För ett bra tag sedan skrev jag om tre begrepp som Sveriges whiskyklubbar behöver bemöta eller motverka för att de ska överleva i det långa loppet, särskilt med tanke på att föreningslivet inte är lika aktivt som förr och för att många yngre människor har svårt att identifiera sig med den traditionelle, äldre, manlige whiskydrickaren.
Jag var beredd på att folk skulle ha synpunkter på mitt sätt att se på saken, men responsen var istället överväldigande positiv. Detta är naturligtvis jätteroligt men jag vill också ta tillfället i akt att lyfta fram en person som inte nödvändigtvis höll med. Om vi ska kunna göra whiskysverige öppnare, mer tillåtande, mindre fördomsfullt och mer nytänkande innebär det också att jag behöver möta kritik, för kritik är också bra. Därför tackade jag personen i fråga, Andreas, och svarade att jag skulle ta mig tid till att svara honom ordentligt. Därför tillägnar jag Andreas detta blogginlägg, då han var modig nog att ifrågasätta något som så många människor kände igen sig eller andra i och uppskattade. Tack Andreas!
Detta blev ett väldigt långt inlägg men jag ville inte ta bort något av Andreas svar eftersom han lagt ner så mycket tid på det. Jag uppskattar verkligen om ni tar er tid att läsa hela, för även om vi inte är överens i alla, möts vi på flera punkter och jag tycker att hans svar är läsvärt i sin helhet. Andreas inlägg kommer nedan, och för att göra det enkelt för mig när jag skriver detta inlägg har jag valt att svara i kursiv stil, så att ni lättare kan följa både hans och mina tankar.
Hmm, här har du ansträngt dig och gjort tre klart läsvärda inlägg. Alla skrivna på ett sätt där de inbjuder till fundering, eftertanke och kommentarer mer än en gång och så händer där nästan inget! Allt innehåll kan väl inte bara gått alla följare förbi, eller haft en så stor instämmighet att ingen har något ytterligare att kommentera, eller att ALLA skulle instämma och köpa allt rakt av bara?!?
Jag håller helt med om att jag hade väntat mig fler kommentarer på själva bloggsidan, men folk valde istället att kommentera, instämma och diskutera via Facebook, både via bloggens sida där samt i olika facebookgrupper för whiskyälskare. Kolla gärna där!
Så då får väl jag börja och sticka ut hakan lite, så kanske fler följer på…
Hoppas att det inte blir allt för rörigt med allt i ett inlägg, förhoppningsvis i någorlunda ordning sett till hur de tre inläggen är skrivna.
Vem väljer att bli att gå med i en klubb / förening, jo den som har tid, ork, intresse etc och vill lära sig mera om ämnet tillsammans med likasinnade. Råkar det nu vara whisky och intresse för/runt den drycken som det gäller så är det kanske inte så konstigt att medlemsbilden (tyvärr?) ser ut som den gör heller.
Jag kanske misstolkar dig här, men de vänner jag umgås med som är whiskyintresserade skiljer sig faktiskt till viss del från de av mina vänner och bekanta som är medlemmar i just whiskyklubbar. Håller helt med dig om att en whiskyklubbs medlemskrets måste bestå av folk som är intresserade av eller nyfikna på whisky, men – och jag menar verkligen inte att vara sarkastisk här – det finns otroligt många människor som gillar whisky men som aldrig hade fått för sig att gå med i en whiskyklubb som de framställs eller ser ut idag. Det är dessa människor klubbarna måste våga och vilja rikta in sig mot i sin rekrytering, inte vänner av samma geografiska, socioekonomiska eller åldersmässiga sfär som de som redan är medlemmar. Annars måste nog tyvärr många klubbar gå i graven om 15-20 år.
*Whisky kräver ganska ”mogna smaklökar” för att avnjutas (utöver att vi såklart måste vara +18/21 år), så där sållas automatiskt många bort.
Instämmer, jag vill absolut inte att folk under laglig åldersgräns håller på med att pimpla whisky. Så om nu smaklökarna är tillräckligt mogna vid 18-19 års ålder (det var de för mig för det var då jag upptäckte whisky), hur kommer det sig att så få i åldrarna 18-40 är medlemmar i whiskyklubbar? De kan ha jobb, klubbarna kan ha låga medlemsavgifter, de kan redan ha intresse eller nyfikenhet för drycken och de har åldern inne – varför vill de inte gå med i whiskyklubbar? För att man inte rekryterar eller anpassar sig mot denna/dessa generationer, och när man mot all förmodan gör det är det för att stolt visa upp svärsonen på whiskyklubben. Döttrarna får sitta hemma eller prova gin, mezcal, rom eller whisky med yngre vänner eller vänninor.
*Kräver oftast någon chaufför / ej körbar efter provning. Här är online-provningar helrätt!!!
Instämmer helt, och onlineprovningar är ett toppenbra alternativ! Dessutom har fler och fler klubbar efter pandemin öppnat upp inför att ha komboprovningar, där vissa sitter med i lokalen och vissa är med online. Men vem som med vänner eller bekanta över 18 känner säkert någon med körkort, och många klubbar håller till centralt på orten dit man enkelt kan ta sig med buss, tåg eller cykel. Många unga människor bor dessutom mer centralt än äldre, så jag ser nog inte detta som ett skäl till varför de stannar hemma.
*Tar lite tid. Här hjälper online-provningar också till.
Är inte säker på att jag förstår helt, men om du menar att yngre människor, kvinnor och personer med annan etnicitet inte har samma tid som äldre, vita män (sett utifrån en generell bild av majoriteten av klubbmedlemmarna i majoriteten av klubbarna) att sitta med på en tvåtimmarsprovning innebär det att dessa människor inte heller går på bio, till barer med vänner eller besöker restauranger. Detta finner jag en smula osannolikt.
*Kostar en del. Och värre kommer det att bli…
Sant, välavlönade äldre människor med utflugna barn och små eller inga huslån har goda förutsättningar att vara med i whiskyklubbar. Så varför består inte klubbarna i så fall av 50/50 män och kvinnor/ickebinära med samma ekonomiska förutsättningar? För att klubbarna inte riktar sig till dessa grupper i samma utsträckningar när man rekryterar, utan rekryteringen går via mun-till-mun-metoden genom äldre män som rekryterar manliga vänner/jobbarkompisar/vuxna barn främst. Men! Jag tycker att det är ganska många klubbar som har låga årsavgifter på någon enstaka hundralapp, vilket är toppen, och det har nog många råd med. Att utöver det gå på en whiskyprovning för 300-500 kr med mat inräknat åtminstone en gång om året skulle de flesta av dessa personer nog kunna tänka sig att unna sig, om de hade varit motiverade till det. Men varför ska de göra detta om de inte känner att de tillhör en av flera målgrupper whiskyklubben vill inkludera i sin medlemskrets? Just det.
*Långt ifrån alla etniciteter som gillar lagrad sprit eller ens dricker alkohol.
Här får man nog lyfta blicken lite. Rent tekniskt sett tycker inte det ursvenska etniciteten om lagrad sprit heller, eftersom vi i alla århundraden har tillhört vodka- och akvavitbältet. Det finns många sekulariserade personer som man fördomsmässigt hade kunnat anta tillhöra en icke-drickande minoritet men som gärna tar sig ett glas, jag känner flera. Det finns också möjlighet att låta icke-drickande prova och spotta, om man nu skulle vilja vara så vidsynt (så gör man exempelvis på många större, seriösa provningar inom branschen). Det finns dessutom både religiösa och icke-religiösa personer som tillhör den svenska etniciteten som inte dricker alkohol, men dessa bryr vi oss inte om ifall vi råkar få med dem i vår “marknadsföring” när vi pratar med kollegorna om att gå med i klubben över jobblunchen. Om jag får lov att göra mig riktigt obekväm handlar det ofta om att vi helst, om vi får välja, inte VILL ha med personer med andra etniciteter om vi kan undvika det och därför riktar vi oss mot alla vid namn Göran, Bengt och Lasse i första hand. Och om klubben sedan blir full finns det ju inte mycket vi kan göra, eller hur? Fel. Jag har hållit whiskyprovningar där jag medvetet och uttalat bjudit med och ordnat alternativt åt de som inte dricker alkohol alls – och de kom! Och det var kul! Tänka sig! Sedan kanske de inte vill gå med i en whiskyklubb efter det, men de kanske kan tänka sig att vara med på en provning och dofta eller spotta igen? Vissa av dem var faktiskt “bara” med på provningen för att de ville lära sig mer om whisky och dessutom umgås, utan att dricka. Hade det inte varit okej? Jag tycker det. Men sedan är jag uppvuxen i ett hem där det alltid fanns mat till flera som råkade vilja komma på middag spontant. Tänk om man hade vägrat bjuda in folk till släktkalas baserat på “du äter ju inte ens tårta!”. Det är väl ändå lite märkligt.
*Troligtvis långt fler män än kvinnor som uppskattar och är så pass intresserade av ämnet att de söker sig till en klubb enbart för det.
Faktiskt inte, men kvinnor som är lika intresserade orkar inte bli skrivna på näsan, avbrutna eller klappade på huvudet av ett gäng äldre män som tycker att de kan det mesta värt att veta redan. Dessa kvinnor väljer i mångt och mycket att hålla provningar med likasinnade hemma istället, i en miljö där de inte blir tillrättavisade eller riskerar att bli förlöjligade eller fördummade. Dessa mikroprovningar får whiskyklubbarna aldrig reda på, och därför tror man att de inte existerar – med det gör de. Jag har fått frågan att dra ihop eller vara med på sådana otaliga gånger, och dessa kvinnor har aldrig ens övervägt att gå med i en organiserad whiskyklubb då de är 20-40 år gamla och vill bli tagna på allvar i en trygg miljö, inte vara en exotisk nykomling bland en grupp herrar som per automatik antar att de flesta av ens kön inte uppskattar eller intresserar sig för whisky i samma utsträckning som män. Ganska självklart, egentligen. Med sådana fördomar skapar man sig en självuppfyllande profetia eller filterbubbla där man varken vill eller kan se annat än det som bekräftar ens egen världsbild.
-Allt detta pekar på varför ”den vanliga” whiskyklubbsmedlemmen är just den det är.
Orättvist eller fel? Ja möjligt! Men det kan vi knappast lasta whiskyn för, bara i möjligaste mån jobba för att motverka på de punkter där det är görbart.
Men så länge medlemsantalet ökar / ligger kvar på önskad nivå i majoriteten av de aktiva klubbarna så lär inte förändringarna bli så stora och knappast till i morgon heller. Det är först ”dåliga tider” som kräver nytänk.
Instämmer helt och utan förbehåll i allt ovan, här är vi helt överens! Jag skulle aldrig få för mig att lasta whiskyn för det, whisky är ju ett ting utan själv eller känslor. Jag lastar personerna, du, jag, samtliga som rör sig kring drycken, för att det ser ut som det gör. Anledningen till varför jag varnade för de tre fällorna whiskyklubbarna kan gå i är för att jag misstänker att “de dåliga tiderna” kan komma fortare än väntat om man ser till klubbarnas genomsnittsålder och könsfördelning. Det är många fina, härliga klubbar som kommer att gå i graven om 15-20 år om de inte tänker nytt kring rekryteringen, och jag VILL att de SKA överleva. Det är ju trots allt härliga, varma och kunniga människor som samlar i dessa klubbar.
Gatekeeping: (Svårt ord för oss som inte är skolade i språket…)
Ganska normalt att de med mera erfarenhet talar om för de ”nya” hur saker och ting fungerar, speciellt om man söker sig till en gemenskap för just det intresset. Så är även de flesta av oss uppfostrade, att vi ska lyssna och lära av de som är äldre och därmed bör ha mera erfarenhet.
Dock kan information ges på så många olika sätt och på ett nervärderande är knappast rätt, oavs hur rätt de än har i sak.
Hear hear – det är ju precis detta jag menar!
Går jag på ett evenemang, provning etc, så är det för att jag vill lära mig något och uppleva något nytt. Allt behöver inte läggas fram på ett mjukt sätt, men det får samtidigt inte kännas otrevligt där och då. Information och fakta kan vara mastigt att ta åt sig och alla är långt ifrån pedagoger när de delger det. Det viktiga är att ingen medvetet påpekar något på ett negativt och nervärderande sätt, då är de farligt ute!
Uttal av destillerinamn är en klassisk sak där det rättas hårt och ofta.
Ja, man ska såklart FÖRSÖKA att uttala namnen rätt, men fortfarande är det exakt samma sak i flaskan, pannorna är lika stora och destilleriet ligger på samma magiska plats för det och i princip alla (som vill) fattar ändå…
Att de som ”varit med länge” refererar till äldre flaskor när någon nytillkommen nämner en ny som bra, är heller inte så konstigt. De har ju ett bredare spektra att jämföra emot och visst var merparten av de äldre buteljeringarna lite bättre än många av de unga som släpps idag. Men det precis som allt annat går ju såklart att säga på så många olika sätt också. Typ -Kul att du gillar den, försök att få möjlighet till att prova någon äldre buteljering därifrån också, då de enligt många är ännu bättre!
Jo, precis. Det är just detta jag ville få fram med mina inlägg, men för att förtydliga det drar jag det väldigt förenklat en gång till: att dela med sig av information och åsikter är kul och givande, men bara om det faktiskt efterfrågas och dessutom görs på ett inlyssnande och ödmjukt sätt. Många nybörjare och minoriteter i whiskysammanhang har gett mig otaliga exempel på när så inte är fallet. Istället för att direkt sätta sig i försvarsposition och börja komma med undanflykter och förklaringar till detta, vill jag att vi alla som redan är väl bekanta med whiskyklubbssverige rannsakar oss själva och hur vi talar till nybörjare, kvinnor, personer med annan etnicitet, ickebinära mm. Om jag kan konstatera att jag själv inte alltid uttryckt mig på ett välkomnande och inkluderande sätt, kan nog alla andra det med.
Något jag reflekterat till några gånger på provningar där det deltaget någon ny för sällskapet och som sen aldrig återkommit är att de oftast har varit väldigt högljudda och haft klara åsikter. Liksom inte riktigt känt av stämningen och försökt bli en av den på ett harmoniskt och lugnt sätt.
No True Scotsman (Också svåra ord, ja Skotte vet jag vad det är..)
De som stensäkert påstår och hävdar att ”det ska man dricka / gilla” de lider nog mest av sin egen trångsynthet och förstår föga vad de går miste om!
Tycke och smak är ju helt individuellt och t.o.m olika från tillfälle till tillfälle så att andra skulle ha exakt samma är ju inte så stor chans.
Instämmer helt!
Men har du som ny whiskydrickare (den naturliga starten när man börjar med något nytt..) bara smakat på billig, enkel och undermåttlig whisky och (förståeligt) inte gillat det riktigt så kan det vara en klart positiv upplevelse om någon mera hängiven och erfaren säger -Prova den, så ska en bra whisky smaka! För visst är det lättare att ta till sig säg en 15-20 årig inte allt för fatdriven mjuk härlig Speyside whisky eller motsvarande från Islay om man gillar rök. Råkar man då gilla det så är det SVÅRT att inte gå vidare i whiskyträsket, med allt gott och lärorikt det innebär…
Förstår vad du menar och håller till viss del med, men måste leka djävulens advokat lite – billig och enkel är inte detsamma som undermålig. Blended whisky säljer milsvida bättre än singelmalt världen över, och det är av en anledning. Det är lättdrucket och ofta ganska prisvärt. Jag vågar nog påstå att blended whisky oftare är mer prisvärd än singelmalt, eftersom denna kategori inte har samma höga status bland konsumenterna och kan därför inte ta ut premiumpriser för, ibland, rätt alldaglig men habil whisky. Här skulle jag kunna nämna ett par varumärken men väljer att låta bli, ty vill inte bli lynchad på öppen gata nästa gång jag ska åka och handla hehe. Tycker jag bättre om blended än singelmalt? Oftast inte. Men det går inte att säga att enkel och billig är synonymt med dålig. Den retoriker håller inte, särskilt inte om man i ett par stycken tidigare i sin text påstått att “Tycke och smak är ju helt individuellt”. Singelmalt är en dryck, inte en religion. Vi behöver inte frälsa folk, vi behöver bara välkomna vem som än är nyfiken.
För att nå ut till nya målgrupper / kategorier av människor (usch, det om något lät exluderande..) och vinna över deras intresse så tror jag att det är en sak hela branschen får jobba på. Inte minst de som jobbar yrkesmässigt i branschen. Måste vara lättare att vinna dessa målgruppers intresse i konstellation och plats där de känner sig bekväma och om intresse sen finns informera om den breda whiskyklubbverksamheten där finns i landet. Sen är det klubbarnas jobb (om intresse och möjlighet för det finns) att slåss om att få nya medlemmar.
Absolut, men det är också rätt slappt att tycka att branschen ska jobba åt en och sedan räkna med att det bara är att håva in den stora anstormning av nyfikna som börjar dricka whisky. De kan, hör och häpna, välja att dricka sin whisky hemma eller med goda vänner. Den yngre generationen är inte lika föreningsintresserad som de äldre, och de kommer nog inte direkt rusa till den klubb som lättjefullt sitter på arslet och rullar tummarna istället för att anstränga sig, tänka nytt och bjuda in. Men man kan ju absolut som klubb chansa. Har man däremot en medelålder på 70 + har man kanske inte all tid i världen att chansa bort.
Blindprovningar, klart bästa sättet att prova whisky på! Enda gången där intrycken av det som är i glasen har högre prioritet i hjärnan än tycket, oavs hur märkes, ålders, fattyps -oberoende man tycker sig själv vara…
Men lika viktigt tycker jag det är att ha lite kvar i glasen efter man fått facit så man kan gå en tillbaka och analysera ”så det är såhär en sådan smakar..”.
Sen tror jag det är lika viktigt att inte göra det så avancerat (men fortfarande seriöst), för att nå en bredare publik. Är ju ”bara” whisky och rätt / fel finns egentligen bara inom faktadelen. Bättre att njuta av det och ha det som gemensamt samtalsämne, helt oberoende av andras icke whiskyrelaterade värderingar och tillhörighet. För visst är väl det som är själva målet och nyttan med en klubb (oavs ämne), att samla likasinnade och skapa gemenskap och kunskapsbildning.
Exakt, håller helt och hållet med dej!
Ivory Tower (Ännu svårare ord, tar det aldrig slut..)
Givetvis ska alla aktiva medlemmar i en klubb få sin röst hörd, få framföra sin åsikt och önskemål. Vid beslut / omröstningar är det såklart majoriteten som ska ”få vinna” eller utifrån vad som står i deras stadgar.
Svårt att styra och kvotera in i en förening, än omöjligare att ändra på en befintlig medlemskonstellation. Att aktivt verka för en bredare publik bland nytillkomna medlemmar är en helt annan sak och här bör och går det att göra mycket. Men är medlemstaket fullt och kölistan lång så kan det ändå ta lång tid (gamla gubbs är sega, de lämnar inte i första taget..), men det finns såklart fler klubbar att välja på och alla har ju långt ifrån fullt eller medlemsbegränsning. Så helt säker finns det en plats i en (bra?) whiskyklubb till alla som vill ha det, dock kanske inte just på önskad ort. Men medlemsbilden lär se väldigt ordinär ut.
Förstår dej helt, är klubben full, så är den. Men det man då skulle kunna göra (och detta kom jag på nu när jag satt och skrev svaret till dej, så har ingen aning om någon klubb har testat detta) är att hålla i en “köprovning” per år där de som inte kunnat bli medlemmar ännu utan får stå i kö får första tjing till provningen. På så sätt tappar de inte intresset helt och när gubbarna väl kolar och klubben saknar 87% av sina medlemmar finns det fortfarande en kö av yngre, intresserade människor att fylla på med. Man kan om man vill. Tycker man att det är bekvämare att bara låta stutsen förbli oförändrad med motiveringen att den nya generationen kan hitta en annan klubb, ska man nog inte sköta en whiskyklubb alls för då kör man den i graven till sist. Klubbarna måste inse att yngre människor idag inte är lika föreningsintresserade och har andra sätt att umgås på än att ses i slutna sammanhang. Man måste locka till sig dem, för många av dem kommer inte att hitta till klubbarna själva. Jag och mina gamla fotbollsvänner är 35-37 år gamla och vi har sett denna förändring under flera år (dock är våre upplevelser inget facit och kan mycket väl ge en felaktig bild om man ser föreningsengagemanget över hela Sverige. Men även Prins Daniel har åkt runt i landet för att uppmärksamma att många ungdomar hoppar av idrotts- och föreningslivet efter några år och att det är viktigt att engagera dem på nya sätt. Varken han eller jag föreslår dock att tonåringar ska börja dricka sprit istället för att idrotta, utan jag menar att dessa ungdomar kanske inte drar sig till föreningslivet som 25-åringar heller.) Men visst, detta kanske aldrig drabbar whiskysverige. Man kan ju chansa.
Framgång och popularitet i en klubb är ju ganska svårt att mäta och väldigt diffust. Men för att en whiskyklubb med provningar ska fungera så krävs det vanligtvis att det regelbundet kommer så många personer på deras provningar att innehållet i flaskorna går jämt upp. Annars stiger snabbt kostnaden per deltagare och klubbens utvecklig avstannar ännu mera. Så att merparten av alla platser till provningar säljs ut till medlemmar (och i mån av plats ev. gäster till de) borde vara en bra måttstock, ivf rent praktiskt och ekonomiskt.
Att få till det där med 50/50 kvinnliga & manliga provningsledare är nog väldigt svårt. Speciellt då vi alla vet ungefär hur få % aktiva kvinnor det vanligtvis är i föreningarna och troligtvis blir istället de som är där bortskrämda om de ska behöva hålla så många provningar. Många (oavs kön) är ju med i en whiskyklubb för att få prova whisky, inte leda provningar.
Sen med inbjudna provningsledare, hur många kvinnor är det i landet som jobbar med det? Där om något borde det ske en förändring i samband med nyanställning. Känns som att det är en väldigt ojämn fördelning mellan antalet kvinnor som mässpersonal och Brand ambassadors, även om de finns inom företagen.
Visst är vi inte så många kvinnor som åker runt och håller i provningar, men jag känner nog i alla fall 10-15 stycken som gör detta, antingen som privatpersoner som jag själv, eller som brand ambassadors. Vi finns, om man letar lite. Däremot hålelr jag med dej om att företagen inom whiskybranschen behöver anställa fler kvinnor, färgade och ickebinära men jag tycker mig ana en långsam förändring, där med. Jag vet också att det finns whiskyklubbar i Sverige som har som policy (ni vet vilka ni är, och ni är underbara!) att provningsledarna ska vara exempelvis 50/50 män/kvinnor och därför planerar år i förväg för att leta reda på och engagera utomstående provningsledare – sådana klubbar gör verkligen skillnad! Och de verkar inte tycka att det är “väldigt svårt”. De lyckas år efter år. Finns viljan så kan man lösa det. De flesta klubbar har cirka två provningar per år, och att då hitta två kvinnliga provningsledare är inte jättesvårt. Man kan mejla branschföretagen och fråga, man kan kolla sociala medier, man kan göra med grannklubbar eller lägga ut en krok via Whiskykalendern. Men, som sagt, om jag utan större ansträngning kan rabbla upp i alla fall tio stycken har man ju tillgången säkrad i fem år framåt, och då har vi inte ens börjar nalla på alla utländska branschmänniskor som då och då flyger till Sverige eller håller i provningar online. Vill man anstränga sig så är detta väldigt lösbart.
-Nu var detta min syn och åsikter på det hela och JA, de tre M:en stämmer mycket väl in på mig, så ta det och tolka det utifrån det också!
/ Andreas
De tre M:en stämmer in på mig med (delvis), då jag är Medlem i ett whiskysällskap och siktar på att bli Medelålders (eller helst äldre). Man har jag inte aspirationer på att bli, tyvärr. Oavsett hur många M du klockar in på är jag tacksam att du tog dej tid till att läsa mina inlägg och dela med dig av dina tankar, det uppskattas verkligen!
Klaus Bitschnau
16 november, 2023 — 12:24 e m
Tack för ett magiskt bra inlägg som får många tankar att snurra och nya idéer att poppa upp.
Andreas Pålsson
16 november, 2023 — 11:49 e m
Hej igen och tack själv!
För att göra mitt ”svar på svar” någorlunda görbart att hänga med i, så väljer jag då som fortsättning att klippa in de delar av din text som det berör, satt inom citattecken. Hoppas att det funkar.
”Detta blev ett väldigt långt inlägg men jag ville inte ta bort något av Andreas svar eftersom han lagt ner så mycket tid på det. Jag uppskattar verkligen om ni tar er tid att läsa hela, för även om vi inte är överens i alla, möts vi på flera punkter och jag tycker att hans svar är läsvärt i sin helhet. ..för att göra det enkelt för mig när jag skriver detta inlägg har jag valt att svara i kursiv stil..”
Vet inte om jag lagt ner SÅ mycket tid på det, visst jag brukar tänka genom saker ett tag. Men största tiden gick nog ändå åt för att formulera och skriva det, då sådant ligger ganska långt utanför mina vanliga sysslor. Och detta inlägget lär bli längre, nu kör vi!
Tycker om att diskutera saker så länge det är givande och tillför diskussionen något konstruktivt och för den framåt. Har alla exakt samma åsikt blir det mest ”internt ryggdunk” ett tag, sen dör den ut utan att utvecklas något mera, oavs hur bra tanken än var från början.
”Jag håller helt med om att jag hade väntat mig fler kommentarer på själva bloggsidan, men folk valde istället att kommentera, instämma och diskutera via Facebook, både via bloggens sida där samt i olika facebookgrupper för whiskyälskare. Kolla gärna där!”
Nu råkar jag tillhöra den minoritetsgruppen som faktiskt INTE har några sociala media konto alls! Så vad och hur mycket som diskuteras där ute har jag ingen aning om och isf helt missat.
”Jag kanske misstolkar dig här, men de vänner jag umgås med som är whiskyintresserade skiljer sig faktiskt till viss del från de av mina vänner och bekanta som är medlemmar i just whiskyklubbar.”
Missförstått vet jag inte? Men för att fortsätta på vad du skrev så absolut. Har flertalet whiskydrickande bekanta som inte är medlem i någon whiskyklubb och ämnar heller inte bli det. Absolut inte för att de av någon anledning inte skulle trivas där utan mera att de har inte så stort whiskyintresse (läs ”bara normalintresserade”), tycker inte det är värt tiden, inga föreningsmänniskor etc.
Samtidigt som det är väldigt få av alla de andra medlemmarna i de whiskyklubbar jag är med i som jag umgås utanför provningarna med.
”Håller helt med dig om att en whiskyklubbs medlemskrets måste bestå av folk som är intresserade av eller nyfikna på whisky, men – och jag menar verkligen inte att vara sarkastisk här – det finns otroligt många människor som gillar whisky men som aldrig hade fått för sig att gå med i en whiskyklubb som de framställs eller ser ut idag.”
Om det nu är så många (absolut inget som JAG har koll på) som har ett så pass stort whiskyintresse att de vill vara med i någon form utav gemensamhet kring detta i klubb / förening -form. Och SAMTIDIGT inte gillar och/eller känner någon gemenskap inom någon av de befintliga klubbarna varför startar de då inte något själva?!?
Med tanke på det stora antalet personer det tycks handla om nu så borde det kunna poppa upp fler sådana runt om i landet. Och det borde knappast kunna ses som minsta negativt från något håll. Förstår helt att detta inte är lösningen på själva grundproblemet som diskuteras.
”Det är dessa människor klubbarna måste våga och vilja rikta in sig mot i sin rekrytering, inte vänner av samma geografiska, socioekonomiska eller åldersmässiga sfär som de som redan är medlemmar. Annars måste nog tyvärr många klubbar gå i graven om 15-20 år.”
-Är verkligen MERPARTEN av alla Sveriges whiskyklubbar SÅ exkluderande och hemska för alla utanför sfären -äldre vita män?!?
-Hur många klubbar / föreningar är det som aktivt säger NEJ till nya medlemmar (förutom de som inte kan/vill ta in fler) om de inte skulle råka tillhöra rätt sfär?
Så att säga att alla dessa klubbar skulle utestänga tror (och hoppas) jag är fel, att de sen inte AKTIVT vänder sig till andra folkgrupper är en helt annan sak. Som såklart skulle kunna göras bättre, OM klubbarna är intresserade utav det. Här måste vi också skilja lite på KLUBB och FÖRENING också. Då den första kan bestå utav ett ”internt kompisgäng” och såklart styrs utifrån de också, till skillnad mot en äkta förening som styrs utifrån dess årsmöte och i förlängningen deras uppsatta stadgar.
Sviktande medlemsantal och klubbdöden får jag återkomma till längre ner.
”Så om nu smaklökarna är tillräckligt mogna vid 18-19 års ålder (det var de för mig för det var då jag upptäckte whisky), hur kommer det sig att så få i åldrarna 18-40 är medlemmar i whiskyklubbar? De kan ha jobb, klubbarna kan ha låga medlemsavgifter, de kan redan ha intresse eller nyfikenhet för drycken och de har åldern inne – varför vill de inte gå med i whiskyklubbar? För att man inte rekryterar eller anpassar sig mot denna/dessa generationer, och när man mot all förmodan gör det är det för att stolt visa upp svärsonen på whiskyklubben. Döttrarna får sitta hemma eller prova gin, mezcal, rom eller whisky med yngre vänner eller vänninor.”
Antar att frågorna du ställt i texten är till mig och att du därmed önskar att få se svar från mig på de också. Gör ett försök ivf!
Bara att gratulera att dina smaklökar uppskattade smakerna i whisky så tidigt, tror du var/är ganska ensam om det faktiskt. De flesta i den åldern som konsumerar starksprit och som dricker whisky gör det nog inte för smaken i främsta syfte och är mest troligt inte det minsta intresserade av att göra det i form utav provning i någon whiskyklubb.
Om vi sen går upp till den äldre åldern utav ditt ganska vida åldersspann så tror jag FAMILJ, andra intresse etc naturligt får gå före aktivitet i någon whiskyklubb, oavs kön etc..
Sen det här med att sitta hemma tillsammans med en eller några vänner och prova whisky ska man absolut inte förringa. Enligt mig bland de absolut trevligaste provningsformen, där alla kan komma till tals, prova mera udda saker (samples) under lugna kravlösa former.
”Är inte säker på att jag förstår helt, men om du menar att yngre människor, kvinnor och personer med annan etnicitet inte har samma tid som äldre, vita män (sett utifrån en generell bild av majoriteten av klubbmedlemmarna i majoriteten av klubbarna) att sitta med på en tvåtimmarsprovning innebär det att dessa människor inte heller går på bio, till barer med vänner eller besöker restauranger. Detta finner jag en smula osannolikt.”
Nä, JAG har INTE skrivit så, det isf DU som valt att (felaktigt) tolka det så! Det var enbart ang min reflektion om varför ÄLDRE personer vanligtvis har bättre / mera tid att lägga på att ta sig till och gå på provningar jag avsåg, inget annat. Vilket också är ganska naturligt sett till deras livssituation gentemot yngre människors.
Sen det där med att kunna avsätta 2 timmar för en live-provning är nog ett önsketänkande för de flesta av oss, ingen hade varit gladare än jag. Sett till mig själv så är det först en stund att göra från man kommit hem tills att man är färdig för att kunna gå iväg för att ta sig till en provning. Sen åka dit på något sätt, vanligtvis promenad-tåg-promenad innan man är vid provningslokalen, ibland ett tågbyte med väntetid på det också och sen samma visa på vägen hem. Det gör att en 1.5h provning tar minst 4h från dörr-till dörr och oftast en timme mer än det också, dvs en hel kväll. Kanske inte så många yngre som kan och vill lägga fullt så mycket tid på det. Därför jag tidigare tog upp att online-provningar kan hjälpa till att få med de som önskar deltaga på whiskyprovningar, men inte kan viga en hel kväll åt det också får en chans att vara med.
”Sant, välavlönade äldre människor med utflugna barn och små eller inga huslån har goda förutsättningar att vara med i whiskyklubbar. Så varför består inte klubbarna i så fall av 50/50 män och kvinnor/ickebinära med samma ekonomiska förutsättningar? För att klubbarna inte riktar sig till dessa grupper i samma utsträckningar när man rekryterar, utan rekryteringen går via mun-till-mun-metoden genom äldre män som rekryterar manliga vänner/jobbarkompisar/vuxna barn främst.”
Denna frågan har väl ställts minst en gång liknande här och förhoppningsvis besvarats av mig enligt bästa förmåga (utifrån mina egna förutsättningar, kunskaper och värderingar) också. Ingen vinner något på att mala vidare i samma sak. Tror det gått fram till alla nu.
-Men är det verkligen så illa i rekryteringsprocessen i majoriteten av alla svenska whiskyklubbar idag (JA, det är en fråga), att det medvetet görs en sådan aktiv selektivitet vid intagning av nya medlemmar? Förstår att jag tillhör normgruppen (om än i den yngre delen) så jag har inte aktivt upplevt det och kan tyvärr därmed inte svara på det själv heller.
”Men! Jag tycker att det är ganska många klubbar som har låga årsavgifter på någon enstaka hundralapp, vilket är toppen, och det har nog många råd med. Att utöver det gå på en whiskyprovning för 300-500 kr med mat inräknat åtminstone en gång om året skulle de flesta av dessa personer nog kunna tänka sig att unna sig, om de hade varit motiverade till det. Men varför ska de göra detta om de inte känner att de tillhör en av flera målgrupper whiskyklubben vill inkludera i sin medlemskrets? Just det.”
Ja absolut, det finns klubbar i alla prisklasser, vad jag vet från 50:- / år och uppåt, vissa för typ 350:- som där ingår en friprovning i också. Men vad som är billigt, prisvärt och vad andra bör ha råd med låter jag var och en själva att avgöra!
Men du tog upp en bra sak där, nämligen ”med MAT”. Det om något kan göra att vissa kanske drar sig för att gå på provning. För känner sig någon inte bekväma med ”whiskydelen” så kan jag tänka mig att behöva sitta och äta mat de ev kanske inte tycker om och/eller inte kan äta som betydligt värre och motbjudande.
”Här får man nog lyfta blicken lite. Rent tekniskt sett tycker inte det ursvenska etniciteten om lagrad sprit heller, eftersom vi i alla århundraden har tillhört vodka- och akvavitbältet.”
Helt rätt, vi nordbor drack inte ens alkohol från början. Tog ganska lång tid innan det letade sig upp från Asien via medelhavsområdet (öl, mjöd & vin) och ytterligare mängder med år innan destillationskunskaperna kom hit och brännvinet gjorde sitt intåg. Men nog om det, nu gällde det sprit och då främst whiskydrickande här och nu. Där vi absolut leder i antalet som gillar rökig, smakrik och gärna sherrylagrad whisky sett till antalet whiskydrickare.
”Det finns också möjlighet att låta icke-drickande prova och spotta, om man nu skulle vilja vara så vidsynt (så gör man exempelvis på många större, seriösa provningar inom branschen). Det finns dessutom både religiösa och icke-religiösa personer som tillhör den svenska etniciteten som inte dricker alkohol, men dessa bryr vi oss inte om ifall vi råkar få med dem i vår “marknadsföring” när vi pratar med kollegorna om att gå med i klubben över jobblunchen.”
Här får du nog försöka ha acceptans för min trångsynthet, men jag kan faktiskt inte riktigt förstå VARFÖR man ska försöka rekrytera de som inte tycker om whisky eller ännu mindre inte dricker det till en WHISKYKLUBB. Hörs ju lite bara på namnet vad det är ämnat för och dess huvudaktivitet. Tror likväl att väldigt få klubbar (med plats över) skulle neka några sådana personer att bli medlemmar ändå utifrån just det, men vem skulle vinna något på det om inte ens dess främsta syfte är av intresse?!? -Jag gillar inte sport, men jag är ändå inte det minsta berörd utav att sportklubbar inte gör något för just mig…
”Om jag får lov att göra mig riktigt obekväm handlar det ofta om att vi helst, om vi får välja, inte VILL ha med personer med andra etniciteter om vi kan undvika det och därför riktar vi oss mot alla vid namn Göran, Bengt och Lasse i första hand.”
Det är vetenskapligt bevisat att vi omedvetet automatiskt söker oss till någon form utav samhörighet / gemensam nämnare när vi behöver gruppera oss i en ny konstellation. Flintskalliga söker sig till flintskalliga etc.. i inledande skede. Allt vart efter så blir andra mindre ytliga faktorer mera avgörande vid gruppering. Säger INTE att det BARA beror på det, men det finns kanske en LITEN naturlig förklaring till varför det är så också.
”Jag har hållit whiskyprovningar där jag medvetet och uttalat bjudit med och ordnat alternativt åt de som inte dricker alkohol alls – och de kom! Och det var kul! Tänka sig! Sedan kanske de inte vill gå med i en whiskyklubb efter det, men de kanske kan tänka sig att vara med på en provning och dofta eller spotta igen? Vissa av dem var faktiskt “bara” med på provningen för att de ville lära sig mer om whisky och dessutom umgås, utan att dricka. Hade det inte varit okej? Jag tycker det.”
Förstår att det var kul, alltid trevligt, nyttigt och intressant med nya infallsvinklar (annars hade jag tex aldrig skrivit detta…).
-Men genererade det några nya medlemmar utanför ”standard sfären”, för det var väl främst det de handlar om nu?!?
”Men sedan är jag uppvuxen i ett hem där det alltid fanns mat till flera som råkade vilja komma på middag spontant. Tänk om man hade vägrat bjuda in folk till släktkalas baserat på “du äter ju inte ens tårta!”. Det är väl ändå lite märkligt.”
Det första känner jag väl igen mig i, men förstår inte riktigt sambandet. Sista meningen tycker jag bara är konstig, för huvudsaken till ett släktkalas är väl ändå att träffas. Där den (kanske enda men nog så viktiga) gemensamma nämnaren är att de är släkt och därför just de som bjuds in.
”Faktiskt inte, men kvinnor som är lika intresserade orkar inte bli skrivna på näsan, avbrutna eller klappade på huvudet av ett gäng äldre män som tycker att de kan det mesta värt att veta redan.”
Då måste jag ha en jäkla otur som har så pass stor andel whiskydrickande bekanta vars sambo/fruar verkligen inte gillar whisky, ja inte ens doften utav den. Helt klart trist då det hade varit mycket trevligare om de också var med på det.
Ang bemötande på provningar så har jag diskuterat det ofta med min (numera) whiskydrickande sambo (ja, hon är medveten om att hon nämns här och gett OK till det också) och hon påstår att hon aldrig upplevt något negativ med att vara kvinna på en whiskyprovning. Inte ens om hon varit själv där (händer att vi går på olika provningar) och hon är absolut inte en person som inte uttrycker vad hon tycker på en provning och tex ofta varit den enda som röstat på en viss whisky mot alla andra. Tvärtom så har de ofta frågat speciellt efter hennes åsikt och vad hon tycker på ett positivt sätt enligt henne.
”Dessa kvinnor väljer i mångt och mycket att hålla provningar med likasinnade hemma istället, i en miljö där de inte blir tillrättavisade eller riskerar att bli förlöjligade eller fördummade. Dessa mikroprovningar får whiskyklubbarna aldrig reda på, och därför tror man att de inte existerar – med det gör de. Jag har fått frågan att dra ihop eller vara med på sådana otaliga gånger, och dessa kvinnor har aldrig ens övervägt att gå med i en organiserad whiskyklubb..”
Det finns väl ett antal aktiva damklubbar i landet och såklart plats för fler också om nu behovet finns.
Hoppas du ställt upp på så ofta du kunnat och velat också när du blivit tillfrågad. Inte minst för att som kunnig kvinnlig provningsledare kunna hjälpa de igång i början så de kan känna sig väl vägledda in mot gemenskapen och inte tröttna innan de sett det trevliga.
”då de är 20-40 år gamla och vill bli tagna på allvar i en trygg miljö, inte vara en exotisk nykomling bland en grupp herrar som per automatik antar att de flesta av ens kön inte uppskattar eller intresserar sig för whisky i samma utsträckning som män. Ganska självklart, egentligen.”
För mig tycker jag att en organiserad whiskyprovning i en klubb borde kännas som en hyfsat säker plats för en tjej/kvinna i den åldern, jämfört med samhället i övrigt. Vägen hem vill jag påstå TYVÄRR är en klart mycket värre och sämre plats och det gäller nog oss alla.
”Med sådana fördomar skapar man sig en självuppfyllande profetia eller filterbubbla där man varken vill eller kan se annat än det som bekräftar ens egen världsbild.”
Ganska hårda ord, kanske inte ska dra alla över en kam där, vill påstå att det finns nyanser inom det också!
”Jag lastar personerna, du, jag, samtliga som rör sig kring drycken, för att det ser ut som det gör.”
Ja, vi kan alla göra mera, bättre och oftare, ingen är perfekt och vi alla behöver ett litet uppvaknade ibland. Dock är det skillnad på att UPPLYSA och att TILLRÄTTAVISA, för då är vi fort tillbaka till samma som det där med ”du har fel, du märker väl att whiskyn smakar äpple och inte smultron..” och då är det genast ett steg tillbaka istället!
”Anledningen till varför jag varnade för de tre fällorna whiskyklubbarna kan gå i är för att jag misstänker att “de dåliga tiderna” kan komma fortare än väntat om man ser till klubbarnas genomsnittsålder och könsfördelning. Det är många fina, härliga klubbar som kommer att gå i graven om 15-20 år om de inte tänker nytt kring rekryteringen, och jag VILL att de SKA överleva.”
Den nedåtgående trenden med svikande medlemsantal har redan börjat iom lågkonjunkturen vi rusat in i. Syns inte minst på antalet deltagare på provningarna nu och att de inte längre säljer slut på typ 3 sekunder efter de blivit bokningsbara. Tror vi får se ett rejält medlemstapp efter nyår då merparten av klubbarna ska ha in sina medlemsavgifter för 2024. Hur det kommer att yttra sig och vad som händer med och ute i klubbarna kan vi bara sia om.
Ser inget MÅSTE i att alla klubbar ska överleva (även om jag såklart vill att så många ska ha framgång och finnas kvar som möjligt) för finns det inget behov eller intresse för något så är det bättre att det upplöses och andra får chans till att ta de andelarna istället, precis som med företag.
”Det är ju trots allt härliga, varma och kunniga människor som samlar i dessa klubbar.”
Ändå är det merparten utav dessa (sett till ”normmedlemmen”) som du tycker gör och agerar felaktigt. -Rätta mig gärna tydligt och ingående om du tycker att jag tolkat dig fel i sak här!
”..vill jag att vi alla som redan är väl bekanta med whiskyklubbssverige rannsakar oss själva och hur vi talar till nybörjare, kvinnor, personer med annan etnicitet, ickebinära mm.”
Jag tycker det är mera exkluderande att inte försöka (efter bästa förmåga) att tilltala någon utifrån deras erfarenhet oavs tillhörighet. Lite som när man sitter i ett breakout-room på en online-provning där någon inte har sin kamera på och loggat in med ett användarnamn typ ”Ifåån 18x” där vad de säger är det enda man har att gå på gällande person och kunskap.
”Förstår vad du menar och håller till viss del med, men måste leka djävulens advokat lite – billig och enkel är inte detsamma som undermålig.”
Ja, du förstår mycket väl vad jag menade, men du kunde inte låta bli att spinna vidare på det. Men jag erkänner -Jag skrev fel, för BILLIG skulle nu i efterhand aldrig varit med där (och kanske inte enkel heller..), för det finns såklart DYR undermåttlig whisky med!
”Blended whisky säljer milsvida bättre än singelmalt världen över, och det är av en anledning. Det är lättdrucket och ofta ganska prisvärt”
Tro det eller ej, men jag dricker gärna en blends och inte minst Rye eller en Grain med lite ålder kan vara riktigt trevligt. Är för smak och upplevelse per krona och där är det inte så många dyra flaskor som hänger med.
”Men det går inte att säga att enkel och billig är synonymt med dålig. Den retoriker håller inte, särskilt inte om man i ett par stycken tidigare i sin text påstått att “Tycke och smak är ju helt individuellt”.”
Trodde inte att man skulle behöva ta den debatten med dig ang bra-dålig whisky, tänkte att vi båda var förbi det stadiet och hade det på det klara på egen hand. Det JAG menade var såklart sådan whisky som har klara defekter, off-notes, spritig/ofärdig etc (läs billigaste möjliga utomlands, ofta sålda i BiB, dvs långt ifrån det vi klassar som whisky) och inte en blends från hyllan på bolaget.
-Där måste du väl ändå hålla med om att om något sådant har varit någons första upplevelse med whisky så kanske inte det är så konstigt att de inte gillat det och att chansen är ivf något större att de skulle gilla det jag istället refererade till eller?
”Absolut, men det är också rätt slappt att tycka att branschen ska jobba åt en och sedan räkna med att det bara är att håva in den stora anstormning av nyfikna som börjar dricka whisky”
Är det inte just det branschen gör, marknadsför sig genom reklam, mässor, provningar etc, just för att nå ut, väcka intresse med sina produkter, för att i slutändan få sålt de. Så mycket företagstänk har jag att jag vet att inget vinstdrivet företag gör något som de inte tror sig kunna räkna hem med x antal procents vinst i slutändan. Det är väl ett guldläge att i symbios med detta fånga upp nya konsumenter / intressenter och leda in de i klubbvärlden (om de så önskar)?
”De kan, hör och häpna, välja att dricka sin whisky hemma eller med goda vänner.”
Eller på en bra bar, där de förhoppningsvis kan få hjälp och vägledning om lite olika sorter, typer och stilar av whisky att prova utav en kunnig personal UTAN påverkan av andra runt omkring till hyffsat pris i 2 cl form. Kanske t.o.m av lite dyrare sorter än vad de annars hade köpt hem en hel (okänd) flaska utav.
”Den yngre generationen är inte lika föreningsintresserad som de äldre,”
”Klubbarna måste inse att yngre människor idag inte är lika föreningsintresserade och har andra sätt att umgås på än att ses i slutna sammanhang.”
Här har du själv två gånger svarat klockrent på varför återväxten är så låg inom förenings / klubb -världen, oavs inriktning och uppbyggnad! Dessutom en generellt nedåtgående trend sen 50-talet, som började dippa ännu kraftigare för typ 30 år sedan. Whiskyklubbarna är som tur är klart efter här, men så kom de istället igång långt senare med.
”Visst är vi inte så många kvinnor som åker runt och håller i provningar, men jag känner nog i alla fall 10-15 stycken som gör detta, antingen som privatpersoner som jag själv, eller som brand ambassadors. Vi finns, om man letar lite.”
Jo jag vet att ni finns och oftast gör ett riktigt bra jobb! Går regelbundet på provningar där det nästan enbart är kvinnlig provningsledare, kan inte direkt påstå att det är så många procent fler kvinnor på hennes provningar än andras.
Sverige är stort och knappast görbart för de som inte har det som del av sitt jobb att åka till klubbar, även de som ligger lite längre bort. Någon ska såklart betala det i slutändan också. Sen finns såklart online-alternativet också, men det gör sig tyvärr inte alls lika bra i sådana lägen.
”Däremot hålelr jag med dej om att företagen inom whiskybranschen behöver anställa fler kvinnor, färgade och ickebinära men jag tycker mig ana en långsam förändring, där med”
Den första åtgärden borde väl ändå vara att få bort de som har inhyrd totalt okunnig personal från någon modellagentur till att bemanna sina montrar med (som nästa helg typ delar ut broschyrer på någon båtmässa..) för de om något tillför inte whiskyn något, hur kvinnliga de än må vara där…
”Jag vet också att det finns whiskyklubbar i Sverige som har som policy (ni vet vilka ni är, och ni är underbara!) att provningsledarna ska vara exempelvis 50/50 män/kvinnor och därför planerar år i förväg för att leta reda på och engagera utomstående provningsledare – sådana klubbar gör verkligen skillnad! Och de verkar inte tycka att det är “väldigt svårt”. De lyckas år efter år. Finns viljan så kan man lösa det.”
Måste vara väldigt svårt att planera och få fram aktuella flaskor med den framförhållningen, låser kapital etc, jag vet jag ser bara problem…
”De flesta klubbar har cirka två provningar per år, och att då hitta två kvinnliga provningsledare är inte jättesvårt.”
VAA, två provningar per år, det kallar jag knappt inte ens någon klubb! Men med så få provningar per år så blir det såklart betydligt lättare att få till en 50/50 fördelning, inget snack om de jag fattar.
Typ en per månad (10 / år, uppehåll juli och december) är mera det jag är van vid och tycker är en lagom nivå. Då missar man ingen gemenskap även om man skulle ”hoppa” någon provning ibland. Under pandemin var det nästan en per vecka som gällde ibland (såklart lite mycket åt andra hållet istället)…
”..och då har vi inte ens börjar nalla på alla utländska branschmänniskor som då och då flyger till Sverige eller håller i provningar online.”
Här har jag verkligen dålig koll och måste få fråga -Är där direkt så många kvinnliga brand ambassador utomlands?
Hmm, detta tog en stund, bra mycket längre än vad jag kunnat tänka mig. Nu är jag absolut ännu närmre det där M:et i medelålders…
Höres
/ Andreas