Du har nu äran att läsa en mycket vetenskapligt och historiskt korrekt recension av en miniflaska Jura 10 yo jag fått av sambons systers sambo, som fått en mängd småflaskor efter en äldre släkting och provat flera av dem själv. Omtänksamt nog tänkte han att denna kunde vara av intresse för mig, och efter att han blankt vägrat ekonomisk ersättning kom vi till sist överens om att han skulle få ett gäng småflaskor av mig i retur.
Allmänt: Denna flaska krävde sin beskärda del detektivarbete (i alla fall mer än andra buteljeringar jag provat, vilket säger i princip inget haha). Flasketikettens design ser nyare ut än designen från 80-talet, så kan denna flaska vara från 90-talet? Gissningsvis sent 90-tal då det finns en version snarlik denna men med vissa likheter med 80-talaren, och den är från tidigt 90-tal. Efter att ha grävt rundor på nätet verkar flertalet källor bekräfta att denna buteljering är från tidigt 90-tal, men jag håller det inte för osannolikt att denna lilla flaska kan ha inhandlats senare under 90-talet med. Ska enligt källor innehålla lätt rökig malt. Alkoholhalten ligger på 40% och jag förutsätter att whiskyn är kylfiltrerad, och den kan eventuellt vara färgad (även om jag är mer osäker på detta då färgen är ljus, men sådant kan kanske ändras med åren?). Whiskyn är 10 år gammal.
Doft: Först en metallisk ton, sedan sötsyrlig hjortronsylt och färsk satsumas. Den är lite oljig i doften med, lite som rapsolja. Efter ett tag i glaset dämpas syrligheten något och istället kommer en försynt blommighet fram (fläderblom?), och efter ytterligare en tio minuter (ca 25 totalt sett) anas en rejäl dos honung plus lite mogen kiwi. Detta är överlag en rätt försiktig doft som domineras av gula frukter och blommor. Skir, trevlig och lite ospännande doft, på det hela taget. Med lite vatten i glaset blir doften ännu fetare med en oväntad ton av jordnötter eller jordnötsolja, men också lite konserverade päron.
Smak: Oj, smakmässigt var den inte särskilt fruktig eller söt alls utan snarare torr, svartpepparsträv och kakaotung med en del ek. Själva smaken inleder rätt intensivt på tungan med ett fåtal stora smaken, men den dör rätt fort. Otippat, och inte alls vad jag väntade mig med tanke på doften! Det är något med smaken som också känns “varm” (jätteflummigt, jag vet), lite som varm choklad möter tång. Här finns och en slags buljongliknande ton som liksom går emot allt annat. Eftersmaken är ganska tunn med mörk choklad och en svag nötighet (pekannötter). Efter att ha vattnat whiskyn (sparsamt, gott folk, sparsamt) faller den sönder och förvandlas till blaskig vanilj med ek och lite krämigt kaffe (cappuccino). I eftersmaken anas fortfarande lite rostade nötter men nu även byertspenna. Japp, det var typ allt.
Detta blev för mig typexemplet på vad förutfattade meningar kan göra med en whiskyupplevelse, eller snarare kanske vad som händer när man på förhand (jepp, det gör vi nog alla för det mesta) förväntar sig vissa saker. Jag visst eju att detta var en helt vanlig tioåring en gång i tiden, utan vare sig hajp eller exklusivitet, men jag ville nog ändå så gärna att den skulle vara skitbra. Jag menar, det snackas ju så ofta om hur whiskyn på 70, 80 och 90-talet var sååå mycket bättre än den vi har idag. Så kanske det var i vissa avseenden med, men då – precis som nu – tillverkade man nog en hel del medioker, fullt duglig, whisky till den breda massan som inte skulle analyseras utan bara avnjutas i all enkelhet. Denna Jura 10 yo känns som en sådan whisky. Något som JR Ewing kan svepa i sig mellan golfrundan och nästa bolagsmöte, liksom. Och idag, precis som då, görs det rätt mycket jäkligt bra whisky, oavsett som det gäller datoriserad massproduktion eller hantverkstillverkad wirre.