Allmänt: Detta är en sextonårig (2001-2018) Bunna som legat på ett och samma sherryfat med nummer 9497 (oklart om det handlar om firstfill eller refill), och sedan vattnats ner till 46% innan buteljering. Det handlar om en nyhet i serien “The Cooper’s Choice” av den oberoende buteljeraren The Vintage Malt Whisky Co. Buteljeringen släpps i 420 flaskor totalt, varav 174 kommer till Sverige och systemet. Whiskyn släpps den 31/1 med artikelnummer 40 372, och prislappen ligger på 1149 riksdaler.  Whiskyn är varken kylfiltrerad eller artificiellt färgad.

Doft: Äppelpaj (bakade äpplen, kanel, vanilj, mördeg), syrlig grapefrukt, typ lite “badring” (som en känsla av solvarm plast), en väldigt subtil blommighet, macadamianötter, Rent spontant är doften både inbjudande och något annorlunda, utan att sticka iväg och bli spretig. Frukten dominerar men här finns nyanser av annat som känns intressant, så här långt. Efter ett tag kommer ”flapjacks”, typ söta havrekakor, och nejlika. Ju mer doften luftas, desto mer lockas jag av den.

Smak: Fet, smörig och krämig. Farinsocker, vitpeppar, lite kanel och ännu mer mördeg. Här finns gammalt läder med, och en touch av tobak men inte någon rök. Lite äppelmos och apelsin finns här med. Med vatten kommer lite sherry fram, och vitpepparn backar. Lädret dämpas också och whiskyn blir sötare, Jag tycker dock att den var bättre utan vatten. Jag gillade verkligen smörigheten kontra maltsötma och läder. När det gäller typiska sherryattribut som torkad frukt och kryddor, finns dessa men först mest i bakgrunden. Med vatten kommer “glöggtoner” som blir tydligare när glaset fått luftas ytterligare.

Avslut: Eftersmaken går fortfarande i lädrets och maltsötmans tecken. Lite som att den där gamla fåtöljen fått sällskap av ett wienerbröd. Muskot och lite mer av den där vitpepparn. Med vatten försvinner pepparkänslan helt och mörk choklad tar över tillsammans med en hint av nejlika.

För mig är detta ett typexempel på en sherrylagrad whisky där destillatet fått ta större plats en fatet, något jag verkligen uppskattar. Bunna är, för mig, whisky som (det orökiga destillatet) aldrig blir helt balanserat och insmickrande. Den första flaskan Bunnahabhain 12 jag hade i skåpet hemma tog det mig många drams innan jag helt blev sams med, då jag hittade saker som gick stick i stäv mot frukt och sötma. Whisky som lite går sin egen väg, liksom. Detta tycker jag bäst kommer till sin rätt innan whiskyn vattnas.