Världens kanske kaxigaste whisky just nu är Bruichladdichs ”Octomore”. Utnämnd till världens rökigaste whisky i en uppseendeväckande ondskefull flaska skriker den efter uppmärksamhet – och får det. För ett tag sedan fick jag i goda vänners lag möjlighet att smaka denna hypade produkt (Edition 06.2), något jag självklart inte tackade nej till.
Med sina 58,2 % är det en whisky som tål att vattnas och med stöddiga 167 ppm är det en veritabel rökbomb som rullar runt i käften! Men är det allt? Bara en massa rök? Absolut inte, det finns fler smaker som som gömmer sig bakom brasan.
Färgen är ljusgul och påminner om halm, och självklart har Bruichladdich valt att inte ge whiskyn brunkräm i form av karamellfärg.
Smaken är såklart dominerad av en djävulsk mängd rök och är lite spritig, det är ju trots allt bara en femåring jag dricker. När den initiala chocken gällande mängden rök lagt sig hittar jag en trevlig sötma i form av bränt socker tillsammans med lime (även mycket lime i doften), bränd sötlakrits, rökt korv och till sist bitter mörk choklad i eftersmaken.
Så omdömet då – är Octomore mer än en hype? Det tycker jag faktiskt, även om Systembolagets pris är relativt saftigt. Självklart skulle det sitta fint med ett exemplar av världens rökigaste whisky i samlingen, men trots att den är fenomenalt rolig att dricka är den inte min favorit bland de rökiga whiskies jag druckit. Jag saknar rent smakmässigt både fyllighet och tyngd (min favorit är ju, föga förvånande, Lagavulin på på rökfronten) men det är en bra och spännande whisky som jag gärna hade köpt till vettigt pris. Att kunna köpa två eller tre riktigt bra rökare till priset av en känns för min del än så länge som en no-brainer. Men vem vet – en vacker dag står den kanske där i skåpet därhemma…
