Jaha. Då sitter man med mobilen i hand och kommer på sig själv med att läsa igenom resplanen för femtioelfte gången. Snart åker jag, och jag har fortfarande ibland svårt att greppa att just jag kommer att få vara med om denna resa till Old Pulteney. Bäst att lugna nerverna med en riktig tryckare – en Lagavulin.
För er som inte känner igen namnet är Lagavulin en rejält rökig rackare från ön Islay i östra Skottland. Jag testade den klassiska 16-åringen under bröllopsresan förra året och upptäckte att maken fått konkurrens. Nästan, i alla fall.
Eftersom Tobbe vet precis hur mycket jag vurmar för denna oljigt torvrökiga whisky överraskade han mig i julas med en flaska Lagavulin Double Matured Destiller’s Edition, även denna 16 år. Just denna flaska destillerades 1998 och buteljerades 2014 med batchnummer lgv.4/503 och är slutlagrad på Pedro Ximenez-fat för extra sherrysötma. Whiskyn är med viss sannolikhet kylfiltrerad och innehåller tyvärr sockerkulör för att förstärka färgen.
Det jag gillar med denna whisky är att den är ”extra allt”, fast på ett balanserat sätt. Den är söt med toner att torkad frukt, lite inlagda päron och en hel del russin, men med en viss kryddighet som gör att jag tänker på vörtbröd när eftersmaken kommer fram. Den får man för övrigt lära känna ordentligt, för den stannar kvar länge. Lägg sedan till en ljuvligt oljig rökighet med lite sälta i bakgrunden som för tankarna till rökt korv men som inte knuffar undan den fina sötman. Kort och gott – en härlig whisky för den som gillar rökigt, fylligt och sött, men som vill ha mycket att smaka på en lång stund!
