Allmänt: Detta är en majswhisky från skånska Spirit of Hven, där en halvlitersflaska kostar 395 riksdaler och har beställningsnummer 40599 på systemet. Whiskyn tillverkas i omgångar, så kallade ”batcher”, och varje batch består av 14 fat lufttorkad amerikansk nyek. För den som tycker att nördfakta är kittlande består receptet av 88% majs, 5% vete, 3,5% maltkorn och 3,5% råg. Destillatet lagras mellan tre och åtta år, vilket gör att whiskyn rent krasst klassas som tre år gammal. Den officiella hemsidan med information om buteljeringen hittar du här.
Doft: Lite limkänsla först, precis när man sticker ner nosen i det nyss upphällda glaset. Sedan kommer farinsocker, kanel och en till en början svårdefinierbar, exotisk fruktighet som domineras av torkad mango (finns på påse i mataffären och är onödigt gott) och färsk ananas. Efter en stund kommer ett härligt stråk av apelsin fram med, som bittersyrlig apelsinmarmelad. Doften blir mjukare, sötare (hej gräddkola!) och lite kryddigare med tiden (rosépeppar) samt får en ton av lavendel som jag uppskattar. Trots dessa, på pappret, stora doftnoterna är det en mjuk och försynt doftbild hela vägen, det här är inget som stökar rundor i snoken. Med vatten blir doften lite mindre komplex och handlar allra mest om godiset ”fizzy bottles” (de där blåa-rosa flaskora), och det är en doft jag ganska ofta hittar i nyekslagrad whisky. Den är trevlig, i och för sig, men jag föredrar nog den vattnade doften efter en stund då den har fått lägga sig lite olika olika sorters sötsyrlig, torkad frukt istället styr och stället.
Smak: Smaken är lite strävare, mindre söt och betydligt kryddigare än doften, med ekbeska, muskot och ännu mer av kombon kanel-rosépeppar. Fruktigheten hänger dock kvar och klingar mot eftersmaken ut i krusbärssylt, riktigt mogna och söta bigarråer och lite mer ek (fast mer färskt trä än beska nu). Nu kommer en känsla av fransk nougat fram med, och eftersmaken domineras av en duell mellan svarta vingummin och riktigt mörk choklad, den bittra sorten. Mer godis hittar fram med tiden, främst söt mint (polkagris) och syrliga nappar (Haribo, tror jag?). Detta är mer lättsamt i själva ”kroppen” än de olika majswhisk(e)ysorter jag provat tidigare men den får ny skjuts i eftersmaken som faktiskt hänger kvar ett bra tag. Efter att ha vattnat whiskyn blir smaken sötare, bärigare (hallon) och lite komplext. Allt blir alldeles för toksnällt, på något vis. Visst, ekigheten finns kvar och ett härligt stråk av hallon-lakritsskalle märks tydligt av, men jag föredrog whiskyn utan vatten.
Jag provade först denna whisky genom ett sample jag fått hemskickat, men fann att jag gärna gick och tog mig ett glas av den som en trevlig vardagswhisky, särskilt under varma sensommarkvällar. Av just den anledningen gick jag sedan och köpte mig en flaska. Dessutom tycker jag om att ha en flaska majswhisky i skåpet, då det (precis som en bra blended, rye – eller varför inte en armagnac?) breddar sortimentet på ett schysst sätt. Är det här den bästa majswhisk(e)yn jag någonsin druckit? Nope. Jag håller exempelvis både Elijah Craig 12 yo och Balcones True Blue högre, MEN jag tycker att den visar på hur förbannat trevlig en majswhisky kan vara – och särskilt om man får tag i kvalitativ sådan under fyrahundra spänn.
