Kilkerran x 3

Många är vi som gillar whisky från västra Skottland, med både destillerier från fastlandet och öarna längs med kusten. Ett ställe som ligger i gränslandet mellan de båda är den lilla staden Campbeltown, en gång världens whiskyhuvudstad med över trettio destillerier i full gång samtidigt. Idag återstår endast tre, och det nyaste av dem är Glengyle. Detta destilleri startades 2000 av familjen Mitchell, som sedan tidigare äger välkända Springbank. Faktum är att det redan 1872 fanns ett Glengyle Distillery som då startades upp av William Mitchell, men på tjugotalet stängdes det ner efter att ha bytt ägare ett par gånger. Numera finns flertalet olika Kilkerran-buteljeringar från Glengyle. Från början var tanken att whiskyn skulle ha samma namn som destilleriet, men då det redan fanns whisky som heter Glengyle döptes istället whiskyn från Glengyle Distillery till Kilkerran, efter det gamla namnet för Campbeltown – Kinlochkilkerran.

Kilkerran 12 yo

Allmänt: Alkoholhalten ligger på 46% och whiskyn är varken färgad eller kylfiltrerad. För denna buteljering har whiskyn lagrats på ungefär 70% bourbonfat och 30% sherryfat. En flaska går loss på 619 kr och på systemet har buteljeringen artikelnummer 81800-01. Detta är Kilkerrans standardbuteljering som alltid ska finnas att klicka hem från systemets sortiment.

Doft: Torv och söt citrus (typ limecurd, om det nu finns). Lite läder och yllefilt, men också mer frukt i form av syrlig rabarberkompott. Det finns någon form av pepprighet här med, lite som rosépeppar faktiskt. En både fruktig och robust doft. Med vatten blir doften otroligt krämig! Vi snackar crème brùlée och lite syrlig cheesecake, men också smör, lite rök och lite lite muggig ”presenning”. Efter ett tag kommer lite rostat bröd fram med. Efter ytterligare en lång stund blir det istället pomeransmarmelad  som märks av (”Seville Orange Marmelade” tror jag den brukar kallas i Storbritannien?).

Smak: Mer torv än i doften, och nu får den sällskap av en rejäl slinga rök med. Sedan oljighet men också konserverade päron och blåbärspaj. Själva kroppen och början av eftersmaken är rätt uppkäftig med nymalen svartpeppar, chili, ek och krämig vanilj. Eftersmaken klingar ut i träolja, rök, rostade hasselnötter och choklad. Med vatten blir smaken lite sötare, aningens mindre rökig, pepparn lugnar sig men finns kvar utan att ”bränna till” men nu kommer också en slags skitig ton fram lite som en lugnare laffe med betydligt mindre rök i vägen. 

Kilkerran Sherry Cask 8 yo

Allmänt: Detta är en åttaårig specialutgåva med artikelnummer 40748-01 samt prislappen 729 kr. Whiskyn har här fått ligga på sherryfat som kolats om, så kallade re-charred casks. Alkoholhalten ligger på friska 57,1% och här har man varken kylfilterat eller färgat whiskyn. Buteljeringen börjar säljas på systemet den 8/5.

Doft: Massor med plommon, lite alkoholstick först, sherry (föga förvånande). Sedan apelsinchoklad, croissanter och lite brasved (bränt trä, rök). Brända mandlar och svartvinbärsgelé efter en tid i glaset. Förbannat mysig doft, otroligt fruktig men faktiskt inte så kryddig som en del sherrybomber blir i min snok. Med vatten blir den definitivt mindre sherrystinn och mer fetaktig i doften. Någon slags umamikänsla (typ sötsalt grillglaze och lite libbsticka) tillsammans med inlagda persikohalvor. Doften blir definitiv mer intressant och härligare med vatten. 

Smak: Hej och hå, här var det pepprighet och rök, en touch av gummi MEN framför allt skitmycket av den där körsbärspralinen som finns i Aladdin-asken! Och den brukar jag aldrig hugga först på men i glaset är det ju kanonsmarrigt! Efter ett tag kommer salmiakbalkar med (saltlakritsgodis), men här behövs vatten för den är lite väl ilsken utan. Med vatten blir smaken lite bittrare med mörk choklad och grapefrukt, med en mjuk och krämig vaniljton kommer också fram (pannacotta). En del att pepprigheten dämpas men allt försvinner inte. Nu blir dessutom eftersmaken längre och mer balanserad med lite tobak, mer mörk choklad och örter (humle).

Kilkerran Heavily Peated Batch 2

Allmänt: Denna buteljering klockar in på 60,9 % i alkoholhalt och är en NAS:are, och således utan officiell ålder. Inte heller här har man färgat eller kylfiltrerat whiskyn. En flaska kostar 749 riksdaler och har artikelnummer 40414-01 på systemet. Detta är ett webbsläpp med säljstart 2/4. Whiskyn har lagrats på 55% ex-bourbonfat och 45 % ex-sherryfat, men ektyp vet jag faktiskt inte. 

Doft: det första jag hittar i doften är “snöbollar”, runda vita godisar med smörkola i mitten. Något oväntat, då jag med tanke på namnet förväntade mig mig mer rök omedelbums. Ah, nu efter en stund kommer tydlig torvrök, men det är fortfarande en ganska fruktig karaktär det handlar om med noter som pomelo och färska plommon. En slags ton av aska finns här med, och söt pajdeg. Utan vatten känns doften balanserad men rätt stängd och först åt det syrliga hållet men blir sötare efter hand. Med vatten dämpas röken en smula och en känsla av ost-och skinkpaj (!) kommer fram först, för att sedan övergå i hallonsoda. Udda, absolut, men samtidigt intressant och rätt kul.

Smak: Sötrök en masse med torvrök, honung, vaniljstinn pajdeg, färska hallon, mörk choklad och brungräddat knäckebröd. Här finns en örtighet, åt rosmarinhållet, och en fetaktig charkton, ungefär som bacon. Eftersmaken är lite metallisk (tänk dej att du slickat på en enkrona – en tvättad sådan…) och går mot kaffe och saltade, smöriga popcorn. Med vatten blir smaken mer tillrättalagd. Röken dämpas och fram kommer våt kartong, ek, bränd karamell och ännu mer kaffe än tidigare. När det gäller denna buteljering tyckte jag nog faktiskt bäst om den utan vatten, och vattnar ni den rekommenderar jag att ni är ganska sparsamma med vattnet först (jag höftade väl till med en rejäl tesked till en mindre dram). 

Jahapp, hur ska man sammanfatta dessa tre buteljeringar då? Kilkerran 12 yo har jag haft som en riktigt schysst vardagswhisky här hemma. Den funkar liksom alltid, med frukt, smakrikedom och en väl avvägd rökighet och har gått hem hos de flesta av mina familjemedlemmar och gäster. Efter att ha smakat den sherrylagrade åttaåringen fann jag den precis lagom sherrytung utan att bli för sträv för söt eller för kryddig. 8-åringen var en riktigt härlig dessertliknande whisky med en hel del bett som gjorde att den inte blev för snäll. Jag föll nästan lika mycket för den kraftigt rökiga NAS:aren. Den visade på riktigt fin balans utan vatten och kunde ändå nyanseras ytterligare med mer vatten (även om jag faktiskt föredrog den utan), men där jag tyckte att den inte riktigt tålde några mängder vatten för att funka i min gom. Om man ska blanda in prislappen i det hela (och det ska man väl?) 8-åringen mest prisvärd tätt följd av 12-åringen, och hade jag fått önska en av dessa flaskor endast hade det blivit den åttaåriga sherrybomben