Då var det dags för lite Caol Ila, detta underbara Islay-destilleri som inte alls kommer i närheten rent ”creddighetsmässigt” av sina poppiskusiner på ön (ni vet vilka jag menar – de där som dricker folköl och kör tuffa bilar på helgerna, och som alla verkar vilja hänga med…). Utan detta destilleri hade jag kanske aldrig ens upptäckt vilken udnerbar dryck whisky faktiskt är, så därför raskar jag av några buteljeringar den närmsta tiden. Först ut är en nioåring!

Allmänt: Whiskyn är 9 år gammal med en fatstyrka på 57,2%, och den är varken kylfiltrerad eller färgad. Spriten destillerades den 13 januari 2006, buteljerades den 20 januari 2015 och har hela tiden legat på ett bourbonfat med refernsnummer 303051 som gav 301 flaskor. För en flaska fick du en gång i tiden punga upp med 1646 spänn, men nuförtiden är den slutsåld. Just detta fat har valts ut av SSMC: Scotch Single Malt Circle, och för de som vill veta mer om denna internationella grupp livsnjutare går det läsa det finstilta på   Clydesdales hemsida.

Färg: mycket ljust halmgul, nästan ofärgad

Doft: Syrlig, stickig rök. Pannkakor, en hel del hjortronsylt och massor med färsk citron. En lätt touch av den där gummitonen jag ofta hittar hos CI. Ek och inoljat läder. Med tiden kommer en lite lätt vaxig ton fram, och med vatten blir den tydligt sötare och mindre rökig, med en ganska härlig ton av fläder.

Smak: En kanonrökt söt våffla, med massor av rosépeppar och sedan en rejäl dos fruktsorbet mot slutet. Lite ensidig och mest uppkäftigt vrålande än så länge. Hoppas fler nyanser kommer fram med vatten, för just nu är den mer kul än imponerande. Med vatten kommer eken fram mer och pepprigheten blir intensivare medan röken lägger sig en smula. Lite surdegsbröd anas och även sådana där kaffekarameller (Kopiko tror jag att de heter).

Avslut: Eftersmaken innehåller en hel del torv, lite gummi och sedan en ganska tydlig ton av kanderat limeskal (åt sådana skivor som snacks i Grekland för några somrar sedan). Med vatten blir torvigheten tydligare och fruktigheten dämpas. Lite bränd knäck och en känsla av digestivekommer fram.

Njae, jag är inte helt övertygad. Den är defintitvt kaxig och rolig men jag saknar ett mellanregister. Det är lite som om man har lyft fram fyra-fem karaktärsdrag, skalat bort allt fylligt bakgrundbrus och sedan maxat volymen. En trevlig tuffing men jag hade velat ha lite mer komplexitet för att den skulle kunna imponera, helt enkelt.