Den här godingen sparade jag till sist, eftersom detta begrepp satte ord på den känslan jag känt hos både klubbar och branschrepresentanter – och jag själv. Här tror jag att det är lätt, kanske till och med ofrånkomligt, att hamna när man varit med ett tag och allt bara flyter på, utan kontroverser, konflikter eller strul. Man flyttar in i Elfenbenstornet. Urban Dictionary beskriver detta som “Ett tillstånd av skyddad och ovärldslig intellektuell isolering.”.
Utsikten från detta torn är hela tiden vacker och mer eller mindre oförändrad, oavsett hur mycket det än må hända nere på marknivå. Det märks liksom inte uppe bland molnen, där allt förblir som den en gång var och hela verksamheten är insvept i en trygg, mysig känsla av “copy-paste på förra året”. Ingen är vidare intresserad av att hålla sig á jour med kontroverser inom whiskyindustrin, fundera över klubbens egna “blind spots” eller utvecklingsområden, eller för den delen utvärdera om det man är så himla nöjd med verkligen är vad medlemmarna själva är nöjda med. Självkritik och granskning förstör bara utsikten, och vi har det ju så trevligt som vi har det. Och varför skulle man ändra på ett vinnande koncept? Fast det är klart, i en klubb där majoriteten av medlemmarna är män över 60 bast blir det efter bara tio år lite halvsvårt att rekrytera nytt folk. Å andra sidan löser många klubbar det med att gubbarna tar med sina söner in i den mysiga gemenskapen, och så är saken biff. Det är bara det att fler och fler unga män inte riktigt känner sig bekväma i gubbrölet och är vana vid lite mer blandade sällskap på jobbet eller i vänskapskretsen, och råder det dessutom en slags oidentifierad stämning av “gatekeeping” eller kommentarer i stil med “No True Scotsman”, känner de yngre männen inte alltid sig särskild välkomna eller avslappnade heller. För att inte nämna kvinnor, icke-binära, transpersoner eller individer med annan kulturell bakgrund. Men rekryterar man inte aktivt med fokus på att få in fler personer från dessa grupper i elfenbenstornets salar, så är ju problemet halvt om halvt redan löst där. Smidigt ju!
Ett exempel på en situation där man borde ha känt sig inkluderad men inte gjorde det togs upp i podden “En Trea Whisky”, avsnitt 118. Där berättade en lyssnare hur han under en provning inte känt sig sedd av provningsledaren, som upprepade gånger enbart gick fram och pratade med de äldre herrarna i sällskapet men ignorerade de yngre. Jag tror att detta är vanligare än man anar och förekommer både på provningar, styrelsemöten och whiskymässor. De äldre männen förväntas ta mer plats, kunna mer och ha större erfarenhet medan de yngre förväntas hålla med och hålla tyst. Nu raljerar jag såklart lite grand, men när jag tänker tillbaka på alla härliga samtal jag har haft med grupper av whiskyälskare på mässorna blir det alltid mest givande när grupperna består av olika personer med olika genus, bakgrund och ålder där alla kommer till tals lika mycket – men det är långt ifrån alla grupper som fungerar på detta vis. I sällskap där en eller två personer förväntas (och vill!) föra allas talan blir det liksom ingen riktig diskussion, utan mer ett enmansorerande och några hummande medhåll. Detta, vill jag påstå, gäller nog alla grupper där man blir för homogena i sammansättningen, oavsett om det gäller gubbar eller unga tjejer.
Faran med detta, oavsett om det är en liten grupp eller en stor whiskyklubb, är att man gång på gång går miste om möjligheter att utvecklas, både som grupp och som individer. Genom att inte skapa kanaler för nya idéer, nya människor och nya sätt att fungera tror jag att det är större risk att klubben dukar under när den upprätthållande och tongivande generationen kastar in handduken, antingen på grund av för få nya medlemmar eller en oskön stämning som gör att färre och färre av medlemmarna vill vara med på provningarna. Jag tror också att man alltid upptäcker detta för sent eftersom man lätt mäter sin framgång som klubb enligt hur många människor som står på kö in eller som anmäler sig till provningarna. Skulle man däremot lägga till siffror på hur många medlemmar man har som är under 35 år gamla, kvinnor eller från en annan minoritetsgrupp i whiskyklubbssammanhang skulle ens framgång kunna mätas enligt helt andra siffror. Det kanske mer handlar om “klubbhälsa” än “klubbframgång”. Hur hälsosam kan en klubb anse sig vara när den till stor del bara består av en homogen grupp som dessutom är helt tongivande när det gäller regler, rutiner och fokus framåt – oavsett grupptillhörighet?
Jag har själv gett förslag på olika förändringar när det gäller fokus och provningar i min klubb, och även om jag tycker mycket om att vara med på provningar i klubben måste jag erkänna att dessa förslag lett till exakt noll förändringar. Noll. Tills dess att förändring sker har jag därför valt att hålla provningar som provningsledare i andra klubbar och i flera av dem är man mer nytänkande med exempelvis 50/50 kvinnliga respektive manliga provningsledare eller arbetar aktivt för att få in fler medlemmar från underrepresenterade grupper i klubben. Jag gör också en poäng av att uppmärksamma icke-normativa whiskydrickare när jag arbetar på mässorna samt uppmuntra dem att ta för sig ännu mer inom whiskysfären. Det är 2022 och jag får fortfarande höra att jag är annorlunda och inspirerande som kvinna inom whiskybranschen (och dessutom en relativt ung sådan!), och rent krasst borde det inte vara så, men jag skulle kunna göra mer för att påverka än vad jag gör idag. Jag får ofta höra av män att de är trötta på gubbigheten som fortfarande råder inom whiskyvärlden, men jag understundom känner jag mig för feg för att bråka för mycket. Jag är inte medelålders och jag är inte man, så jag har fått kämpa för att bli tagen på allvar, och en del av mig är rädd för att bli för obekväm och stöta mig med herrarna i elfenbenstornet.
Kanske är jag, om jag nu ska vara helt ärlig, även rädd för att granska mitt egenhändigt byggda elfenbenstorn? Kanske är det bekvämt för mig att skylla på yttre omständigheter till varför jag inte gör mer? Kanske är det så att det finns något djupt mänskligt i att bo in sig i sin trygga vrå där man vet var man har allt och där man kan välja sitt sällskap? Allra mest vill jag ju inte stöka och bråka, utan fortsätta mysa i den värme jag finner i whiskyvärlden, trots att jag vet att jag skulle kunna öppna dörren på glänt för att se om det står någon där ute jag skulle kunna bjuda in. Men då släpper jag ju också in kylan och får se hur skönt det är utanför, vilket känns jobbigt även för mig. Vi alla vet att whiskybranschen exkluderar olika människor av olika anledningar, och vi alla vet att det är fel. Jag är dock inte säker på att det hjälper att bråka om vem som borde öppna dörren till sitt elfenbenstorn först och mest hjälper. Det enda som det leder till är att man bli ovän med sina grannar, och då sitter till sist alla och surar på egen kammare. Om var och en kunde fundera kring “vad kan jag göra för att tänka nytt” tror jag istället att vi kommer längre. De som har varit med i gamet sen artonhundrafrösihjäl har en jäkla fin erfarenhetsbank att utgå ifrån, och de som är nya in har säkert värdefull kunskap kring vad som gör att folk inte vill knacka på dörren. Om det är något whiskybranschen bevisat århundrade efter århundrade är förmågan att tackla nya utmaningar på kreativa sätt, allt för branschens överlevnad. Det tror jag vi i whiskysverige kan göra med.
Andreas
15 januari, 2023 — 9:57 e m
Hmm, här har du ansträngt dig och gjort tre klart läsvärda inlägg. Alla skrivna på ett sätt där de inbjuder till fundering, eftertanke och kommentarer mer än en gång och så händer där nästan inget!
Allt innehåll kan väl inte bara gått alla följare förbi, eller haft en så stor instämmighet att ingen har något ytterligare att kommentera, eller att ALLA skulle instämma och köpa allt rakt av bara?!?
Så då får väl jag börja och sticka ut hakan lite, så kanske fler följer på…
Hoppas att det inte blir allt för rörigt med allt i ett inlägg, förhoppningsvis i någorlunda ordning sett till hur de tre inläggen är skrivna.
Vem väljer att bli att gå med i en klubb / förening, jo den som har tid, ork, intresse etc och vill lära sig mera om ämnet tillsammans med likasinnade.
Råkar det nu vara whisky och intresse för/runt den drycken som det gäller så är det kanske inte så konstigt att medlemsbilden (tyvärr?) ser ut som den gör heller.
*Whisky kräver ganska ”mogna smaklökar” för att avnjutas (utöver att vi såklart måste vara +18/21 år), så där sållas automatiskt många bort.
*Kräver oftast någon chaufför / ej körbar efter provning. Här är online-provningar helrätt!!!
*Tar lite tid. Här hjälper online-provningar också till.
*Kostar en del. Och värre kommer det att bli…
*Långt ifrån alla etniciteter som gillar lagrad sprit eller ens dricker alkohol.
*Troligtvis långt fler män än kvinnor som uppskattar och är så pass intresserade av ämnet att de söker sig till en klubb enbart för det.
-Allt detta pekar på varför ”den vanliga” whiskyklubbsmedlemmen är just den det är.
Orättvist eller fel? Ja möjligt! Men det kan vi knappast lasta whiskyn för, bara i möjligaste mån jobba för att motverka på de punkter där det är görbart.
Men så länge medlemsantalet ökar / ligger kvar på önskad nivå i majoriteten av de aktiva klubbarna så lär inte förändringarna bli så stora och knappast till i morgon heller. Det är först ”dåliga tider” som kräver nytänk.
Gatekeeping: (Svårt ord för oss som inte är skolade i språket…)
Ganska normalt att de med mera erfarenhet talar om för de ”nya” hur saker och ting fungerar, speciellt om man söker sig till en gemenskap för just det intresset. Så är även de flesta av oss uppfostrade, att vi ska lyssna och lära av de som är äldre och därmed bör ha mera erfarenhet.
Dock kan information ges på så många olika sätt och på ett nervärderande är knappast rätt, oavs hur rätt de än har i sak.
Går jag på ett evenemang, provning etc, så är det för att jag vill lära mig något och uppleva något nytt. Allt behöver inte läggas fram på ett mjukt sätt, men det får samtidigt inte kännas otrevligt där och då. Information och fakta kan vara mastigt att ta åt sig och alla är långt ifrån pedagoger när de delger det. Det viktiga är att ingen medvetet påpekar något på ett negativt och nervärderande sätt, då är de farligt ute!
Uttal av destillerinamn är en klassisk sak där det rättas hårt och ofta.
Ja, man ska såklart FÖRSÖKA att uttala namnen rätt, men fortfarande är det exakt samma sak i flaskan, pannorna är lika stora och destilleriet ligger på samma magiska plats för det och i princip alla (som vill) fattar ändå…
Att de som ”varit med länge” refererar till äldre flaskor när någon nytillkommen nämner en ny som bra, är heller inte så konstigt. De har ju ett bredare spektra att jämföra emot och visst var merparten av de äldre buteljeringarna lite bättre än många av de unga som släpps idag. Men det precis som allt annat går ju såklart att säga på så många olika sätt också. Typ -Kul att du gillar den, försök att få möjlighet till att prova någon äldre buteljering därifrån också, då de enligt många är ännu bättre!
Något jag reflekterat till några gånger på provningar där det deltaget någon ny för sällskapet och som sen aldrig återkommit är att de oftast har varit väldigt högljudda och haft klara åsikter. Liksom inte riktigt känt av stämningen och försökt bli en av den på ett harmoniskt och lugnt sätt.
No True Scotsman (Också svåra ord, ja Skotte vet jag vad det är..)
De som stensäkert påstår och hävdar att ”det ska man dricka / gilla” de lider nog mest av sin egen trångsynthet och förstår föga vad de går miste om!
Tycke och smak är ju helt individuellt och t.o.m olika från tillfälle till tillfälle så att andra skulle ha exakt samma är ju inte så stor chans.
Men har du som ny whiskydrickare (den naturliga starten när man börjar med något nytt..) bara smakat på billig, enkel och undermåttlig whisky och (förståeligt) inte gillat det riktigt så kan det vara en klart positiv upplevelse om någon mera hängiven och erfaren säger -Prova den, så ska en bra whisky smaka! För visst är det lättare att ta till sig säg en 15-20 årig inte allt för fatdriven mjuk härlig Speyside whisky eller motsvarande från Islay om man gillar rök. Råkar man då gilla det så är det SVÅRT att inte gå vidare i whiskyträsket, med allt gott och lärorikt det innebär…
För att nå ut till nya målgrupper / kategorier av människor (usch, det om något lät exluderande..) och vinna över deras intresse så tror jag att det är en sak hela branschen får jobba på. Inte minst de som jobbar yrkesmässigt i branschen. Måste vara lättare att vinna dessa målgruppers intresse i konstellation och plats där de känner sig bekväma och om intresse sen finns informera om den breda whiskyklubbverksamheten där finns i landet. Sen är det klubbarnas jobb (om intresse och möjlighet för det finns) att slåss om att få nya medlemmar.
Blindprovningar, klart bästa sättet att prova whisky på! Enda gången där intrycken av det som är i glasen har högre prioritet i hjärnan än tycket, oavs hur märkes, ålders, fattyps -oberoende man tycker sig själv vara…
Men lika viktigt tycker jag det är att ha lite kvar i glasen efter man fått facit så man kan gå en tillbaka och analysera ”så det är såhär en sådan smakar..”.
Sen tror jag det är lika viktigt att inte göra det så avancerat (men fortfarande seriöst), för att nå en bredare publik. Är ju ”bara” whisky och rätt / fel finns egentligen bara inom faktadelen. Bättre att njuta av det och ha det som gemensamt samtalsämne, helt oberoende av andras icke whiskyrelaterade värderingar och tillhörighet. För visst är väl det som är själva målet och nyttan med en klubb (oavs ämne), att samla likasinnade och skapa gemenskap och kunskapsbildning.
Ivory Tower (Ännu svårare ord, tar det aldrig slut..)
Givetvis ska alla aktiva medlemmar i en klubb få sin röst hörd, få framföra sin åsikt och önskemål. Vid beslut / omröstningar är det såklart majoriteten som ska ”få vinna” eller utifrån vad som står i deras stadgar.
Svårt att styra och kvotera in i en förening, än omöjligare att ändra på en befintlig medlemskonstellation. Att aktivt verka för en bredare publik bland nytillkomna medlemmar är en helt annan sak och här bör och går det att göra mycket. Men är medlemstaket fullt och kölistan lång så kan det ändå ta lång tid (gamla gubbs är sega, de lämnar inte i första taget..), men det finns såklart fler klubbar att välja på och alla har ju långt ifrån fullt eller medlemsbegränsning. Så helt säker finns det en plats i en (bra?) whiskyklubb till alla som vill ha det, dock kanske inte just på önskad ort. Men medlemsbilden lär se väldigt ordinär ut.
Framgång och popularitet i en klubb är ju ganska svårt att mäta och väldigt diffust. Men för att en whiskyklubb med provningar ska fungera så krävs det vanligtvis att det regelbundet kommer så många personer på deras provningar att innehållet i flaskorna går jämt upp. Annars stiger snabbt kostnaden per deltagare och klubbens utvecklig avstannar ännu mera. Så att merparten av alla platser till provningar säljs ut till medlemmar (och i mån av plats ev. gäster till de) borde vara en bra måttstock, ivf rent praktiskt och ekonomiskt.
Att få till det där med 50/50 kvinnliga & manliga provningsledare är nog väldigt svårt. Speciellt då vi alla vet ungefär hur få % aktiva kvinnor det vanligtvis är i föreningarna och troligtvis blir istället de som är där bortskrämda om de ska behöva hålla så många provningar. Många (oavs kön) är ju med i en whiskyklubb för att få prova whisky, inte leda provningar.
Sen med inbjudna provningsledare, hur många kvinnor är det i landet som jobbar med det? Där om något borde det ske en förändring i samband med nyanställning. Känns som att det är en väldigt ojämn fördelning mellan antalet kvinnor som mässpersonal och Brand ambassadors, även om de finns inom företagen.
-Nu var detta min syn och åsikter på det hela och JA, de tre M:en stämmer mycket väl in på mig, så ta det och tolka det utifrån det också!
/ Andreas
frida
22 augusti, 2023 — 10:32 e m
Hej Andreas!
Först och främst TACK TACK TACK för att du tagit dej tid till att dela med dej av dina tankar, så himla bra! Du tar upp många intressanta aspekter och funderingar, så om det är okej med dej tänker jag dedikera ett helt egen inlägg åt att svara dej och diskutera med dej, för lägger man ner sådan tid på att diskutera något behövs det, tycker jag. 🙂 Svar kommer inom kort på bloggen!
/Frida