Bowmore Black Rock (NAS)

När vi ändå är inne på populära destillerier från Islay är Bowmore ett roligt sådant att besöka. Vi hade under vår Islay-resa förmånen att få bo i en av de stugor som tillhör destilleriet och där en välplacerad ”inflyttningspresent” i form av en flaska Bowmore 12 stod för samtliga stuggäster att dela på under hela vistelsen (vi var sex stycken). Trevligt! På plats fick vi en relativt kort rundvandring för att se närmre på tillverkningen men trots att den var något kortare fick vi under denna ändå en god känsla för hur stort detta destilleri faktiskt är! Tunna efter tunna står på rad med dryck som antingen bubblar av jästaktivitet eller precis startat/avstannat sin utveckling för att gå vidare i nästa steg i framställningsprocessen.

Som avslutningen stod ett glas Bowmore Black Rock och väntade på oss där vi fick prova den med utsikt över Islays mörka vatten. Därför tänkte jag nu delge mina smaknoter gällande denna buteljering, så håll tillgodo!

Bowmore Black Rock

Allmänt: Detta är en NAS:are (utan någon åldersangivelse) döpt efter en klippformation vid kusten utanför destilleriet och den är kylfiltrerad med en alkoholstyrka på 40%. Jag misstänker starkt att den innehåller färgmedlet E150 då andra buteljeringar från detta destilleri ofta gör det och för att den har något lite ”orange” över den kraftiga färgen. Denna buteljering ersätter travel retail-buteljeringen Bowmore Enigma 12yo och enligt provningsledaren/guiden är den cirka 12 år gammal, i genomsnitt, men jag har inte någon uppgift på hur gammal den yngsta spriten i blandningen är. PPM-halten ligger på 25 och den är lagrad på fat som tidigare, bland annat, innehållit sherry.

Färg: Mörk bärnsten

Doft: Russin (sherryinfluenser), citron, lime, kola, blygsam rök och ektoner. Efter ett tag kommer också hasselnöt med i bilden.

Smak: Först en tydlig sockersötma tillsammans med kola och rök. Sedan framträder en rejäl nötighet med torkad frukt och allmänna sherrytoner med bränt trä. Kanske en aningens sälta om jag letar efter den, men mindre markant än vad man skulle kunna tro med tanke på närheten till havet. Viss kryddighet finns men den överskuggas av sötma och rök. Citrusen som fanns tydligt i doften finns kvar och drar nästan mer åt apelsin än de syrligare varianterna som jag kände tidigare.

Avslut: Eftersmaken dör ut ganska fort och består mest av snäll rökighet tillsammans med ek och aningens apelsin.

Omdöme: Detta är, enligt mig, en bra nybörjarwhisky om man vill bekanta sig med rök men ändå mest tycker om sötare whiskysorter. Den gör inte en fluga förnär och är absolut rund och trevlig, men det är lite som att kyssa sin syster – lite väl snällt. Om man nu vill slå till med en bra och relativt billig taxfree-Bowmore finns det andra jag hellre lagt mina pengar på, som exempelvis Bowmore Gold Reef.