Old Pulteney 12 yo 60th Anniversary LMDW

Allmänt: Detta är en tolvårig officiell specialbuteljering av Old Pulteney för La Maison du Whisky där spriten destillerades år 2004 och buteljerades år 2016. Det handlar om en single cask-utgåva med fatnummer 127, där detta sherryfat (oklart om det handlar om firstfill eller refill) resulterade i 594 flaskor och buteljerades för att fira LMDW:s 60-årsjubileum. Whiskyn är varken färgad eller kylfiltrerad och alkoholstyrkan ligger på 61,3%.

Färg:Rödaktig koppar

Doft: Oj oj oj, här var det russin minsann! Kanske en aning bränd ton med, brända russin? Väldigt söt doft, men efter en stund hittar jag något riktigt intressant – en typ av kryddighet som är mer matig än dessertliknande. Definitivt gurkmeja. Lagerblad kanske med? Valnötter. Visst, den är söt men det finns något mer här som är friskt och som gör att att sherrylagringen inte blir så kvävande. Typ blå-rosa sura godisflaskor blandat med färsk citron! Med vatten kommer, något oväntat, hallonsås fram.

Smak: Kryddigt så det förslår, med en hel del vinösa toner och vaniljsocker. Sirap, inlagda körsbär. Det hela smakas av med lite olja samt en skvätt salt och peppar! Det märks inte att den är över 60 % i alkoholstyrka den här rackaren! Med vatten förstärks samtliga smaker och volymen skruvas upp rejält, ungefär till Vilda Västern-nivå. Nötigheten får ny fart och några romindränkta russin dansar in med ett saltkar från vänster. Basset’s vingummin övergår i eftersmaken.

Avslut: Medellångt avslut där de vinösa tonerna hänger kvar längst ihop med lite ek, kola och valnötter.  Med vatten kommer det fram lite tuttifrutti-strössel, vanilj och päron precis på slutet, och eftersmaken förlängs något.

Oftast när jag dricker Old Pulteney handlar det om helt eller till stor del bourbonfatslagrad whisky där vissa buteljeringar har en cirka tvåårig slutlagring på sherryfat men där det inte handlar om rena sherrybomber. Därför var det lite extra kul att prova en kraftigt sherrylagrad Old Pulteney, där destillatets rejäla, robusta smakprofil med oljigheten förstärker sherrylagringens starka smaker, utan att sherrylagringen helt tar över. Visst, grunddestillatet får kämpa men denna kamp blir till en fyllig, något stökig sherrybomb med en sälta som bryter av mot slutet och jag tycker nog ändå att fattypen inte tar över helt, något jag är glad för. Jag förstår varför La Maison du Whisky valde detta fat till deras sextioårsjubileum, för den tolvåringens livlighet och spritens rejäla karaktär blir ihop med ett tjockt lager sherryinfluens till något alldeles extra. Yum.

Old Pulteney 2001 TWA – Spirits in the Sky 2013

Allmänt: Detta är också en tolvårig specialbuteljering av ett enda fat, en single cask-utgåva (fast här kallar man det single barrel) från ett bourbonfat men denna gång en oberoende buteljering av The Whisky Agency. Whiskyn är tillägnad Spirits in the Sky Festival i Leuven 2013, med destillering 2001 samt buteljering 2013. Sammanlagt slutade fatet på 351 flaskor whisky med alkoholstyrkan 49, 2% och whiskyn har inte färgats eller kylfiltrerats.

Färg: Ljust halmgul

Doft: En hel del gröna toner med gräs, björksav och gröna äpplen. Sedan noterar jag clementiner, en hel del citron och hjortron. Doften är försiktig och delikat, finstämd på något vis med en svag vaniljton. Rent allmänt handlar det om en väldigt ren doft, inte så “skitig” som jag ibland kan tycka att Old Pulteney är – och då menar jag skitig på ett bra sätt, som oljig och rejäl liksom. Med vatten öppnar den upp med mer sötma och blir snudd på sirapssöt tillsammans med någon slags industriell ton som mer stämmer överens med den “Pulteneyeska skitigheten” som jag verkligen gillar, tillsammans med massor av björnbärssylt. Spännande!

Smak: Det första som slår mig är massor med tropisk frukt med en svag mangoliknande ton och physalis. Smaken är blommigt parfymerad med lite ek och viss sälta, vilket ger den mer komplexitet. Med vatten kommer mjuk, söt vanilj och mördeg som får mig att tänka på “cookie dough”-glass, fast där sältan hindrar det från att bli för sött. Sedan en näve rostade hasselnötter, fudge, en del ekbitterhet och till sist en hel del mjölkchoklad. Med vatten blir mjölkchokladkänslan mer honungsaktig, på sätt och vis lite som Toblerone.

Avslut: Eftersmaken är medellång med härlig, bestämd sälta. Massor av mörk choklad och lite svagt av mint kommer fram efter ett tag, ungefär som After Eight med havssaltsflingor på! Till sist mynnar whiskyns avslut ut i samma delikata, grön-gula toner som i doften och med vatetn förlängs eftersmaken något.

Det här är en whisky som är karaktäristiskt Old Pulteney, men också okaraktäristiskt nog lite återhållsam. En whisky som jag först tänkte att jag hade behövt ha en hel flaska av för att komma på djupet med, men efter vatten visade nya sidor och en lurig slags kaxighet jag först inte hade räknat med då de sköra, fräscha tonerna blandades med lite lagom skitighet olighet, honung och sälta. Visst, att ha en flaska av detta hade definitivt inte varit fel men detta är definitivt en whisky som kan visa upp flera lager i ett och samma glas.


Vid en jämförelse kan man lite grovt säga att om den bourbonfatslagrade tolvåringen är en symfoni är den sherryfatslagrade tolvåringen en rockkonsert. Vilken jag väljer? Jäkligt svårt. Min omedelbara instinkt är att gå till den sherrylagrade, just för att den är så himla rolig. Å andra sidan tycker jag att det finns en vinst i det långa loppet hos många bourbonfatslagrade whiskies. Men men… om jag måste välja ikväll, här och nu, så säger magkänslan sherry. Och hårdrock på jäkligt hög volym.