imageDå var man ett år äldre och visare! För att fira detta bjöd jag nära och kära på mat, dryck (gissa vad…) och njöt av trevlig sällskap. Omtänksamma familjen och vänner gav mig fantastiska presenter och två av dessa tänkte jag blogga om här, då de är drickbara och därför relevanta för kategorin ”I mitt whiskyskåp”.

Först ut är Teeling Whisky Strong Batch, rum casks (52,5 %, NAS) och här tänker observanta bloggläsare att jag redan skrivit om denna whiskey – men icke! Det var den ”vanliga” romfatslagrade Teeling-whiskeyn och detta är den betydligt alkoholmässigt kaxigare varianten med fatstyrka. Både doft och smak skiljer sig inte jättemycket i grunden från ”lillebrodern” – efter vattning – och tur är väl det, då jag verkligen gillar den ”svagare” sorten. Båda är ofärgade och ingen av dem är kylfiltrerad, vilket bidrar till smak- och färgmässiga likheter. Däremot tycker jag att whiskeyn vinner på lite extra styrka eftersom det är roligt att upptäcka olika nyanser hos drycken allteftersom man tillsätter små mängder vatten. Å andra sidan har den vanliga varianten fördelen att den är lättillgänglig och givande direkt, utan att behöva vattnas i någon större utsträckning. Doften innehåller klara anspelningar på rom och sockrig sötma men även choklad, citrus, äpplen och vanilj. Med vatten framträder chokladen tydligare (tänk choklad med rom-russinsmak!) men whiskyn är fortfarande syrlig och frisk.Toner av kanel, kardemumma, jordgubbar och farinsocker går att hitta med. Efter ett tag kommer klara inslag av kokos med – yummy! Om man ska prata nackdel hos denna rackare är att den även efter vattning fortfarande känns lite spritig, så det kan vara en god idé att låta flaskan luftas några minuter innan korken åker i flaskan igen. Trots detta är det fortfarande mycket whiskey för pengarna och ett skojigt inslag i samlingen.

Den andra födelsedagswhiskyn jag tänker presentera är en riktig klassiker – en Glenfiddich! I detta fall är den en fjortonårig friskus vid namn ”Rich oak” (40%) som lagrats på både nya amerikanska och nya spanska ekfat, vilket har gett den en härlig fruktighet med stor honungssötma och trevlig fatkaraktär med både mycket torkad frukt och ekkänsla. Tidigare har jag smakat Glenfiddich 12, 15 (Solera) och 18 där jag tyckte bäst om 15-åringen, och det finns definitivt vissa likheter mellan dessa två när det gäller kryddigheten och karaktären. Under den slående honungstonen finner jag en mycket angenäm syrlig ton som påminner mig om de vita bitarna i vingummiblandningen och en mängd olika, svårdefinierbara kryddor. När det doften tyckte både Svågern (som valt ut whiskyn) och Moderskapet (oberoende av varandra) att den doftade som en ”typisk whisky ska göra”, och det håller jag verkligen med om. Detta är en klassisk, len och bra whisky som är nyttig att komma tillbaka till då och då efter att ha svävat ut till både den ena och den andra speciallagringen.