Vill du också vara med? 

I helgen mötte jag, som traditionen sedan drygt tio år tillbaka bjuder, människor på Öl- och Whiskymässan i Malmö. Det är något jag har uppskattat sedan dag ett, för det är något alldeles speciellt med att träffa whiskyälskare och whiskynyfikna över en dram och få lov att introducera dem för varumärken och whisky jag tycker är riktigt bra. I år var dock mässan lite annorlunda, och det inget med antalet utställare, montermiljön eller antalet besökare att göra. I år var första gången sedan jag började stå i monter som ingen – verkligen ingen – frågade om jag själv gillar whisky, varför jag började dricka whisky eller huruvida jag faktiskt kan något om whisky. 

Alla, exakt alla, antog att jag dricker det jag promotar och gör det jag gör på grund av det jag kan, plus att jag började dricka whisky för att det är gott – inte för att det var en exotisk upplevelse jag utsatte mig för bara för att plocka “pick me”-poäng. Jag har fortfarande inte smält detta helt. Och jag förstår om detta kan låta som en ganska trivial sak, men när jag upprepar en bråkdel av det jag, och kvinnliga kollegor i branschen, får höra för mina manliga whiskyvänner häpnar de och skakar på huvudet (ibland råkar en och annan svordom slinka med, också). 

Och då har de själva i mångt och mycket hört och sett hur kvinnliga whiskyexperter blir bortviftade av kunden till förmån för en manlig kollega, eller hur manliga whiskybesökare tycker att det är fullt rimligt att tvinga till sig en kram och en puss från en kvinna som jobbar i monter. Två gånger har personer friat till mig, även om en av gångerna mer kändes som ett påtvingad resonemangsfrieri alla “Svindlande Höjder”, då han menade att jag, trots att jag var lyckligt trolovad med en annan man, egentligen ville ha honom på grund av hans mycket feta plånbok (spoiler: det ville jag inte). Det som blev en unik upplevelse för mig denna helg är varje jäkla dag för dem. Herregud vad skönt det måste vara!

Samtidigt får jag ofta höra av genuint omtänksamma och trevliga whiskyklubbsmedlemmar hur svårt det är att rekrytera nya, kvinnliga medlemmar (för att inte tala om transpersoner, icke-binära eller personer med annan etnicitet – fast det sista är det inte lika många som ojar sig över, tyvärr). Men är det verkligen så konstigt? För kan man bete sig såhär, som en del gör, inför fullkomliga främlingar, hur pratar man då om och till kvinnor i sin närhet när de väl visar minsta lilla whiskyintresse? Jag kan inte klandra whiskynyfikna personer som inte uppskattar det här beteendet för att det inte gladeligen kastar sig in i ett sammanhang där exakt alla kan mer om whisky än vad de kan och tillhör samma grupp av människor där vissa väljer att bete sig eller tala på ett osmakligt sätt.

För även på whiskyprovningar kan det finnas en jargong som bara låter “kul” eller “skön” för de som inte drabbas negativt av fördomarna jargongen speglar. “Det här är en riktig kärringwhisky!”, “Visst gillar kvinnor oftast vinfatslagrad whisky? Det är för att de gillar vin!” och “Det här är bra whisky! Gillar du inte detta så gillar du inte whisky!” är alla exempel på saker jag har hört folk säga på whiskyprovningar. Oavsett könstillhörighet är det inte många i åldern 21-35 som uppskattar sådana tongångar, i alla fall inte bland mina bekanta, och när jag tipsar unga människor eller kvinnliga mässdeltagare om att gästa en whiskyprovning hos deras lokala whiskyklubb får jag alltid samma svar: “Varför?”. För nya sorter kan de prova på mässorna, eller köpa hem, och whisky för dem handlar nästan uteslutande om att få lov att prova utan pekpinnar. Senast i helgen var det hela tre kvinnor, oberoende av varandra, som blev genuint förvånade över att få höra att man får vattna whiskyn hur mycket man vill, för deras manliga närstående har sagt att man helst inte ska vattna alls, och då vara någon enstaka droppe – som om whisky är en jäkla Gremlin! App app app – inga drams med tilltugg efter midnatt heller!

Så varför skriver jag allt detta? Jo, för att berätta att folk vill ha förändring. Branschen vill ha förändring. Unga, kvinnor och medlemmar ur andra grupper som ofta förbises vill ha förändring. Och många, många whiskyälskare som idag är medlemmar i whiskyklubbar vill också ha förändring. Det är just därför initiativet Let’s Open Up Over Whisky kom till för några år sedan. Syftet är att gynna och elda på denna förändring genom att upplysa folk om hur situationen faktiskt upplevs av de som inte drabbas av alla dessa fördomar, och genom information, evenemang, stipendier och ideellt arbete tillsammans med privatpersoner, klubbar, företag, krogar, och branschorganisationer hoppas vi att fler och fler av dessa destruktiva beteenden och fördomar dör ut. Ingen av oss som jobbar med detta tar ut lön, och majoriteten av mötena sker digitalt för att minimera våra kostnader. De pengar som vi samlar in ska så oavkortat som möjligt gå till att nå ut, premiera de som kämpar för ökad inkludering och för att så småningom kunna skapa trygga evenemang med fokus på inkludering. Vill du bli medlem gör du det på https://letsopenupoverwhisky.org/ . Jag hoppas att du vill vara med på resan!