Whisk(e)y består utav tre ingredienser: spannmål, vatten och jäst. Det vet alla som vet något om wirre, eller hur? Fast… Vi glömde ju tvålen! ”Tvål?” tänker du. Jajamän, tvål i rikliga mängder! Man skulle kunna säga att tvålen är den hemliga ingrediensen – den är faktiskt så hemlig att den genomsnittlige whiskynjutaren inte har en aning om att den ens existerar. Följ med på en resa genom whiskyns smutsiga byk – Anti-foam!

Grattis – du har precis fått ärva ett gammalt, anrikt och dessvärre nedlagt destilleri tillsammans med några miljarder, och har helt sonika beslutat dig för att börja tillverka whisky. Du har kontaktat din whiskykokande gammelfarmors gamla spannmålsbönder, köpt in jäst så att vardagsrummet numera är oframkomligt och har dragit in vatten från källartoaletten. Allt är med andra ord redo för lite gammal ohederlig spritkokning. Efter en god natts sömn upptäcker du dock till din bestörtning att hela jäskaret fyllt med den öl som sedan ska destilleras till whisky skummat över, vilket innebär att den omgången är förstörd och de pengarna runnit ut på golvet. Vad göra? Jo, efter ett par snabba google-klick och ytterligare några samtal till andra spritkokande vänner hittar du något som kallas för anti-foaming agentnätet. För ungefär en femtiolapp med frakt är problemet värjat och framtiden säkrad. Så länge kunden inte vet om att hen dricker destillerad tvålkopp till cigarren är det ju ingen fara.

Nu raljerar jag lite, jag vet, men det är ju så svårt att låta bli. Faktum är att jag har gjort en poäng av att alltid fråga personal på destillerier jag besöker om de använder anti-foam. När jag var i Skottland i sommar och då besökte sju destillerier, varav fem på Islay, använde samtliga anti-foam. Herregud, de flesta visade glatt upp plastdunken kemikalierna förvarades i. Vilket i och för sig är bra mycket bättre än att blåneka och sedan använda i hemlighet. Hittills har jag bara besökt ett destilleri som inte använder tvål, och det är svenska Box. Det finns såklart en anledning till varför destillerier är så skvätträdda för skum – det kostar pengar och tid. Om produkten skummar över måste destilleringsprocessen avbrytas för att hela omgången eller tunnan ska tömmas och sedan rengöras. Detta tar inte direkt fem minuter, och är inte gjort i en handvändning. Detta tvålfagra fenomen är inte heller ett modernt påfund. Förr i tiden användes allt ifrån olika oljor till mjölkprodukter för att undvika skummande. Någon gång under femtiotalet kläckte dock någon ur sig den briljanta idéen att använda olika former av kemikalier, som exempelvis varianter av silikon eller glykol, och vips var dagens anti-foaming agent född!

l_U0COJqTkvPHHmJER87gDOg4CyWAPEDXjpOWG0dVpE

Anti-foam hos Kilchoman. Här portioneras "tvålen" ut med hjälp av ihopsatta plastkoppar.

Anti-foam hos Kilchoman. Här portioneras ”tvålen” ut med hjälp av ihopsatta plastkoppar.

I grund och botten förändrar detta inte din smakupplevelse jämfört med för fem minuter sedan. Det du tyckte var gott då kommer du att tycka är gott nu, trots tvål. Och det är ju egentligen bra, eller hur? I alla fall för mig, som i annat fall hade fått gå under jorden med skyddat namn på grund av hot efter att ha förstört bilden av någons favvowhisky. Jag har ännu inte själv bestämt mig för hur agiterad jag ska bli över detta ämne. Å enda sidan tycker jag att det är trams att dessa destillerier inte kan vara så pass hantverksskickliga, alternativt anställa fler barnpassare till jäsningsmomentet, att de hoppar över att använda denna produkt. Å andra sidan har jag njutit av intvålad whisky i många år nu och aldrig lidit av det eller tyckt att drycken smakar varken Dove eller Family Fresh – så hur stor grej är det egentligen? Jag tror att jag i grund och botten bara inte vill bli lurad. Precis som med E150 (whiskyns svar på brunkräm) vill jag veta vad drycken jag köpt innehåller förutom jäst, vatten och sädesslag – oavsett om tillsatsen inte sägs påverka smaken. Det är egentligen ganska lite begärt för att norpa åt sig hundralappar från min plånbok, eller hur?