Det där med att man som par helst ska ha en mängd gemensamma intressen för att kunna ha ett lyckligt förhållande har aldrig stämt in på min man och jag. Rent intressemässigt är vi ungefär så olika som man kan bli. Detta gällde även whisky när vi träffades, då jag kunde nämna flera olika sorter jag gillade men min man aldrig hade druckit en enda sort han tyckte om. Det visade sig ganska snart att de sorter han druckit knappt gick under namnet ”whisky” och när han väl fick sätta tänderna i lite kvalitativ singelmalt blev han snabbt omvänd till Den Sanna Läran. Tack vare det kan vi trots allt ha ett gemensamt intresse där vi båda lär av varandra och breddar våra kunskaper, eftersom vi intresserar oss för olika saker inom whiskyvärlden och tycker olika om whiskies vi provar.

Nåväl, spola fram ett fåtal år till bröllopsresan. Vi valde att tågluffa genom Storbritannien med en whiskyresa till Speyside som avslutning. Väl i Elgin såg vi varken slott eller katedralen, utan besökte Gordon & Macphails mycket välsorterade butik, där en styck ”bröllopswhisky” inhandlades. Denna whisky dricker vi vid speciella tillfällen, som exempelvis när vi kom hem från resan som nygifta, när vi flyttade till nytt hus i ny stad och på vår ettåriga bröllopsdag – idag!

För er som är nyfikna på själva fakta kommer här lite information om whiskyn:

  • Buteljerare: Gordon & Macphail (surprise surprise), oberoende buteljering
  • Destilleri: Caol Ila
  • Region: Islay
  • Styrka: 59,6% vol
  • Ej färgad eller kylfiltrerad
  • Destillerad 29/08/2001
  • Buteljerad 06/03/2014
  • Fat: 308842, 308844
  • Fattyp: refill sherry butts

Så varför valde vi en Isaly-whisky när vi var i Speyside? Caol Ila var den whisky som fick mig att tycka om just whisky, och det var även den första whisky jag bjöd min man på – så man kan väl säga att den ”omvände” honom med. Att då ha en single cask (eller kallas det i detta fall ”double cask”?) och cask strength Caol ila som inte finns i hur många upplagor som helst kändes som en rolig twist på favoriten. Dessutom var det just denna flaska som maken fastnade för i butiken, så på grund av dessa anledningar kändes det fånigt att inte gå på magkänslan och slå till (något vi inte ångrar!).

Så till färg, doft och smak! Färgen är bärnstensfärgad åt det orangea hållet i naturlig styrka och blir gyllengul när den späds med vatten. Doften bjuder på en härlig blandning av olika salta och torkade charkuterier i stil med prickig korv blandat med lite lakrits, päron, vanilj och torvig rök. Smakmässigt kommer både korv och torv med rök och päron tillbaka, nu med frukter som banan, äpple och någon slags citrus. Eftersmaken är lång med den där härliga blandningen av sött, rök och salt som man ofta hittar hos Caol Ila och påminner i slutet lite grand om när man rostat bröd snudd på för länge så att brödskivan blir lite svart.

20150410_19011520150410_190022