Efter att häromdagen ha provat en sherrylagrad Edradour och gett den betyget “Med beröm godkänt” har stunden kommit till den klassiska, tioåriga rökaren från samma destilleri – Ballechin 10. Den ingår i destilleriets standardserie har har fått sitt namn efter ett numera nedlagt destilleri i närheten av Edradour.

Ballechin 10 yo , 46%

Allmänt: Denna tioåriga whisky är lagrad på både Oloroso- och bourbonfat, och har buteljeras vid 46% alkoholstyrka. Whiskyn är varken kylfiltrerad eller artificiellt färgad.

Färg: Mörkt gyllene

Doft: Hej Laphroaig! Jag vet att man inte ska jämföra whiskies så här, men min första tanke när jag doftade på whiskyn var “mmmm Laffe” innan jag kom på mig själv. Det här är definitivt en medicinal doft, med massor av torv och en del rök. Det doftar ganska precis som torvrökig hostmedicin! När den första chocken lagt sig hittar jag enbär och tygplåster. Det luktar också lite förseglad, instängd “plastback” (fråga mig inte hur jag kom att tänka på detta) och gammalt tyg. Men vänta… efter en stund kommer faktiskt lite fruktighet fram, och jag känner något som påminner om passionsfrukt. Sedan kommer en våg av eukalyptus, och till sist lite läder. En lovande start, indeed! Efter vattning blir doften lite sötare men också lite syrligare. Lite lime hittar fram med tobak och lite vaxighet.

Smak: Men vart tog smaken vägen? Hallå?? Efter den kaxiga doften är det precis som om jag klivit in i ett rum som snudd på ekar tomt. Min första tanke var “är den redan vattnad?”. Sedan började jag fundera på om något hänt eller gått fel någonstans, den borde nog inte smaka såhär. Det finns lite rök, det finns lite torv, det finns till och med lite sälta men i allt detta ligger betoningen på “lite”. En känsla av vaxduk smyger förbi tillsammans med gummi, men hela tiden letar jag febrilt vidare efter mer smak. Med några droppar vatten dör whiskyn helt, och den smak som fanns innan har nu balanserats ut så pass att all identitet försvunnit.

Avslut: Eftersmaken är ganska tunn och präglas av cigarettrök, vidbränt grillat kött och en liten skvätt sälta på slutet. Efter vattning blir eftersmaken kortare och aningens rökigare.

Så vid det här laget har du nog räknat ut att detta inte var en fantastisk smakupplevelse, men en viktig sak måste jag faktiskt tillägga. Innehållet i den oöppnade miniflaskan var en ungefär en femtedel mindre än i Edradour-miniatyren, och detta tyder på att flaskan inte har hållit helt tätt. Det var ju egentligen avsevärt mindre i denna flaska än den föregående, så förmodligen har detta påverkat innehållet på grund av oxidering/syre – oklart hur mycket dock. Eller så sitter jag förgäves och försöker hitta på ursäkter att tycka om denna whisky, men jag tror faktiskt inte att den är så här dålig egentligen. I ärlighetens namn blev detta inlägg egentligen mer än brasklapp gällande flaskhantering och vikten av en tättslutande kork, än en seriös recension. Jag kommer att tolka detta som ett tecken från ovan att göra två saker: 1) att vid första bästa tillfälle prova Ballechin 10 en gång till, denna gång ur en bättre flaska och då uppdatera detta inlägg, och 2) att dricka ur öppnade flaskor och samples mer fokuserat, för gud förbjude att detta händer någon annan butelj – liten som stor – jag har i skåpet!