Få lär väl ha missat den stora nyheten att Mackmyra konkat nu i dagarna, något som ärligt talat känns lika delar väntat som tråkigt. Jag vet att det länge funnits en dissa-Mackmyra-jargong i whiskykretsar, och ibland har folk blivit snudd på besvikna när jag inte automatiskt fallit in i “allt är skit” eller “bara privatfaten är bra”-snacket. Japp, en hel del Mackmyra-buteljeringar har varit tveksamma genom åren, men en hel del har varit trevliga eller till och med bra. På senare år med nya Master Blendern Lii Johnson tycker jag att fler starka kort har kommit ut på marknaden, och jag har har hyst förhoppningar om att Mackmyra kanske kan vända blad trots allt. Men icke, konkursen är numera ett faktum. I morse frågade en kollega mig vad jag hoppas på gällande Mackmyras framtid, och det fick mig att fundera. Jag, som varken är Mackmyra-fan eller på förhand avfärdar allt de buteljerar, vad önskar jag för Sveriges första moderna whiskydestilleri? 

 

Ny ägare 

Detta behövs väl knappast sägas eftersom det garanterat finns finansiärer intresserade att köpa upp Mackmyra, men jag hoppas att en ny, lämplig ägare hittas inom kort och att denne är genuint intresserad av hantverket. Självklart kommer den nya ägaren vilja att Mackmyra går med vinst, men jag hoppas att detta kommer att ske med hjälp av långsiktighet och kvalitet istället för statusmarkörer och fler flashiga buteljeringar i måntusenkronorsklassen. 

 

Större transparens

Jag ska villigt erkänna att jag katastrofalt dålig koll på alla Mackmyras olika buteljeringar de senaste (läs: 5-10) åren, så jag borde kanske inte yttra mig just när det gäller informationen om dessa, men då detta är min blogg får jag faktiskt göra som jag vill. En bidragande orsak till varför jag inte har brytt mig om att ha koll på Mackmyras olika grejer är för att när jag senast försökte fick man i princip bara veta vilket slags knasfat (lingonvin, grönt te, you name it) de hade använt till finish och inget mer. Lagerplats? Ålder? Förlagring? Mjä, strunt i det, vi snackar ju för bövelen SVENSK EK FRÅN VISINGSÖ blink blink (fast ändå inte, men det lät ju schtekigt i marknadsföringen). För att citera Agatha Christie: “Gamla synder kastar långa skuggor”. Och egentligen har jag inte ett dugg emot lingon- och blåbärsvin, eller grönt te, eller ek som inte kommer ifrån Visingsö. Jag vill bara att Mackmyra berättar MER. Förklarar, illustrerar, demonstrerar hur de fått fram whiskyn. Jag vill veta mer om metoderna som gör att den smakar som den gör, och höra motiveringarna bakom de olika produktionsbesluten. Det är detta jag hoppas att den nya ägaren kan bidra med. Jag fattar att en svensk NAS-whisky designad att funka som bäst i cocktails kan vara skitsmart rent ekonomiskt, men Mack har inte direkt kittlat nördarna eller whiskyälskarna på de rätta ställena. Nu har Mackmyra ett gyllene tillfälle att se över och öka trovärdigheten hos Sveriges mest anrika whiskyvarumärke, och det tror jag görs genom transparens.

 

Romantisera mera

Jag trodde aldrig jag skulle skriva detta, jag som inte har särskilt mycket till övers för PR-tugg och utbroderade bakgrundshistorier, men romantisera mera! De flesta svenska whiskyfans har koll på att High Coast ligger uppe vid vackra Höga kusten, att fräcka Agitator är inhysta i minst lika fräcka lokaler och att en del av råvarorna till det Spirit of Hven kokar kommer från öns egna åkrar. Men vad är typiskt för Mackmyra? Jag har faktiskt svårt att svara på den frågan. Marknadsföringen har i perioder satsat på innovativa förlagringsexperiment av faten, tveksamma lagringslokaler, spännande flaskdesign, bristfällig information om vad som faktiskt finns i flaskan och ojämn kvalitet på buteljeringarna. Jag hoppas att varumärket får lov att bli lite folkligare med tydligare anknytning till den geografiska platsen, ett destilleri fler vill besöka och som är ännu starkare förankrat i lokalområdet. Det är bra ur ett turismperspektiv men förhoppningsvis även bra för varumärket. 

 

Se över lagringen

Okej, så grundprincipen när det gäller att lagra en whisky på ett bra sätt är att destillatet får lova att interagera med fatet. Så långt är nog alla överens. Vetenskapen verkar dessutom backa bland annat temperaturskiftningar för att detta ska ske på ett så aktivt sätt som möjligt. Gissa vad som inte finns i en gruva? Just det, temperaturskiftningar. Och ja, Mackmyra har lagerplatser på fler än ett ställe och definitivt på platser ovan jord, men det där jäkla gruvlagret blev liksom poster child för allt som var tokfel med Mackmyra – att PR fick trumfa processen, oavsett resultat. Det spelar liksom ingen roll om Mackmyras eleganta recept på vissa typer av rödvinsfat blir himmelskt (och herregud vad gott det kan bli, tro mig!) om man låter ett ojämnt antal fatgare med flera prova och bjucka av flaskor som lagrats i helt fel miljö. Folk kommer att bli besvikna och sedan leta efter samma fel i fler buteljeringar för att undvika att lägga dyra slantar på destilleriet fler gånger. Jag fattar att gruvlagret är tänkt att signalera arbetarcharm och en koppling till både lokalområdet och vanligt folk, men det kan man göra på fler sätt som inte påverkar lagringsprocessen negativt – även ovan jord. Det tar ändå (om jag tyder Google maps rätt, och det är inte säkert att jag gör det faktiskt) nästan 40 minuter att köra från Mackmyra Whiskyby till Bodåsgruvan, och det tar bort en del av den där ack så viktiga helhetsbilden. Och jag vet att otaliga destillerier lagrar mycket av det som kokas på annan plats men det gäller främst de stora bjässarna. Ingen förväntar sig att Macallan Distillery (förlåt – THE Macallan Distillery, eller?) ska lagra alla miljarders trilljoners liter på plats. Men ett litet, svenskt destilleri som Mackmyra behöver ha stenkastsavstånd mellan pannorna och faten för att charma konsumenterna. Och som sagt, gärna ovan jord, om jag får önska.

 

Om jag nu ska försöka sammanfatta mina önskemål gäller alltså följande: 

  1. Att Mackmyra överlever med ny ägare (gärna utan att aktiva fatägare drabbas negativt i processen)
  2. Att den nya ägaren är genuint intresserad av det hantverk som ligger bakom all whisky Mackmyra har och kommer att koka – och villig att göra en hel del förändringar, trots tuffa beslut
  3. Att folk faktiskt ger nya Mackmyra en ärlig chans, för även om kvaliteten har varit ojämn genom åren kan Mackmyra onekligen göra bra whisky – med transparens, tydlighet och nytänk hoppas jag att destilleriet lyckas leverera en riktig uppercut när de nyare svenska destillerierna precis börjat slappna av. Game on!