Så blev det äntligen dags för en recension av en whisky från Islays egna lilla gårdsdestilleri (fast särskilt litet kommer det nog inte vara länge till) – Kilchoman! En guidad tur runt på stället gav massor mer matnyttig info, och en kul grej med att besöka just Kilchoman är att man får se alla olika steg av tillverkningsprocessen, ända fram till buteljeringen. Enligt den kompetenta guiden  är allt korn som används av Kilchoman torvrökt, och det egna torvrökta kornet torkas i nio timmar. Av allt korn är cirka trettio procent eget medan sjuttio är inhandlat från annan leverantör (detta håller en högre ppm-halt), och man förvarar dessa två varianter separerade från varandra.

Kilchoman1

Allt överblivet vatten går till gården bredvid, eftersom man försöker återanvända alla restprodukter på något sätt så långt som möjligt. Apropå gården bredvid –  under rundturen berättade guiden stolt att man samma morgon skrivit på kontrakt för att ta över granngården, något som tyder på att Kilchoman kommer att fortsätta att visa framfötterna på whiskyfronten genom någon form av utökad kapacitet!

Kilchoman5

Kilchoman6Deras washbacks är tillverkade av rostfritt stål eftersom man inte vill ha för mycket träsmak adderat till den fruktiga nyspriten. Färsk jäst används istället för torkad, vilket innebär längre fermentering (hundra timmar) och man tillsätter – tyvärr, som alla andra destillerier jag besökte på Islay – “anti-foam” för att vätskan inte ska skumma över karkanten. Whisky är ju oftast (inte på Box, dock) tillverkat av fyra ingredienser: vatten, jäst, korn (malt) och tvål. Sexigt värre. Vidare till spriten, som huggs när den destillerats till 65,5% för att sedan vattna ner den till 63,5% innan den fylls på fat – och det är just ett sådant fat som jag ska delge smaknoter för idag!

Kilchoman7

 

Kilchoman Single Cask Bourbon

Allmänt: Detta är en single cask-utgåva som jag fått tag på hos destilleriet och jag fick tyvärr inte så mycket information gällande exakt fatnummer. Det jag vet är att denna whisky är lagrat på endast bourbonfat, destillerad 2008 och buteljerad 2014 vilket gör den till en sexåring. Dessutom en sexåring med ganska mycket muskler, då den är hela 60,4 % stark. Föga förvånande är den varken kylfiltrerad eller färgad. När det gäller vilken bourbon som fatet tidigare innehållit kan jag bara spekulera, och då en tidigare single cask Feis Ile-utgåva lagrats på bourbonfat som innehållit Buffalo Trace kanske det är samma sak här. Å andra sidan är bourbondestillerier och bourbonsorter en veritabel djungel så mina gissningar om detta säger egentligen ingenting.

Färg: ljusgul

Doft: Första intrycket är rök utan jättemycket torvighet. Det finns en försiktig och ganska “ren”sötma som påminner om sockervadd eller marshmallow här med. En känsla av vaxighet är intressant och sedan en aningens läder som påminner mig lite om Springbank, men med en lättare känsla. Cigarr hittar jag med, och sedan kommer en oväntad men ganska rejäl ton av mint i doften! En annan intressant sak med är att klassiska bourbonnoter som vanilj och fudge lyser med sin frånvaro. Efter vattning kommer vaxigheten fram ännu mer och rökigheten tonas ner något.

Smak: Smakexplosion innan vatten = Söt kavring och maltsötma, salmiak, rök, tobak, massor med mörk choklad. Jag har svårt att hitta enskskilda fruktnoter i den innan vattning, men efter en skvätt vatten kommer rökt skinka, gummi (eller bilhall, om man föredrar det) och något så otippat som aronia! Aronia är en väldigt underskattad bärbuske som brukar planteras som buskar runt om i landet, även på offentliga platser, och jag har gjort paj på just dessa bär. Denna whisky påminner oväntat nog just om detta, vilket jag aldrig smakat hos en whisky förut. Märkligt men mumsigt! Det finns även trätoner och

Avslut: Här finns kakao och vitpeppar, men även klor (fast på ett bra sätt). Charkuterikänslan finns kvar tillsammans med tydlig rökighet och eftersmaken är medellång.

Omdöme: Det är väldigt kul att prova en Kilchoman i sådan “ursprunglig” form som denna, och med tanke på whiskyns ringa ålder är det imponerande att den rymmer så många olika smaknoter som kommer fram fint med den pigga karaktären hos whiskyn. För mig överraskade denna buteljering med doft- och smaknoter jag inte hade väntat mig, som exempelvis både aronia och vax, och just nu funderar jag på två saker innan den sista droppen i glaset har druckits upp: ett – vad kommer köpet av granngården  i början av sommaren att betyda för deras framtida produktion och lagring, och två – vilken Kilchoman ska få bo i vårt skåp här hemma så småningom?

20150811_212554