Whisky och parfym

Jag har två helt underbara kollegor som kan typ allt om parfymer – och då menar jag ALLT. Vi kan kalla dem… Agatha och Shouan. Agatha och jag upptäckte för ett par år sedan att sättet hon pratar om parfymer på är i princip identiskt med sättet jag pratar om whisky, och Shouan har önskat samples av rökig whisky, men inte för att dricka utan för att lukta på, vilket han givetvis fick. Och det är inte bara vi som är lika – branscherna påminner i vissa avseenden faktiskt starkt om varandra, något jag fram tills jag träffade Agatha och Shouan var helt omedveten om. Varumärkesfokus, hur man beskriver dofter, samplandet och samlandet, hur produkten förändras i takt med att det kommer ner luft i flaskan, fokus på njutning och att produkten producenterna vill att du köper ska påstå något om vilken slags person du är – i alla fall enligt dej själv, för då är chansen att du gör ett inköp desto större. Det jag tycker är spännande med detta är att trots att det finns stora likheter mellan whiskybranschen och parfymbranschen, finns det också stora olikheter, och frågan jag ställer mig är om vi whiskymänniskor faktiskt kan lära oss ett och annat från parfymnördarna? 

Doftnoter är ett maratonlopp, inte en spurt!

När att dricka din källa till njutning inte är ett alternativ, blir nedbrytandet av doftmolekyler en heldagsupplevelse. När jag sätter mig ner för att analysera en whisky och ska dofta på den länge kanske jag gör det av och till i en halvtimme eller så. När parfymnördar analyserar dofter bryter de ner upplevelsen i TIMMAR, inte fem minuter hit eller dit! Hur doftar den direkt? Efter en halvtimme? Efter tre timmar? Sex timmar? Längre? Och hur förändras doften? Detta har faktiskt fått mig att tänka på whisky som parfym i ett ganska stort avseende! Häromkvällen, när jag satt och provade en whisky, kom äldsta barnet (snart 12 år) och ville dofta i glaset, men då hon ogillar spritdoft (vänta du bara, o’ avkomma!) testade jag att sätta hennes handflata mot glasmynningen, vända upp-och-ned på glaset och sedan be henne gnugga handflatorna mot varandra innan hon doftade igen. Nu hittade hon (helt utan min inblandning, faktiskt!) nötter, kryddor och russin – och ja, det handlade om en sherrybomb. Varför gör jag inte såhär oftare? Whisky kan ju vara en fantastisk rolig doftupplevelse utan att man ens dricker något! Något för hela familjen, dessutom (eller, ja… ni fattar…). Och hur luktar handflatorna efter en halvtimme, jämfört med mitt första intryck? Eller efter en timme? Två? Vi vet väl alla hur mysigt ett urdrucket whiskyglas kan dofta dagen efter på diskbänken. Detta måste utforskas mer systematiskt – till attack, whiskynördar!

Kopior är en konstform, inte en skamfläck!

Det här med kopior har alltid haft en negativ klang för mig, och inom whiskyvärlden pratar det väl egentligen inte alls om att man försöker kopiera varandras buteljeringar då alla destillerier vill vara unika eller stå ut på något sätt. Men annat är det när det gäller parfymer, fast här görs det med klass! Varje parfymnörd med självaktning skäms inte för att försöka hitta nästa perfekta “dupe”, men många kopior som görs inom denna bransch görs även av aktade och välrenommerade parfymhus där man ofta inte alls försöker få flaskan och namnet att likna originalet. Varken namn eller förpackningar på respekterade kopior behöver ens likna varandra, för det handlar om tolkningar och omtolkningar, mer som inspiration än något annat, egentligen. Att det handlar om en “kopia” är upp till folks tolkning av doften, och en bra “dupe” kan även bli creddig eftersom den kan tolka originalet på ett nytt sätt och då tillföra sin egen twist, vara mer långlivad på huden eller bjuda på bättre balans i själva doftupplevelsen än originalet. De så kallade kopiorna tolkar alltså originalet men kan också erbjuda förbättringar och är absolut inget man behöver skämmas för att man gillar, tvärtom! Varför betala mer om den billigare produkten erbjuder något lika bra eller till och med bättre? Här är prisvärdheten definitivt en del av upplevelsen. Ingen ser ner på en parfymnörd som vill hitta samma slags njutning till lägre pris. Eller som Agatha senast idag sa till mig – det är ingen som vet om du doftar av Kayali Amber Invite Only eller Paris Corner Kaheel Lux, de känner ju bara parfymens doft, inte vad den heter. Tänk om vi hade kunnat göra samma sak med whisky? Och ja, många destillerier har sin egen sherrybomb eller sin egen tolkning av deras destillat på bourbonfat, men här går vi whiskyälskare alldeles för ofta på vilket destilleri som anses vara “bäst” eller “creddigast” att gilla. Det är ju definitivt ballare att föredra den icke kylfiltrerade sherryinfluerade 15-åringen från Macallan än Glen Moray, oavsett vilken du vid ett blindtest hade tyckt bäst om, och detta färgar så många av våra whiskydiskussioner i olika sammanhang. Därför tycker jag att vi gott kan göra som parfymälskarna och leta efter “best bang for you bucks”. Tänk om alla whiskykonsumenter i Sverige hade börjat lägga sina surt förvärvade pengar på de prisvärda fynden istället för allt dyrt och hype:at? Undrar vad som hade hänt med priserna på systemethyllorna då?

Mer fokus på smak och doft, mindre på artonhundra-frös-ihjäl!

Jag är historielärare, och som sådan har jag en naturlig dragning åt att vilja romantisera allt som börjar gå åt det äldre hållet, möjligtvis undantaget den lätt jästsvullna mjölkförpackningen i kylen. Utöver detta är jag mer än väl medveten om hur mycket deg en hel del skotska destilleriägare kan rulla in på att trycka på hur gammalt och anrikt just deras destilleri är, och det är givetvis helt okej. Herregud, det är rätt häftigt med de där gamla byggnaderna och att få föreställa sig hur arbetet bara tuggat på, år in och år ut i flera århundraden. Därför kan detta verka som kritik mot alla gamla destillerier och det är det inte. Det är inte ens en halvhjärtad uppercut mot trötta PR-knep. Jag har bara märkt hos mig själv att jag tycker att det är så spännande att lyssna på mina parfymkunniga kollegor när de diskuterar den ena parfymen efter den andra och bara pratar doftupplevelser, och inte hur anrik parfymtillverkaren är. Hur mycket påverkas jag av mitt historieintresse, egentligen? Och även om det inte är fel att jag gör det – hur kan jag lära mig att koppla bort det när jag vill uppleva och bedöma whisky mer förutsättningslöst? 

Din upplevelse räknas mer än andras åsikter!

För den som vill se uppfriskande ärliga doftnoter är lite runtsurfande på hemsidan Frangrantica.com rätt kul. Jag vet inte hur många gånger jag fått höra att jag är konstig eller borde kolla näsan när jag hittar “gymnastiksko”, “tebutik” eller

“tantparfym” i en whisky, men på Frangrantica är det betydligt högre i tak. Bensin? Varför inte. Toalettspray. Det har hänt. Trevlig armhåla. Har ingen aning om vad denna människa menade men ingen annan i tråden verkade reagera. Brutalt ärliga doftnoter är vardagsmat bland parfymnördarna, och hur den egna näsan uppfattar doften väger definitivt tyngre än vad man “borde” tycka. Det anses normalt att olika människor kan uppfatta samma parfym på väldigt olika sätt, så jag antar att folk i parfymvärlden är mer bekant är gemene whiskydrickare med att olika människor är känsliga för olika typer av doftnoter – och det verkar lite lagom uppfriskande rättframt med att doftnoterna får spreta så vilt, då det torde motverka människans konstanta inkännande vad det gäller varumärkets credd och status. Och det du tycker doftar svettig björkrisbastu kan din parfymkompis uppfatta som välbalanserad cederträ, det är inget konstigt med det! 

Layering – experimentera mera!

Okej, detta är kanske den skillnad jag tycker är mest spännande, egentligen. Riktigt insatta parfymnördar sysslar med något som kallas för “layering”, alltså att bygga upp en helt unik personlig doft genom att applicera olika parfymer i lager-på-lager. På det sättet kan de komplettera varandra men också skapa helt olika uttryck för att förstärka doftupplevelsen (och gissningsvis även humöret) hos bäraren. Vi pausar här. Layering. Vilken grej.

Tänk dej att du har köpt en flaska whisky som du är 80-90% nöjd med. Den är trevlig, god och relativt prisvärd men det saknas något för att du ska tycka att den är riktigt bra. Det normala för en whiskynörd är att antingen: 

1. dricka upp den ändå, ackompanjerat av ett svagt gnagande missnöje
2. bjuda/sampla bort den så att man antingen framstår som en riktig mysmänniska eller går plus/minus noll rent ekonomiskt
3. hälla den i helgens whiskyglaze och låta den pryda ICA:s finaste flintastek 

Tänk nu om vi istället hade provat ut att droppa i en skvätt rökigt, eller sherrylagrat, eller rye eller vad tusan som helst tills vi hade hittat The Sweet Spot! Tänk om någons ultimata whisky är 3 cl Old Pulteney 12 + 1 cl Ardbeg 10? Eller 2 cl Tullamore DEW med 2 cl Mortlach 16? Tanken är svindlande! Tänk så kul vi hade kunnat ha, både hemma på kammaren och nästa gång vi leker med våra whiskykompisar! “Har du testat att köra 2,5 cl Glen Grant The Major’s Reserve och efter 15 minuter tillsätta 0,5 cl Ardbeg 10, vänta ytterligare 15 minuter och sedan dra på med 1 cl Teeling Single Grain Wine Cask? Mindblowing!” Och ja, detta kommer garanterat att skaka fram en och annan tråkpåse som högdraget deklarerar att det där minsann är en BLENDED (väldigt skrämmande, otroligt läskigt), varpå folk chockerat drar efter andan medan de famlar efter pärlhalsbandet. Eller inte. Vem bryr sig egentligen? Är det kul så är det kul, och är det gott så är det gott – och det värsta som kan hända är att du lär dig mer (både om dej själv och andra). 

Och så avslutningsvis, ett litet önskemål…

Agatha och Shouan har berättat för mig att det inom parfymvärlden är allmänt erkänt att parfymtillverkare i olika länder i mellanöstern är väldigt skickliga på att skapa parfymer. Du kan som konsument exempelvis gå till en parfymtillverkares butik och be dem lukta på en parfym som de, direkt på plats, kan återskapa utan att ens veta originalets recept eller officiella doftnoter. Du kan också be dem skapa din alldeles egna signaturdoft, och kompetensen hos dessa parfymtillverkare ska vara något utöver det vanliga. Tänk om vi skulle kunna ha samma sak i whiskybranschen? Det närmsta jag själv kommit har nog varit att kliva in hos Cadenhead’s och tappa upp en egen flaska av fat de haft på plats i butiken, men det är ju inte alls samma sak. Tänk att komma in i en butik, öppna ett sample av din familjemedlems favoritwhisky och be butiksägaren blanda något som doftar och smakar exakt likadant! Då hade man inte behövt känna FOMO:n Från Helvetet när favoritwhiskyn inte längre tillverkas, och att köpa presenter till whiskyintresserade blir både lättare och roligare. Och tänk om du har en favoritwhisky men vill hitta något bara en aaaaningens rökigare/sötare/lättare – klappat och klart! Och tänk att få utbilda sig till en sådan expert? Eller vänta, de kanske redan finns? Hur är det nu med whiskey bonding i Irland, egentligen? Men mer om det i ett annat blogginlägg längre fram…