Ni som besökt en eller flera whiskymässor känner förmodligen igen en viss monter tillhörande The Scotch Malt Whisky Society. Jag hoppas, för er skull, att ni inte bara stått och fluktat på flaskorna i smyg utan också provat något skojigt – för skojiga whisk(e)ysorter kan de sannerligen erbjuda. När jag slängde käft med Fredrik Strömberg (veckansfredagswhisky.se) i deras monter under Växjömässan ville jag såklart prova något spännande. I sann SMWS-anda hälldes ett blindprov upp från en flaska som inte avslöjade något mer än en kryptisk förkortning och smaknoter jag inte läste närmre.
SMWS G13.1
Allmänt: SMWS:s hemlighetsfulla förkortningar står egentligen för ett system med kategorisering av olika destillerier och fat. Varje fat företaget köper in och buteljerar har sin särskilda karaktär och ett unikt nummer. Dessutom är det inte ovanligt att man valt ut fat som smakmässigt skiljer sig från just det destilleriets allmänna eller typiska karaktär, vilket gör att flaskan innehåller något som med stor sannolikhet är unikt på fler än ett sätt. G:et, i detta fall, står för “grain” och 13 är destilleriet Chita:s unika kod. Den sista siffran, en 1:a, står för att det är det första fatet SMWS buteljerat från detta destilleri. Just detta fat med single grain är lagrat på så kallad “Virgin Oak” och destillerat i oktober 2009. Själva fatstorleken är en “puncheon “, cirka 500 liter, och alkoholstyrkan ligger på 58,3 %.
Färg: mörkt gyllene
Doft: Första känslan är punsch, sedan kommer syrliga godisflaskor, “marknadskarameller” (i brist på bättre ord) och sötlakrits tillsammans med färsk frukt.
Smak: Godiskänslan från doften finns även i smaken men nu tillsammans med blommighet, honungssötma, brända nötter, mördeg, tung vanilj och kola. Den färska frukten drar åt det tropiska hållet med melon och aprikos som de tydligaste smakerna.
Avslut: Udda nog är det faktiskt en slags brödig känsla som jag först får av eftersmaken. Efter det kommer en svag lakritssmak, mjölkchoklad, kummin och lite körsbär. Sötman finns kvar och eftersmaken är medellång.
När jag fick gissa åldern gissade jag på att detta fat var cirka åtta år gammalt, och blev såklart ganska paff när jag fick veta att kunde halvera antalet år. Detta fat är lite drygt fyra år gammalt men här finns en mängd smaker och härlig karaktär som är imponerande för så ung wirre. Om man dessutom då tar med i beräkningen att fatstorleken är ganska stor, vilken innebär mindre fatkaraktär per mängden alkohol jämför med exempelvis ett hogshead-fat, borde fatet ha varit av tämligen god kvalitet och förmodligen ganska aktivt. Grainwhisky kommer mer och mer känns det som, något jag gillar eftersom jag inte har så mycket erfarenhet när det gäller just grain. Då denna typ av whisky, uppenbarligen, kan vara riktigt smarrig känns det inte särskilt betungande att utforska vidare…
