Förra helgen var det dags för Falkenbergs öl- och whiskymässa. Jag hade på förhand inte bestämt mig för exakt vilka whiskies jag ville testa utan tänkte snarare att jag ville prova sådant som jag inte testat förut eller sådant som kändes inspirerande för stunden. Typ allt, med andra ord. I Svenska Eldvatten:s monter stod bloggare och provningsledare Anki Ulvmåne från Taste by Wolfmoon och sålde whisky till törstande själar. Jag bad henne om en rolig och uppkäftig rackare (mycket förvånande, jag vet…) och Ankis tips, en åttaårig single grain vid namn Invergordon från 2006, fick inleda smörgåsbordet.
Eldvatten Invergordon 2006, 55, 5 %
Allmänt: Detta är en single grain scotch whisky från destilleriet Invergordon i Skottland med fatnummer SE036. Den är lagrad på ett PX firstfill sherryfat och flaskan jag provade ur nummer 22 av 240. Whiskyn är destillerad juni 2006 och buteljerad i september 2014. Det handlar alltså om en åttaårig single cask-utgåva på fatstyrka från den oberoende buteljeraren Svenska Eldvatten.
Färg: Bärnsten
Doft: Det första jag möts av när jag stoppar ner näsan i glaset är lönnsirap, ni vet sådan rinnig sirap man ringlar på pannkakor. Vilken sirap som helst funkar i och för sig som doftreferens, detta är inbjudande och sött! Här finns även stråk av mjölkchoklad, kola (föga förvånande med tanke på sirapen, men repetition är ju trots allt kunskapens moder…) och något krämigt som påminner om pannacotta. Ah, och kryddor – svårdefinierade men ack så närvarande.
Smak: Hej och hå, här skäms vi inte för oss! Salmiak, honung, vanilj och muskot slår mig först men sedan handlar ganska mycket av smakupplevelsen om konsistens, eller kanske snarare någon slags textur som smaken påminner om. Flummigt, jag vet, men jag ska förklara. Smaknoter väcker ju vissa smakminnen till liv och just denna whisky får mig att minnas eller tänka på krämiga, fylliga, snudd på oljiga (feta kanske är ett bättre ordval) efterrätter. Trots det är detta ingen “tung” whisky utan livlig i smaken trots de något stabbiga referenserna för här finns nämligen pigga frukter som lättar upp stämningen, i form av syrliga druvor, körsbär och röda vinbär. Med vatten blir smaken något sötare och lugnare.
Avslut: Sötman finns kvar och gör att salmiaken mer och mer går mot sötlakrits. Dessutom finns det en torr sida hos eftersmaken tillsammans med ektoner, honung igen och svartpeppar. Överlag är eftersmaken ganska lång och mycket trevlig.
Omdöme: Jag har inte druckit överdrivet mycket single grain och blev positivt överraskad av hur smakrik en relativt ung grain kan vara. Visst hjälper det såklart att man valt ett bra sherryfat att lagra destillatet på men grundspriten måste, enligt min ringa mening, vara bra för att det ska skapas ett såhär mumsigt giftermål mellan sprit och fat. Om ni har läst vissa av mina recensioner tidigare vet ni att jag inte har något emot NAS:are, men trots det tycker jag att det är kul att Svenska Eldvatten väljer att buteljera ett sådant relativt “ungt” fat samt självklart då redovisa dess ålder. Och vilket fat sedan – rent subjektivt, juvenilt och spontant uttryckt tycker jag att detta är asgott!
