Nix, detta är inte ett samarbete mellan Highland Park och George R.R. Martin. Det handlar förvisso om både is och eld, men med en helt annan slags mytologisk koppling. Highland Park ägnat flera år åt att släppa diverse buteljeringar för att hedra deras vikingahistorik, med både fornnordiska vikinganamn och asagudar som inspiration. Idag handlar whisky inte bara om korn, jäst och vatten utan även en hel del om marknadsföring och profilering vilket gör att deras “vikingabuteljeringar” egentligen känns ganska logiska. Orkneyöarna var starkt influerade av vikingar för många herrans år sedan och fram till artonhundratalet talade man här även det egna språket norn, vilket hade fornnordiska rötter. Flera av ortsnamnen har också fornnordisk bakgrund och till och med flaggan känns ganska skandinavisk med sitt kors och färgerna blått, rött och gult. Med Ice och Fire har man dammat av den gamla asatron igen och de två riken isjättar och eldvarelserna härskade över, Nifelheim och Muspelheim. Mer än så orkar jag inte grotta ner mig i de mytiska detaljerna (jag har ett par böcker på ämnet hemma men ärligt talar bryr du dej bara om whiskyn, eller hur?). Över till wirrarna!

ICE och FIRE

Highland Park Ice Edition

Allmänt: Denna whisky är 17 år gammal, med en alkoholstyrka 53,9 % och där spriten varken kylfiltrerats eller färgats med sockerkulör.  Fatlagringen domineras av ex-bourbonfat och en “bourbonfinish”, men mer specifika detaljer är svåra att uttyda av den allmänna informationen. 30 000 flaskor släpptes förra våren för 1999 riksdaler styck och hos systemet har den beställningsnummer 40026.

Färg: Gyllene

Doft: Sammanhållen, söt och kryddig doft inledningsvis. Förvånansvärt mjuk med tanke på alkoholstyrkan, och inte ett uns av stickighet i snoken. Första intrycket är massor av färsk ananas, litet uns av kanel, en skvätt tusch, en hel del honung och inte ett spår av rök än så länge. Sedan kommer gröna äpplen och banan med inlagd ingefära fram och, vänta… marsipan!! Tänk prinsesstårta! Och slutligen, när jag doftar långt ner i glaset, en touch av tobak. Efter vatten märks en söt vaniljton och nötigheten blir tydligare.

Smak: Torr, kryddig, sötsyrlig frukt. Ugnsbakade äpplen, konserverade päron. Skållad mandel, ananas och papaya. En slags matig, fruktig sötma tillsammans med subtil rök framträder sedan. Efter ett par droppar vatten kliver rökigheten fram och sötman tar ett steg tillbaka. Kryddigheten ökar med och blir rejälare, mindre insmickrande med både kryddpeppar och ek. Stora, djärva smaker hela vägen!

Avslut: Evighetslång eftersmak med mycket torra kryddor, ek och en härlig tobakskänsla med sälta på slutet som lämnar tungan snudd på torr. Och peppar, till sist. Lite som salt och peppar blandat i en skål som du sedan doppar fingret i!

Ice ice baby…

Highland Park Fire Edition

Allmänt: I den röda flaskan gömmer sig en 15-årig whisky på 45,2% som varken är färgad eller kylfiltrerad. Whiskyn har lagrats helt och hållet på refill portfat och totalt släpps runt 28 000 flaskor.  En mindre del flaskor har redan släppts till medlemmar av Highland Park Inner Circle och för allmänheten släpps buteljeringen den men för den som vill klicka hem en flaska från systemet får man vänta till den 17:e februari i år.

Färg: Ljus bärnsten

Doft: Till skillnad från Ice känner jag en ton av rök i doften, lite som rökt skinka, blött läder och syrlig frukt med lime och clementin. Överlag tycker jag att doften är något återhållsam först, men med värme kommer annan fruktighet fram med en hel del krusbär och söt mjölkchoklad – tänk på klassiska “kinapuffar” så vet du vad jag menar! Efter några få droppar vatten kommer en härlig ton av kolasås fram och med tid blir doften sockrig med tydliga stråk av vanilj.

Smak: Mjukare och sötare än väntat och vad doften skvallrade om! Romerska bågar tillsammans med rökpuffar och en del vanilj. Sedan flyttar snällheten på sig och gör plats för en stor och fyllig kropp med svartpeppar, lite kanel och honung. Med vatten blir röken till något tydligare brasrök tillsammans med omogna plommon och björnbär.

Avslut: Vilken kryddighet! Tillsammans med rök blir det snudd på för torrt på något vis, men sedan kommer lite choklad tillbaka mot slutet som mjukar upp eftersmaken. Överlag är eftersmaken medellång och behaglig, och förändras inte nämnvärt av vattningen.

A ring of fire?

Jag måste säga att det var intressant att prova dessa två specialutgåvor mot varandra, och även om jag inte direkt kände varken “is” eller eld” i smaken är de verkligen olika – men inte helt utan gemensamma nämnare! Båda var fruktiga, kryddiga och med en touch av rök, vilket var roligt att notera. Däremot levererade de inte som jag hade väntat – på ett både positivt och negativt sätt. Jag är inte så mycket för det här med flaskor och förpackningar som uppenbarligen kostat överdrivet mycket pengar att designa och producera. Kalla mig gammaldags, men när det gäller flaskors design blir jag lite skeptisk om den är för utstuderad (och framför allt tar för jäkla stor plats i skåpet, men med tanke på att jag inte har några tusenlappar över att hosta upp till dessa två whiskies borde jag ju inte klaga på den punkten). Är det en enstaka låda är det väl okej, men här har man  gått bananas på ritbordet (dock, måste erkännas, med ett rent estetiskt framgångsrikt resultat) .Så jag gick in i provningen med denna buttra attityd och upptäckte att Ice minsann var mumma, och alltså mycket bättre än vad jag pessimistiskt hade antagit! Den var riktigt smarrig och bjöd på en hel del muskler och komplexitet. Med denna positiva upplevelse i ryggen gick jag sedan över till Fire, och blev istället lite besviken. Jag förväntade mig en eldigare, kaxigare slags whisky (det är faran med att välja namn med starka associationer, tyvärr) men Fire kunde inte riktigt – trots en stor och smakrik kropp – leva upp till föregångares underbara eftersmak. Egentligen så är allt detta logiskt, det är ju klart som korvspad att jag kommer att gilla en buteljering mer än den andra och det handlar om två riktigt bra whiskies. Men om man tar bort allt hokuspokus med flashiga namn och snygg design, vad har man då? Två storvuxna tonåringar där lillebror har all charm men storebror vinner på erfarenhet.