fakta om denna buteljering. Det jag har lyckats klura ut är att den inte säljs via Systemet men kan köpas genom vissa återförsäljare i Tyskland och att det handlar om en blended whisky i det billigare segmentet. Den tillverkas i Skottland (”Scotch”) och trots att det är en NAS-whisky utan tydlig ålder är den i alla fall minst tre år och en dag gammal då. Alkoholhalten ligger på 40% och den är både kylfiltrerad och färgad med sockerkulör.

Trist men inte kasst!

Doft: Lite aceton eller nagellacksborttagningsmedel (sjukt långt ord haha) först. Lite vattnig honungsmelon, lite parfymliknande fruktighet (lite som om man hade gjort en parfym som doftade päron). Mild vanilj (vaniljmaräng, typ) och lite maltsötma. Det är ingen spännande eller stor doftprofil, men den är inte oäven heller. Mest lite platt och fruktig, liksom. Med vatten försvinner doften nästan helt och kvar blir lite citrus, lite vanilj och lite kamomill.

Smak: Väldigt mjuk, samma melonton och liiite liiite ekbeska. Här finns en slags spritighet, som inte riktigt beror på alkoholhalt utan relativt omogen eller ung sprit, om jag får gissa. När smak går över i eftersmak anas lite äppelcider (sån man köper i mataffären) och den lätta samt relativt korta eftersmaken handlar mest om en slags svårdefinierad träton tillsammans med lite farinsocker. Med vatten blir smaken lite sötare, rundare och även om eftersmaken dör helt (lite spritsigt vitt vin, that’s it) tycker jag nog att själva kroppen vann på att vattnas lite. Den blir lite kärvare med tydligare ekton och någon slags hallonsmak anas (geléhallon kanske?).

Okej, detta är väl inte skitbra direkt, men det är inte odrickbart heller. Jag märker inte av några sneda eller obehagliga smaker någonstans, utan tycker mest att det är klart drickbart men blekt och anonymt, liksom. Detta är inte en whisky jag hade suttit och sippat på. Jag tänker mig snarare att detta är en whisky som man festdricker, typ. Och det gör jag ju inte. Så ingen whisky för mig, och jag har svårt att tänka mig att jag hade kunnat rekommendera Statesman till mina nära och kära. Men – och detta tycker jag är rätt viktigt, faktiskt – jag köper inte tugget om att det smakat tändvätska och liknande jargong. Den främsta anledningen till det är att denna whisky faktiskt inte smakar särskilt mycket alls, och det går definitivt att dricka utan problem.