Något av det bästa med alla dessa olika whiskymässor är de oändliga möjligheter att prova nytt som erbjuds. Så även när det gäller falkenbergsmässan. Efter att ha testat lite allt möjligt, både malt och grain, både singel och blended, både klassiskt skotskt och nytt internationellt, valde jag att prova en tysk whisky – Slyrs.
Efter lite klassiskt googlande hittar jag hinkvis med info om destilleriet på tyska, och även om jag kan be om hjälp med ett förfruset skidboxlås på tyska (och beställa en Twix i skidbacken) stöter jag här på vissa språkliga begränsningar. Tack och lov finns det även en hel del skrivet om Slyrs på engelska. Klart står i alla fall att Slyrs är en tyskt (nähääää…) destilleri i området Bayern, och från destilleriets håll hävdar man att whiskyn är färdig att avnjutas till fullo redan vid tre års ålder. Vi får väl se vad jag tycker om det!
Slyrs Edition no 3 3yo, 46 %
Allmänt: Om vi börjar med priset ligger det runt cirka 67 euro i Tyskland, så inte snordyr men inte skitbillig heller. Den är i huvudsak lagrad på fat av ny vitek, men har fått avsluta de sista nio månaderna på refill-fat från Bodegas tradicion i Jerez som från början innehållit PX-sherry, vilket såklart gett whiskyn en sherryfinish. Just denna buteljering finns i en upplaga om cirka 3500 flaskor, är inte kylfiltrerad och verkar heller inte innehålla sockerkulör.
Färg: Bärnsten
Doft: Doften är friskt bärig med en tydlig nötighet, som går mot valnöt. Just denna typ av nötighet är jag generellt sett ganska svag för eftersom jag är skogstokig i just valnötter. Föra förvånande hittar jag också vanilj och sedan ännu mera nötter i form av söt mandelmassa eller marsipan (som jag inte är lika skogstokig i). Det märkliga, och roliga, med denna doft är att det efter lite vatten och tid går att känna curry (!) en liten bit ovanför glaset. Inte någon speciell sådan, utan helt vanlig “gul” curry som går att hitta i vilken kryddhylla som helst. Testade detta på mitt sällskap, som trodde jag led av tillfällig sinnesförvirring, men som häpnande faktiskt fick hålla med mig – här finns definitivt curry i doften!
Smak: Här kommer direkt torkad frukt (främst russin) med klassiska julkryddor, typiskt för sherryinfluerad whisky. Överlag är smaken både söt och syrlig på en och samma gång, med tydliga drag av godis. Nötigheten finns kvar men är inte alls lika dominant som i doften. Lite äpplen finns med i bakgrunden men de friska bären är inte lika tydliga som i första intrycket och nu kommer friskheten främst från äpplena och lite odefinierbar citrus.
Avslut: Eftersmaken är meddellång, eller egentligen lite åt det korta hållet. Kvar finns mest vanilj, lite ek och citrusen.
Omdöme: Detta är absolut ingen dålig whisky, enligt mig, men jag vete tusan om jag tycker att den är “färdig” efter tre år. En god men inte så komplex whisky, helt enkelt. Whisky kan absolut vara supergod efter så kort tid, det har jag smakat vid flera tillfällen, men just denna behöver mer tid och, förslagsvis, i firstfill-fat. Hade jag haft 67 euro hade jag lagt dem på en annan flaska med annat innehåll, men däremot gärna gett den 12-åriga Slyrs-buteljeringen som precis släppts en chans. Jag tror nämligen att denna virre i grunden kan vara riktigt bra, bara den får rätt förutsättningar när det gäller fatval och lagringstid.
