Sedan jag var i runda slängar fyra år gammal har min familj och jag åkt till de österrikiska alperna för att avnjuta en veckas skidåkning. Så även i år (om än i något decimerad skala – endast mor, far och jag denna gång), men när vädergudarna bjöd på plusgrader och regn istället för minusgrader och snö behövde vi omedelbums finna underhållning på annat håll. Sagt och gjort – var finns spriten? Efter några mejl fram och tillbaka spikades ett schema med tre olika destilleribesök fast, för österrikarna kan även de koka sprit!

Vissa dagar blev det skidåkning, andra dagar destilleribesök!

Vissa dagar blev det skidåkning, andra dagar destilleribesök!

Det första destilleriet vi besökte var Privatbrennerie Familie Broger, och precis som namnet antyder handlar det om ett litet familjeägt privatdestilleri som ligger i en by i området Vorarlberg. När vi i sakta mak rullade fram på gatorna trodde vi alla tre att GPS:en hade spelat oss ett spratt (tre saker jag inte litar på om jag inte känner dem väl: alla slags katter, alla slags chefer och all slags teknik), och vi blev inte direkt mer tvärsäkra när slutdestinationen visade sig vara ett klassiskt boningshus med källare. Dock kändes det genast betryggande att kliva ur bilen och mötas av de ack så välbekanta alkoholångor jag lärt mig förknippa med whiskydestillerier.

DSC_0456

Välkommen hem till familjen!

DSC_0466

Välkomst-/destilleri-/konferensrummet – som även agerade butik!

DSC_0527

Ursula och Anna Broger

Förutom den ljuvliga doften möttes vi även av familjen Broger, som denna kväll bestod av herr, fru samt dotter. Direkt ledde de in oss i ett rum som fungerade som destillationsrum, shop, konferensrum, cigarrum och allmän ljugarbänk. Här mottogs vi som en blandning mellan VIP-gäster och avlägsna med välkomna släktingar, och efter en presentation och genomgång av destillationspannan (jepp, vi snackar liten skala – en kombinerad mäsk- och spritpanna alles zusammen) och prat om destillationstänk leddes vi till ett av två lagerrum. Detta rum hade tidigare fungerat som fruktkällare på den gamla goda tiden på familjen endast sysslade med att bränna frukttsprit, något österrikare sysslat med under många hundra år, men då herr Broger kände för att börja experimentera med whisky vid sidan om det framgångsrika fruktspritsbrännandet behövde man snart en lokal att förvara whisky- och fruktsnapsfaten i. Väl i lagerrummet bjöds vi på wirre efter wirre i en salig blandning av majs, grain- och maltwhisky från både fat och flaska. Så vad fick jag då veta om företaget under dessa timmar i förtrolig gemytlighet?

Lager- och provningsrum.

Lager- och provningsrum.

DSC_0484

DSC_0481

Själva destilleriet startade 1993 men familjen Broger har bränt olika typer av fruktsprit under flera generationer. 2008 fick familjen tillstånd att bränna sprit på sädesslag (för fruktbrännvin behövs ingen licens om man tillverkar under 400 liter per år och köper frukt istället för att odla själv. Helt logiskt.). Efter det gick det fort och redan 2014 vann de World Whisky Awards årliga pris World whisky of the year med sin rökiga buteljering Burn out. Idag tillverkar man whisky på malt från Skottland och Tyskland, lokalt odlad vit majs och det nyaste projektet innebär experimenterande med lokalt vete och dinkelvete. Faten tar man från olika delar av världen och omarbetas till så kallade ”cigarillo”-fat, vilket innebär att de rymmer mellan 109-250 liter och är långsmala till formen, men de bästa faten har samma längd som vanliga stora fat. Detta, menar Bruno Broger, ger spriten stor fatkontakt och gör att whiskyn  i regel är färdiglagrad efter 4-5 år. Destilleriet har fem stycken standardbuteljeringar: Reibelmais (gjord på den lokala, vita majsen), Triple Cask Whisky (lagrad på sherry-, nyek- och maderiafat), Medium Smoked Whisky (en maltwhisky rök med bokträ), Burn Out (prisvinnaren på hela 57 ppm) och 60,7 Distiller’s Edition (rökig malt, denna gång lagrad på ett second fill madeirafat men nästa gång på ett first fill Pinot Noir-fat från Schweiz).

DSC_0473

Bruno Broger berättar om fat och lagring.

DSC_0471

Cigarillo-fat

DSC_0497

Whisky direkt från fatet. I bakgrunden syns den lokala vita majsen.

När det gäller fattyper används allt ifrån bourbon till madeira, samt även sherryfat och andra slags vinfat. De flesta fat består dock av fransk nyek. Broger använder även små fat, något de kallar för ”de små fatens modell” och idén, menar Bruno, har de tagit från det svenska destilleriet Mackmyra. På dessa småfat ligger whiskyn bara i runt ett och ett halvt år för att sedan flyttas över till större fat eftersom whiskyn inte ska få stor avdunstning och fatpåverkan för snabbt. Dessa småfat sålde de även till rpivatpersoner från början, men fick snart begränsa försäljningen eftersom för många kunder ville köpa fat för att sedan anordna fattömningskalas hemma i familjen Brogers källare… Vissa kunder väljer sedan att fylla på fatet en andra gång, fast inte alltid med whisky utan ibland med olika sorters fruktsprit. Inte riktigt enligt Mackmyra-modellen, kanske. När familjen Broger köper in nya fat för lagring köper de alltid tre sorter: bourbon, sherry och portvin för att sedan prova snartskyn med jämna emllanrum. Portfaten brukar ge lite för mycket influens, sherrylagringen blir god men lite för ”platt” och bourbonfaten kan ge lite för mycket söt vanilj, så därför brukar de i regel sedan blanda dessa fatlagringar i någon grad innan buteljering för en mer komplex whisky.

DSC_0491

Madeirafatet som innehållit 60,7 Distiller’s Edition-buteljeringen.

Kylfiltrering och färgning då? Ingen brunkräm når denna whisky, men däremot kylfiltrerar man till viss del men bara under vintern och försiktigt. Här blev jag lite nyfiken – vad menar människan? Jo, förklarar Bruno snabbt, på vintern ställer de ut whiskyn utomhus ett tag så den blir lite lagom nerkyld (strund i gradantal, liksom) och sedan tar de in den för att filtrera bort en del av de oönskade partiklarna medan whiskyn värms upp i rumstemperatur igen. Klart som korvspad. En annan rolig familjerutin är att majoriteten av destilleringen sker under julledigheten, eftersom samtliga familjemedlemmar har andra heltidsjobb och gör detta för att de tycker att det är roligt. ”Det ska vara roligt”, säger Bruno, ”och är det inte roligt längre får vi sluta med det”.

DSC_0509

Med Anna och Bruno Broger framför allt-i-allo-pannan.

DSC_0502

Skinande rent!

DSC_0501

Anna med fotoboken från Laphroaigs 200-årsjubileum, dit hon vann en biljett för sin beskrivning av deras whisky. Väl på plats träffade hon både andra entusiaster och juryn, med bland annat Allt Om Whisky:s Emma Andersson.

Hur avslutade vi detta härliga besök då? Tja, efter en grundlig provsmakning i lagerrummet leddes vi ut till ankomstrummet igen, eftersom Herr Broger ville passa på att ta en cigarr nu när han hade trevligt sällskap på besök. Sagt och gjort, gcigarren tändes och ännu fler flaskor lockades fram innehållandes allt ifrån äppelmust och öl till snaps och egen whisky. Efter att ha provat oss igenom även detta sortiment avslutades den spontana tastingen med ett smakprov ur dottern Anna Brogers egna fat, som hon delar med sin kvinnliga kusin. Av 30 liter på 64% lagrat på ett nyeksfat in fick de endast 18 liter på 59% ut, slutligen buteljererat på 45 % och 18 flaskor. Buteljeringen döptes på lokal dialekt till Moatlas Fröd som i runda slängar betyder ”kvinnlig fröjd” och tagit ur deras farmors diktsamling. Den fylliga och välbalanserade smaken var en ljuvligt pigg blandning mellan färska bär, allehanda kryddor, honung, maltsötma, frukt, mörk choklad och en lång eftersmak. Här fick jag ett slutkvitto på det jag upptäckte i lagerrummet – familjedestilleriet Broger gör riktigt intressant och smarrig whisky. Note to self: måste åka tillbaka och köpa på mig ännu en flaska eller två. Typ varje år.

DSC_0522

Ännu en tasting samt en avslutande cigarr.

DSC_0525

Anna Broger med hennes och kusinens egna fatbuteljering – Moatlas Fröd.