Det finns många fördelar med vänner som delar ens intresse för de ädla studierna (främst de som börjar på bokstaven W såklart), och en av dem är att man kan bli utmanad med diverse intressanta “blinda” samples, där man då får en unik möjlighet att visa hur snett ute man kan vara. Häromdagen jag två tummar upp åt hembränt som balkonglagrats på bourbonfat (hävdar fortfarande att jag tycker att det där var mums!) och för ungefär ett år sedan trodde jag att en bättre rom med rätt många år på nacken var örtsprit från alperna. Å andra sidan har det funnits ungefär lika många gånger jag gissat rätt eller tillräckligt nära för att jag ska vara nöjd, så det gäller ju att ta det onda med det goda – och släcka efter med lite gammal hederlig “humble pie”… Så därför tänkte jag delge ett blindprov den gode Magnus Hillman lät mig smaka, där jag först efter jag skrivit ner mina tankar kollade facit. Jag lovar att jag inte fuskade – sådant gjorde man bara med matteläxan i skolan, faktiskt. Alltså, det jag tycker och tänker tyckte och tänkte jag redan innan jag visste vad jag hade i glaset, även fast ni får veta det redan nu:

Tamdhu 2001 – 2013 11yo MoS Sherry Cask

Allmänt: Detta är alltså en elvaårig Tamdhu som destillerades i december 2001 och buteljerades i oktober 2013. Whiskyn har legat på ett sherryfat med nummer 13050 som totalt gett 685 flaskor, som sedan buteljerats för den tyska oberoende buteljeraren Malts of Scotland med en alkoholstyrka på 53,7%.

Färg: Mörkt gyllene

Doft: Vilken härligt frist doft! Här finns det fudge i mängder, samtidigt som den ger ett lite syrligt och rejält intryck. Är det en lite “dammig” sherryton jag anar? Inte dammig på ett dåligt sätt, utan mer som en sherryton som fått lov att “sätta” sig lite mer än en kort slutlagring. Syrligheten övergår i colaläsk, och tillsammans med örter som citronmeliss och mynta känns detta riktigt inbjudande! Sist men inte minst kommer en ton av mogna frukter, typ ugnsbakat äpple, fram och rundar av det hela. Detta är en doft jag skulle kunna sitta och sniffa på länge.

Smak: Intressant, det första som dyker upp i smaken är pepparmint tillsammans med chilli. Sedan kommer en svag, något “matigare” ton av klassisk curry fram tillsammans med kardemumma som ganska snabbt övergår i persikogodis (sådana platta rackare i två färger, ni vet). Lite “ekig” träbeska smyger förbi tillsammans med ännu mer söt frukt, nu som inlagda päronhalvor. Till sist kompletteras denna kakafoni av härliga smaker med lite svartpeppar.

Avslut: Jupp, frukigheten från smaken i form av inlagda persikor hänger kvar i eftersmaken. Här finns också en ton av After Eight, så minten från smaken märks också fortfarande. Mitt första intryck är att eftersmaken inte är så fyllig jämfört med själva kroppen, men där luras jag lite för eftersmaken hänger ändå kvar ett tag och med vatten tar den ny form som mer balanserad med både peppar och vit choklad.

Tja, allmänt tyckande då? Detta var gott – riktigt gott -, komplext och rejält. En härlig och mogen whisky med många olika sidor. Mer av detta, tack!

Efter att ha kollat facit: Tamdhu alltså? Där ser man! Jag har faktiskt inte druckit särskilt mycket från Tamdhu innan men behöver definitivt dricka mer från detta Speyside-destilleri fortsättningen. En snabb sökning på Systembolagets hemsida avslöjar nio stycken buteljeringar, varav flera verkar rätt prisvärda på pappret i alla fall. Här fordras lite framtida efterforskningar, helt klart! Tycker för övrigt att Malts of Scotland har hittat ett riktigt bra fat här, så det blir till att hålla utkik efter fler intressanta buteljeringar från dem i framtiden.

Blindsample Tamdhu single cask 13050 b