Likt en känd svensk skald har jag en polare Pär. Polaren Pär är en medelålders herre som frossar i klassisk musik, har vunnit pris som sommelier, är lyckligt gift med ett ungerskt geni, behandlar sin dator som en skrivmaskin (och blir ytterst upprörd när den inte uppför sig som en sådan) och provade suspekta substanser i sin ungdoms glada dagar. Alla borde ha en polare Pär. Han är en mångfacetterad herre och finns det någon sanning i uttrycket “sådan herre, sådan hund” borde Pär tycka om komplex whisky av aktingsvärd ålder – och det gör han. Dessutom tror han på uttrycket “delad glädje är dubbel glädje” (samt “skit ska skit ha”) så efter att jag terroriserat honom med det ena whiskysamplet efter det andra valde han att ge tillbaka med samma mynt, och stack detta i handen på mig:

Old Particular Girvan Single Grain 26 yo

Dessert, någon?

Dessert, någon?

Allmänt: Detta är alltså en tjugosexårig grainwhisky från ett enda destilleri – skotska Girvan – som legat på bourbonfat och buteljerats med den respektingivande alkoholstyrkan 51,5%. På systemet har den nummer 40429 och kostar tusenlappen sånär på en ynka krona. Whiskyn har producerats av Douglas Laing som en del i deras serie “Old Particular”. Whiskyn har nummer 40429 hos Systembolaget. Så vitt jag kan förstår har den varken färgats eller kylfiltrerats.

Färg: gyllene

Doft: Vilken härligt söt och gräddig doft! Som om man öst ner både pannacotta och knäck i flaskan, tillsammans med en rejäl dos vanilj. Här finns också en del blåbärssylt och farinsocker, som sedan ger plats för en lite syrligare ton som påminner om både syltad ingefära och härligt saftiga satsumas. Med vatten blommar whiskyn ut ännu mer och blir mer insmickrande. Sylten och den syrliga frukten märks mer än den rena sötman, och en ton av polkagris har hittat fram.  

Smak: Här snackar vi tung, söt och sträv whisky med både ekton och tydliga stråk med honung.  Sedan upptäcker jag skojigt nog smaknoter som påminner om sesamkakor och gräddigt kaffe – nästan tiramisu -. Efter ännu en klunk dyker rena godissmaker fram med punschkottar, apelsinmarmelad och mjölkchoklad. Jupp, detta är både fylligt och smakrikt så det räcker och blir över. Med vatten blir smaken en rejäl käftsmäll istället för ren sötchock och dessutom kryddigare med en hel del kardemumma.

Avslut: Eftersmaken är lättare och mildare än själva kroppen, punschkänslan gör sällskap med kaffe och mörk choklad. Lite bränd vaniljkola dyker upp precis i slutet. Eftersmaken intensifieras och förlängs efter lite vatten, och hänger kvar länge. Vattningen gör att kaffet tar ännu större plats och avslutningsvis vandrar polkagrisarna tillbaka in i bilden.

Detta är inte en whisky, det är ett efterrättsbord! Kanske inte det du alltid är sugen på eller mäktar med men för en äkta sockerråtta sitter den nog aldrig fel. Hey – på detta sätt får du ju dessutom kaffe inkluderad i avecen! För några år sedan var jag ovetandes om vilka skatter som gömmer sig bland grainwhiskyflaskorna, men tack vare diverse vänner har jag fått upptäcka detta Eldorado. Grain är definitivt inte sämre än singelmalt, enligt mig, bara annorlunda och har du inte smakat en massa grainwirre än så råder jag dig till att omedelbums ringa ihop ett gäng polare, be dem ta med sig det de har i skåpen (alternativt rusa till systemet) och dra ihop en hejdundrande provning. Ropen skalla – grain åt alla!