Den som känner mig vet att jag ställer mig öppet positiv till blended whisky, och därför blir det ett djupdyk i detta idag. Jag har nämligen under årens lopp fått olika blended samples av olika vänner som jag äntligen tagit tag i och satt ihop till en lina. Alltså: gammal blended whisky gånger fem, och efter jag provat och skrivit smaknoter läser jag på om buteljeringarna så att ni får en sammanfattning till varje. Snällt, va? Nu kör vi!
Haywards Fine Whisky, 42,8%
Info: En indisk blended whisky, producerad av Shaw Wallace (numera en del av United Spirits/Diageo). Den säljs främst på den indiska marknaden i flera olika flaskstorlekar. Den är baserad på en blandning av spannmålssprit (så kallad “extra neutral alcohol”) och smakgivare, ibland med inslag av importerad whisky. Spännande!
Doft: Väldigt grön. Mycket söt lakrits, jätteung och en hel del aceton. Det är som att dofta i en whiteboardpenna med lakrits. Det finns också något jag aldrig riktigt känt i whisky tidigare – det drar åt den där likören man drack som student, typ Likör 43. Inte särskilt positivt.
Smak: Åh fy fan! Den smakar 100% smält vaniljglass med väldigt syntetisk blåbärssylt. Väldigt konstigt och absolut inte gott. Hade jag fått detta blint hade jag aldrig trott att det var whisky. Det smakar bara sött, och definitivt inte på ett bra sätt. Jag provar igen… och det är lika illa. Det är som en studentförfest jag var på för många år sedan där någon blandat Likör 43, blåbärssoppa och sprutgrädde till en shot. Smakar exakt så. Svårt att avråda nog, faktiskt.
Avslut: Det bästa med avslutet är att det är väldigt kort. Mikroskopiskt kort. Lite syntetisk vanilj hänger kvar, som efter mjukglass. Sedan inget mer.
Director’s Special Whisky, 42,8%
Info: Också denna är en indisk blended whisky från United Spirits (tidigare Shaw Wallace), främst avsedd för den inhemska marknaden. Den buteljeras vanligtvis kring 42,8 %, vilket är standard för många spritprodukter i Indien. Precis som många andra indiska “whiskies” är den baserad på en blandning av neutral spannmålssprit och en mindre andel lagrad whisky.
Doft: Doftar nästan ingenting. Lite spritig, lite örtig. Som svag aceton blandat med ett par droppar absint. Lite vanilj i bakgrunden. Drar mer åt en lätt anis-snap än whisky.
Smak: Syntetisk päron, typ päronläsk. Lite vanilj, en hint av lakritsbåtar. I övrigt ingenting. Extremt anonym. Helt harmlös, men också helt meningslös.
Avslut: Väldigt kort. Möjligen lite banan. Går att dricka, men hade nog inte gissat whisky blind. Känns åtminstone inte som likör.
Catto 12 year old, Scottish Highland Whisky, bottled in the 60s? for the Italian market, 43%
Info: En blended scotch från Catto’s, ett av de äldre varumärkena inom kategorin med rötter tillbaka till 1800-talet. Den här typen av buteljering (12 år och riktad mot exportmarknader) var tydligen ganska vanlig under 1960-talet. Till skillnad från många moderna blends består äldre Catto’s-buteljeringar ofta av en högre andel maltwhisky. Buteljering på 43 % var tydligen också en vanlig standard för kvalitetssegmentet vid den tiden. Där ser man!
Doft: Först ganska intressant, maltigt och lite kryddigt. Sedan kommer en tydlig ton av fisigt, kokt ägg, troligen svavel. Låter glaset stå en stund och det lägger sig något. Då kommer lite sötare toner fram, något som drar åt sötsyrligt rödvin och ek. Inte en fantastisk doft, men klart bättre än de två tidigare. Det doftar i alla fall whisky, även om ribban kanske har sänkts något.
Smak: Söt. Mycket ek, mycket honung och en hel del kryddor. Vitpeppar och kryddnejlika, tillsammans med en ganska tydlig honungssötma. Det här funkar, absolut.
Avslut: Kort men relativt trevlig. Kryddnejlika hänger kvar. Inte den bästa whisky jag druckit, men absolut drickbar. Hade kunnat ta ett glas igen, men då kanske låtit bli att gå ner i glaset direkt för att slippa den där initiala, fisiga svavelpuffen. Inte wow, men ändå helt okej.
Label 5 Blended Scotch Whisky, Classic Black, 40%
Info: En blended scotch från La Martiniquaise, en av de större aktörerna inom blended whisky i Europa. Label 5 är ett volymmärke med bred internationell distribution. Classic Black är en variant inom serien, och ska tydligen vara något mer rökig eller kraftfull jämfört med standardutgåvan (det märkte jag inte av alls när jag provade den). Basen är grainwhisky med inslag av malt, där målet är en jämn och lättdrucken profil snarare än komplexitet.
Doft: Lite annorlunda jämfört med resten. Ganska söt och kryddig. Drar åt PX-lagrad whisky, men utan djupet. Mycket lakritsbåtar och en sötma som nästan går åt likörhållet. Blir sötare med tiden i glaset. Karamelliserat socker, vaniljsocker, nästan som sockerlag med vanilj.
Smak: Ung, ganska klassisk stil men rätt spritig. Äpple, päronkarameller och ganska syntetisk godissötma. Bränt socker och vanilj. Inte så mycket mer. Möjligen lite vitpeppar.
Avslut: Väldigt kort, i princip obefintligt. Försvinner direkt. Går att dricka, men ganska ointressant. Inte dålig, bara väldigt enkel och ung.
Seagram’s Royal Stag, 42,8%
Info: En indisk blended whisky från Pernod Ricard, lanserad på 1990-talet och en av de mest sålda whiskymärkena i Indien. Den tillhör kategorin indisk “whisky”, vilket innebär att den, precis som andra jag provat ikväll, består av en blandning av neutral spannmålssprit och en mindre andel lagrad whisky (t.ex. importerad skotsk malt).
Doft: Doftar mest rengöringsmedel – inte parfym, utan mer som en nydiskad diskmaskin. Lite gröna, gräsiga toner och viss blommighet. Även något som drar åt granola. Inte särskilt bra, men ändå mer lovande än vissa andra i linan.
Smak: Söt och ganska enkel. Bondkakor, marshmallows och fransk nougat, med en lätt mandelton. Lite spritig, vilket tillsammans med sötman ger en viss likörkänsla. Väldigt lättdrucken, mest för att den smakar väldigt lite. Inte illa, men nästan ingenting.
Avslut: Mycket kort. Lite svartvinbärsblad, lite vanilj och florsocker. Sedan är det borta.
Sammanfattningsvis gillar jag, trots detta trauma, fortfarande blended whisky. Jag har insett två saker: gammal blended på skotsk whisky kan smaka oväntat mycket jämfört med modern, mer strömlinjeformad whisky, och jag ska försöka mitt allra yttersta att undvika tvivelaktig indisk blended till varje pris hädanefter.
