Allmänt: Här kommer lite hårdfakta om denna buteljering, och i vanlig god ordning har jag läst och summerat infon efter jag provat själva whiskyn. Vardbjärg är den senaste utgåvan från Gotland Whisky (på hemsidan står det den sjätte utgåvan, men i faktabladet jag fått står det den sjunde, så jag reserverar mig för vilket som stämmer), och namnet kommer från en geografisk plats på den sydöstra delen av ön. Whiskyn är fyra år gammal (den äldsta spriten i flaskan har lagrats i uppemot sex år) och har lagrats på ny amerikansk vitek (yes, jag gissade rätt!), det vill säga “virgin oak” och det latinska namnet Quercus Alba. Faten har behandlats på olika sätt, där vissa kolades och andra “medium + rostade” enligt informationen. Alkoholhalten ligger på 50,5% och whiskyn är varken kylfiltrerad eller färgad. Denna utgåva för förbehållen aktieägare samt vissa restauranger (5000 + 250 flaskor släpps totalt) och vill du läsa om produkten på den officiella hemsidan hittar du den här.
Doft: Syrligt grönt äpple, kanel, citronsockerkaka, grapefrukt. Inlagd persika men också en slags omogen ton som påminner om olagrad aprikosobstler (österrikisk olagrad fruktsnaps). Lite enbär med, fast i en slags mjuk version. Lite syrliga “fizzy bottles” med, är detta till viss del nyekslagrat? Överlag en rätt fruktig och syrlig doftprofil utan vatten, och än så länge tycker jag inte att den är klockren, direkt. Jag vill ha bort den lite riviga syrligheten för att bekanta mig ännu mer med örter och frukt. Får se vad som händer med lite vatten och efter att ha värmt den i händerna. Nu kommer sötare toner med blåbärspaj, men också mer enbär och lite lime, plus en slags vaxigt nötig känsla som påminner om rostade hasselnötter.
Smak: Först möts jag av nysågat trä, sedan kommer den syltade ingefäran och chilipeppar fram. Efter en söt rostad paprika, lite mörk choklad mot slutet. Här behövs vatten. Med värme och vatten blir whiskyn sötare (farinsocker), kryddigare (massor med kardemumma) och mjukare. Ugnsbakade äpplen och en numera rätt tydlig örtighet med färsk rosmarin och salvia i spetsen. Eken är fortfarande väldigt tydligt, men nu blir den söt istället för syrlig och bjuder på vaniljkola istället för sura godistoner. Eftersmaken går åt dajm och brända mandlar, men här finns fortfarande kvar lite mörk choklad, och med vatten är den längre än tidigare. En slags humleliknande beska rundar av upplevelsen.
Tankar: Detta är absolut en trevlig whisky och bättre än både Mikaik och Tjaukle. Grejen med Isle of Lime, för mig del, är att buteljeringarna ofta visar på en spännande komplexitet och variation gällande smaknoter, men lätt blir lite väl syrliga och spretiga. Flera gånger har jag tyckt att vissa delar av smakprofilen är superspännande, medan andra känns omogna, och just detta tycker jag är synd. Det saknas en slags tyngd som mognad för med sig (och mognad är inte nödvändigtvis samma sak som ålder, även om de ofta är sammanlänkade) och en balans mellan intrycken. Å andra sidan tycker jag att Gotland Whisky träffar mer och mer rätt för varje buteljering gällande en typisk smakprofil, och jag misstänker starkt att deras whisky om ett antal år kommer utmärka sig med en tydligt egen karaktär bland all svensk whisky, och dessutom på ett bra sätt, trots att den idag inte alltid når hela vägen fram till mig. Vissa saker måste få lova att skyndas långsamt, helt enkelt.
