Österrikiska destillerier Del 2: Destillerie Keckeis

Under veckan i Österrike hann jag med ett klassiskt hat-trick i destilleribesök, och nummer två på dagordningen var Keckeis i Rankweil. Samma sak som sist, vi kör in i ett gemytligt villaområde av storleksordning mindre för att till sist ledas till vad som ser ut som ett boningshus, fast med en rejäl och modern spritkokarbod bredvid. När vi kliver på i stugan möts vi av både trevlig personal i form av Peter Berchtold och ett trevligt rum som fungerar som kombinerat destilleri och besökscentra. Harald Keckeis, grundaren och ägaren, har tillverkat whisky här i 8 år och producerar i runda slängar runt 20 000 liter whisky/snartsky om året. Haralds whiskyfilosofi, berättar Peter, innebär ”hellre litet och kvalitativt än stort och sämre – och det måste vara roligt”. Har vi hört det förut? Just precis, det verkar än så länge som om den österrikiska traditionen och förkärleken för att tillverka god sprit för nära och kära även smittat av sig på whiskytillverkarnas mentalitet. Huvudsaken (än så länge, i alla fall) är inte att tjäna så mycket pengar som möjligt utan att framställa en produkt man stolt kan sätta sitt namn på genom en process som är rolig hela vägen, och precis som i familjen Brogers fall har både Harald och Peter andra heltidsjobb vid sidan och whiskytillverkningen. Dessutom har Harald Keckeis köpt in en lite minipanna som han kokar newmake i på plats när han håller i provningar och andra whiskyjippon på restauranger eller mässor. Roligt var verkligen ordet!

De två spritpannorna, Haralds egen design, tillverkar i sann österrikisk anda, inte bara whisky utan även gin, rom och – surprise surprise – fruktdestillatet obstler. Gin tar två tagar att tillverka och är sålt inom två veckor, vilket ger snabb inkomst, och rommen lagras i 2-3 år innan den buteljeras och säljs. Whiskyn, däremot, lagras såklart lite längre, upp till 5 år (men Peter dricker gärna yngre whisky och tycker att två år gammal snartsky är mumsmums, säger han). Sist men inte minst gör man också en ”Whisky bier” på whiskymalt som håller hela 8% och säljs på 70 cl-flaskor. I byn Rankweil, bara ett stenkast ifrån destilleribyggnaden, har man en liten butik där man säljer alla Keckeis-produkter, från destillat av olika slag till whiskyölen men det går också att beställa alla produkter från deras webshop (inklusive fat med ”baby malt”, snartsky!).

När det gäller whiskyn är grundidén med upplevelsen att kunden ska få njuta av ”en whisky för gemene man och för en gemytlig afton”. Vi snackar alltså inte brötig, skitig Islay-torv här utan lite lättare och elegantare smaker överlag. All produktion ansvarar inte Keckeis för, utan till de första stegen i tillverkningsprocessen används ett lokalt bryggeri som kommer med 10 000 liter färdigjäst vört som man sedan destillerar på plats. När det gäller malten använder Keckeis en del österrikiskt korn men köper också in från en internetshop i Berlin, och all whisky kylfiltreras innan den buteljeras.

Så till lagring! Spriten ligger på ungefär 62% när de läggs på fat, och faten fylls direkt utanför den lilla byggnaden, lastas sedan på släpvagn och körs till lagerlokalen. Själva lagerlokalen ligger en bit bort och innehåller olika slags fat i olika storlekar, och även en del privatfat, med ett ungefärligt värde på 1,5 miljoner Euro. Som en genomsnittlig veckopeng, med andra ord. Ju längre de lagrar whiskyn, desto mer leker de med influenser från olika fattyper. Precis som hos Broger tänker man hos Keckeis gärna i lokala banor och man lagrar därför också en del av whiskyn på fat som tidigare innehållit det lokala och kvalitativa rödvinet Phantom, en blandning av druvorna Blaufränkisch, Carbernet Sauvignon, Merloy och Syrah som man lagrar på fat i arton månader. Efter det hamnar det alltså då och då wirre på faten istället. Främst använder Keckeis just nu dock first fill sherryfat till lagringen av whiskyn de tre första åren (med enstaka undantag för ny spansk ek, ny amerikansk ek eller Phantom-fat). Efter de tre första åren häller man över en del av whiskyn på andra fat för att ge whiskyn en ny dimension. För att lagra sin rom använder Keckeis däremot fat som tidigare innehållit antingen Jack Daniels eller den egna whiskyn.

En rolig sak med just Keckeis är att man arbetar en del med olika samarbetspartners och specialbuteljeringar. Till exempel gör man en exklusiv whisky för den österrikiska skidklubben Arlberg (nej, inte relation till Islay what so ever), Keckeis Single Malt Whisky Ski Club Arlberg (42%, 50 cl). Säg det tio gånger snabbt. Destilleriet var också med och representerade landet i World Ski Championships år 2015 i Beaver Creek och bidrog då med österrikisk whisky. Hela 23 liter gick åt under tävlingsdagarna i skidklubbens lounge, till mängder av besökares förtjusning. Harald Keckeis är själv lite av en perfektionist och utformade flaskans design själv, en design han 2015 vann pris för. Andra buteljeringar är en bland annat en treårig och en femårig whisky, där jag har provat femåringen :

Allmänt: Flaskan avslöjar inget om åldern eller fatlagring, men enligt Peter är den fem år gammal och lagrad på främst sherryfat. Alkoholstyrkan ligger på 42% och detta är alltså Keckeis storsäljare på whiskysidan.

Färg: ljust bärnstensfärgad

Doft: Först kommer en tydlig känsla av kola och vanilj tillsammans med mild frukt som färska päron. Doften är söt med en tydlig nötighet och en inbjudande syltig känsla.

Smak: Mjuk och söt är första intrycket, och både vaniljen och kolan från doften återfinns i smaken. Efter det kommer kryddor som muskot och kardemumma, färska fikon, honung och björnbärssylt.

Avslut: Ännu mer kryddor och honung, men eftersmaken är lite torrare än själva kroppen. Nötterna från doften kommer tillbaka tillsammans med kaffe och eftersmaken är medellång och behaglig.

Sammanfattningsvis var detta ännu en jordnära, roligt, öppet och välkomnande besök där det inte handlar om prestige, traditionstyngda floskler eller vem som satt spaden i torvmossen först. Det är uppfriskande att komma till mikrodestillerier där man bara vill göra något bra, något gott och något roligt (och helst gå med vinst, men att gå runt räcker långt) – ungefär som whiskyvärldens svar på ett kinderegg. Jag säger som sist, har ni möjlighet tycker jag att ni ska åka runt till några av dessa eldsjälar. Allt ifrån mottagande till wirre är gemytligt, gott och trevligt, och det är något visst med att prata whisky med folk som kokar sprit på bakgården efter jobbet. Helt enkelt för att man kan, för att det blir gott och för att det är roligt.