Äntligen en ny chans att få grepp om Ballechin och ge det rökiga destillatet från Edradour en ärlig chans! Detta är en buteljering av Svenska Whiskyförbundet (SWF) där whiskyklubbmedlemmar landet över har fått möjlighet att få hugga en flaska eller två. Det är precis detta som mina parenteser gjort, och som jag naturligtvis dragit nytta av.

2004 Ballechin Burgundy Matured SWF

Allmänt: Detta är en specialbuteljering där whiskyn lagrats i 12 år på tre franska vinfat, alla first fill med nummer 17, 18 och 19. Whiskyn destillerades den 20:e januari 2004 och buteljerades den 1:e april 2016. Den flaska jag snott mitt sample ur (förlåt, mor samt far!) är nummer 770 av 905 och whiskyn är varken kylfiltrerad eller färgad. Dessutom är den buteljerad med den hälsosamma alkoholstyrkan 52,5 % och rökigheten ligger på runt 50 ppm.

Färg: röd bärnsten

Doft: Jaså, en bärig rackare – kul! En våg av röda vinbär, jordgubbar och hallonsaft slår emot näsan vid första doften. Här finns också gummi, lite gammalt läder och – föga förvånande – en hel del torvrök. Aha, en skvätt vitpeppar och prickig korv ger sig tillkänna med, och efter det kommer de röda bären tillbaka med lite lingon. Intressant! Med en skvätt vatten blir doften lite kvalmigare, eller kanske fetare, på något vis och detta är något positivt.

Smak: Oj, den smakade inte alls som jag hade väntat mig! En hel del bränt grillat kött (precis som i 10:an, intressant nog), bränd rostad macka, motorolja och smaken är definitivt kärvare än doften. Gummitonen är mycket mer framträdande i smaken än i doften och är nu nästan syrlig på något vis, och bärigheten har definitivt fått inta baksätesroll. Lakritsgodiset salmiakbalk dyker upp och efter vattning blir torvröken tydligare, gummismaken mindre syrlig och en viss ekbeska märks av.

Avslut: Eftersmaken innehåller också den där brända, nästa bittra känslan och den prickiga korven från doften kommer tillbaka. Med vatten kommer salmiaktonen även fram i eftersmaken och den blir något fylligare men annars förändras den inte jättemycket. Avslutet mynnar ut i vitpeppar och en skvätt sälta, och är hyfsat lång.

 

Det här är en whisky jag inte riktigt blir klok på. Missförstå mig rätt, jag tycker att detta är bra, det är bara det att den inte är wow. Det är liksom som om den lovar mer i doften än vad den kan hålla i smaken, vilket egentligen är lite orättvist på något vis eftersom jag verkligen gillade doften! Grejen är nog den att jag gillar de udda, brända tonerna ihop med torven och salmiaken i smaken, men saknar bärigheten från doften. Jag har också lite svårt med just den syrliga gummitonen men efter vattning blir den mycket trevligare. Att tona ner de aggressivare smakerna och lyfta upp lite mjukare, rundare sådana hade jag uppskattat men samtidigt är detta en ganska en unik whisky rent smakmässigt. I slutändan känner jag mej väldigt splittrad – å ena sidan vill jag verkligen smaka mycket mer för att komma underfund med den, men å andra sidan är det ingen whisky jag skulle välja för att njuta en stillsam fredagskväll.