Allmänt: Detta är en 15 år gammal whisky från Campbeltown-destilleriet Springbank som under alla år endast lagrats på före detta romfat. Whiskyn destillerades i december 2003 och buteljerades under augusti månad 2019. buteljerades med en alkoholstyrka på 51% och den är varken kylfiltrerad eller färgad.  Buteljeringen släpps den 6/2-2020 kl 10.00, artikelnummer 40683-01 och priset landar på 998 riksdaler. PPM-halten ligger på 12-15 och alkoholen har destillerats 2,5 ggr (till skillnad från Hazelburn med sina tre gånger och Longrow som endast destilleras två gånger). Totalt sett består lanseringen av 9000 flaskor, varav 468 stycken kommer till den svenska marknaden.

Doft: Sötsyrlig, bärig doft med röda vinbär och färska smultron. En slags lätt parfymerad, blommig ton med, ungefär som liljekonvalj blandat med citron. Här finns sötma i form av mördeg (kakdeg, smuldeg – kärt barn har många namn) och en oväntad ton av godiset ”blå bomber” (de där blåa, sötsyrliga karamellerna som smakar blåbär och vanilj). Efter en stund anal lite läder, men än så länge råder det lite otippad avsaknad av rök. Detta är en finstämd historia på näsan, med främst rena, blommiga och fruktiga toner. Med vatten blir doften både syrligare, liksom skirare på något vis, och får samtidigt ett härligt stråk av citronsockerkaka. Efter en stund anas spritsig päroncider men också en slags vaxighet som kääns (i brits på bättre ord) väldigt ”gammaldags” eller ”traditionell”.

Smak: Hmm, första intrycket är att detta är annorlunda. Det börjar mjukt och fruktigt med tydlig koppling till doften, men sedan kommer en oljig ton med kaffe, lite violpistol, rök och polerat trä in i bilden och hindrar smaken från att blir för snäll och medgörlig. Eftersmaken, som är åt det medellånga hållet, är förvånansvärt blygt och klingar ut i granola, torvrök och grönpeppar. Med vatten blir fruktigheten livligare (cantaloupemelon, päron) och röken märks desto mer. Nu blir det dessutom både bärpaj och cigarrök av det hela, minus blommighet men plus en slags vaniljig krämighet, och eftersmaken både förlängs och breddar med mer rök, mindre granola och istället något som påminner om bränd ananas, plus mörk choklad.

Tankar: Det här är en mer elegant Springbank än vad jag hade väntat mig. I vanliga fall tycker jag att Springbank bjuder på lika mycket ruffighet som frukt, men här fick verkligen det senare ta förarsätet. Doften är fenomenal, men utan vatten är smaken för stängd och tudelad. Med några rejäla droppar i, däremot, kommer en härlig balans fram och rökigheten blir tydligare utan att ta överhanden, och jag uppskattar att det, namnet till trots, inte finns något dominerande fatkänsla i smaken. Det här är en buteljering för de Springbank-fans som är ute efter något mer finstämt och klassiskt än, exempelvis tolvåringen på sherryfat, men fortfarande med en medelstor rökighet och en något mer dämpad sötma.