Efter att ha vilat upp mig i några dagar kommer här en första reflektion samt recension av Stockholm Beer and Whisky Festival:s vinnare i klassen skotsk singelmalt över 20 år – Glenfarclas 30yo!
Fast först… Ni kanske undrade vad jag gjorde där? Jag gjorde allt möjligt! Inte nog med att jag fick möjlighet att gå runt och snacka (och prova!) whisky med massor av kunniga och roliga människor, jag fick jobba i Old Pulteney:s monter med! Så otroligt roligt, definitivt något jag hade velat göra fler gånger! Dessutom fick David och jag vara med vid två master classes, vilket såklart var jättekul!
Nåväl, det ni är mest intresserade av är väl spriten!
Glenfarclas 30yo, 43%
Allmänt: Denna whisky är, förutom de tre första åren, bara lagrad på olika typer av sherryfat. En klassisk “sherrybomb”, alltså. Med alkoholstyrka på 43% skulle den kunna vara aningens kylfiltrerad, men det låga alkoholinnehållet också vara ett resultat av törstiga änglar och sedan en liten nedvarvning. Oklart så jag låter det vara osagt.
Färg: Mörk karamell
Doft: Mjuk, balanserad, krämig och påminner om den varma choklad med rom som jag dricker i skidbacken i Österrike. Inte för att plats spelar roll, men minnet svischar förbi i alla fall. Doften är lite vinös med tydliga russintoner och utvecklas mot honung med tid. Valnötter dyker tidigt upp men blir efter ett tag sådana där pecanwienerbröd man köper i affären. Jag har stött på detta hos någon whisky tidigare för ett bra tag sedan, men det är alltid trevligt att stöta på det igen. Överlag är doften fyllig, sötsyrlig och kryddig.
Smak: Fyllighet fortsätter även smakmässigt med klassiska julkryddor, kardemumma och belgiska våfflor med kolasås. Den väldigt tydliga ekighet jag känner i Glenfarclas 12yo finns inte här, vilket jag tycker är bra då den inte hade passat in i smakprofilen, enligt mig. Däremot fortsätter sötman byta skepnad och går mer och mer mot lönnsirap.
Avslut: Nötter finns det i massor i eftersmaken, främst brända mandlar och då tillsammans med krämigt kaffe (tänk cappuccino, latte eller frappe). Russinen kommer igen och sötman finns kvar hela vägen.
Omdöme: Självklart blev jag nyfiken att prova denna virre när jag hörde att den fått första pris, men jag funderar om det enbart är positivt. Visst, kreti och pleti vill ju ta del av en prisvinnare men det gör ju också att den har mer att bevisa. Dessutom kanske folk blir mer kritiska eftersom den inte nödvändigtvis lever upp till extra höga förväntningar. Jaja, nog snackat – vad tycker jag själv då? Den är god, till och med mycket god! Visst, sherrylagrad och så många år på nacken gör att den inte är särskilt spännande eller busig, men det väger den upp med att bjuda på en rejäl stunds njutning. Detta är klassisk sherrylagrad virre när den är riktigt bra. Har du ett par, tre tusen över kan du lyxa till det med en flaska, men det finns god sherrylagrad virre för billigare peng än detta. Kanske inte av samma kaliber eller mjuka karaktär, men om du vill ha dina sherrybomber lite busiga än såhär finns det en hel del att välja på.
