Förra helgen öppnade årets omgång av Stockholm Beer and Whisky Festival, och precis som förra året innebär detta jobb för min del. Typ världens roligaste jobb! Att få stå och prata Old Pulteney, Speyburn och whisky i allmänhet med trevliga, whiskyintresserade människor är sannerligen en ynnest! Mässhelgen inleddes med en fantastisk lunchprovning tillsammans med Berntson Brands, Allt om Whisky och tidigare whiskystipendiater, där fokus låg på att para ihop mat med Old Pultneys olika buteljeringar. Detta var rena himmelriket för en “foodie” som jag, och det var superkul att träffa både de tidigare och de två nya stipendiaterna Jonas och Annelie (Annelies blogg Sinnen och Nyanser hittar du här).

20160930_182934

Efter detta bar det av till mässhallen för monterjobb både fredag och lördag. Mitt i allt folkmyller på lördagen stegade en särdeles officiell person fram och började klämta med en stor klocka – dags att tilldela Old Pulteney två mässnomineringar! Den första OP-wirren att nomineras var, föga förvånande, 21-åringen och den andra var, till min stora glädje, den nya single cask-buteljeringen från 1988. Dessutom blev det klart att den kammade hem silver i sin kategori: Scotch Malt Whisky Special and Limited Editions. Varför jag blev extra glad över detta? Av någon mystisk anledning ligger smarriga single caskbuteljeringar från Pulteney mig lite extra varmt om hjärtat… Så för er som är nyfikna på att prova denna wirre under mässans andra helg kommer här lite info och smaknoter gällande just denna rackare!

20161001_200707

Old Pulteney Swedish Exclusive Single Cask 1988

Allmänt: Detta handlar alltså om en single cask-utgåva, en buteljering av innehållet från att enda fat. Just detta fat var ett bourbon-fat och räckte till 190 flaskor, där samtliga flaskor släpptes endast till den svenska marknaden. Fatet har nummer 10109 och alkoholinnehållet ligger på stadiga 55,9%, vilket är klart respektingivande för en 27-åring. På Systembolaget har denna specialbuteljering artikelnummer 40019 och kostar 2999 riksdaler. Whiskyn är varken färgad eller kylfiltrerad.

Färg: gyllene

Doft: Här har man öppnat hela godisbutiken med massor av banana skids och gelégrodor! Trots all denna sötma går det att hitta en dämpad, ganska frisk ekton som balanserar ut sötman på ett fint sätt. Trots den höga alkoholhalten sticker det inte alls till i näsan, och efter en stund anas en mintighet, tillsammans med all sötma. På doften känns whiskyn något oljig med en nästan “matig” ton i grunden. Efter en stunds funderande kan det vara en slags smörighet jag känner. Till sist – massor med vanilj och en rejäl skål med färsk frukt, där plommon och honungsmelon spelar huvudrollen.

Smak: Tjoflöjt, vilken käftsmäll! Först en rejäl dos chillipeppar, och sedan ännu mer söt frukt (tänk färsk kiwi och ananas med kanderade, torkade frukter). Intressant, detta är minsann ingen blyg viol! Ett stråk av cigarrtobak sveper förbi och gör det hela ännu mer intressant, och gör att whiskyn inte blir för snäll. Med vatten blir den sötare och mindre pepprig, och chillipepparna lugnar ner sig betydligt. Här finns en känsla av citrus (mandarin?) med men också någon slags rent söt smak i stil med sockervadd. I bakgrunden ligger en liten, behaglig ekton som går över i eftersmaken.

Avslut: Eftersmaken byter skepnad efter hand och går från kakao och frisk mint över till vitpeppar och lite sälta, för att till sist avslutas i en slags syltighet ihop med cigarrtobaken från kroppen.

Så är detta en whisky för alla då? Svårt att säga, helt klart är att du måste gilla lite oljigare whisky med rejäl smak som gärna dansar lite lambada i käften. Visst är det ett saftigt pris med snudd på tretusen pix för en flaska, men om din budget inte tillåter sådana utsvävningar (det är lugnt, min gör inte heller det) råder jag dig verkligen till att avsätta en hundralapp och smaka den på närmsta mässa – innan den tagit slut.

20161007_175519