Änglarnas andel

en blogg om whisky

Kilchoman Loch Gorm

En återkommande buteljering från det lilla Islay-destilleriet Kilchoman är deras ”Loch Gorm” som 2015 släpptes för tredje gången. Namnet har man tagit ifrån en sjö på Islay som, enligt Kilchomans hemsida, är känd för att vara rik på torv. Okidoki, if you sak so! Just dessa buteljeringar ska vara präglade av sherryfatslagring och den senaste i ordning ska innehålla whisky som lagrats på både butts och hogsheads, detta för att intensifiera sherrytonerna. Jag satte tänderna i ett smakprov och detta är vad jag kom fram till!

image

Här torvtorkas kornet för fulla muggar!

image

Fat från Kilchoman. Svåra att obemärkt smyga med sig hem.

Kilchoman Loch Gorm, 2015

image

Kilchoman Loch Gorm

Allmänt: Destillerad 2010 och buteljerad 2015 gör denna whisky till en femåring, något som bekräftas på destilleriets hemsida. Hur stor andel av whiskyn som lagrats på vilket slags fat framgår inte, och det kan vara alla år men också en slutlagring med hänsyn till whiskyns ringa ålder. Oklart. Alkoholstyrkan ligger på trevliga 46% och whiskyn är varken färgad eller kylfiltrerad.

Färg: Ljus karamell

Doft: Vid första kontakt med flimmerhåren – biased och rök, tillsammans med en söt underton i form av jelly beans. Sedan hittar citrus fram, främst apelsin, med mörk choklad och lite spritighet. Här finns också en känsla av marknadskarameller, och utan röken hade jag nog upplevt doften som mer parfymerad än vad jag gör nu, tippar jag. Mitt intryck av doften är att den är väldigt inbjudande, men kanske inte så komplex som jag hade hoppats på. Nåväl, det kan ju ändra sig!

Smak: Röken är först ut i smaken med, tillsammans med en bränd ton (tänk bränt socker) och gummi. Påminner mig en smula om en bilverkstad, på ett bra sätt. Här finns även pepprighet och den mörka chokladen från doften dyker upp igen. Med lite vatten blir den brända känslan tydligare och får sällskap av grillkol. Smaken är lite ”skitig” och oljig (bilverkstaden igen) och inte så balanserad, men sedan överraskar en ton av tiramisu, med fokus på kaffe och amaretto.

Avslut: Träbeska inleder eftersmaken, sedan kommer rök och tobak för att avslutas med lite cognacsmedvurst. Varken särskilt fyllig eller lång.
image

Så om jag skulle sammanfatta intrycken, då? Doften är god och inbjudande men kanske lite enkel. Smaken, däremot, bjuder på spretiga smaknoter av både de sötare och skitigare slagen, vilket alla gånger är intressant att hugga in på. Å andra sidan, är det en balans mellan söta sherryinfluenser och Islay-rök du är ute efter ska du nog ta en annan wirre, för balanserad och elegant är den inte. Förhoppningsvis ger du den en chans ändå, för det här är både kul och gott! Däremot kände jag att eftersmaken föll lite platt och saknade djup, och jag hade önskat att den kunde matcha kroppen men antingen fyllighet eller längd (eller helst båda). Så blandad kompott med utmaningar, trevligheter och besvikelse gällande avslutet – men slinker ner, det gör den!

« »

© 2019 Änglarnas andel. Tema av Anders Norén.