Allmänt: Detta är en sextonårig whiskey från nordirländska Bushmills. Whiskyn har lagrats på tre olika slags fat: bourbon, portvin och sherry. 2010 kammade den hem guld vid San Francisco World Spirits Competition. Alkoholhalten ligger på 40% så viss kylfiltrering har förmodligen ägt rum. Jag vet inte om whiskyn har färgats eller inte. Buteljeringen kostar 749 riksdaler på systemet och finns här

Doft: Honung, syrliga bär (röda vinbär, kanske hallon), vita vingummin, valnötter, lavendel, sirap. Rå, söt bakdeg, ungefär som bulldeg. Lite glögg också, både med en söt vinös ton och de klassiska glöggkryddorna. Mjuk doft som inte utmanar nämnvärt men som definitivt får det att vattnas i gommen. Med vatten blir doften både ännu sötare (det bara dryper av sirap!) och får en något oväntad ton av bläckpenna!

Smak: Söt så det förslår, med en del söt ek (?), mycket honung men också sockrat svart te – kul! Rätt mycket av vingummitonen från doften återfinns i smaken, och kryddigheten finns kvar. Kryddnejlika, kanel, salvia och en örtig lakritston åt isop/anishållet. Men också polerat trä (tänk kyrkbänk!), farinsocker. Efter några droppar vatten blir smaken för lugn och sötsnäll. Det smakar mest bara kryddig sirap och whiskyn mår absolut bäst utan vatten rent smakmässigt. Avslutet är väldigt mjukt, medellång och en aningens för snällt. Mjuk ekton, lite bränd kola, söt sirap igen. Och en rätt härlig blommighet med lavendeln som kommer tillbaka. Efter vattning kommer en känsla av svart vinbärsgelé fram men annars förblir eftersmaken sig lik.

En ren och skär avnjutningswhisky. Kanske till och med “sällskapswhisky”, om jag får drista mig till ett sådant uttryck. En whisky jag gladeligen hade haft i skåpet för att dra fram och bjuda kreti och pleti på när man ska slå sig ner och lösa livets stora frågor en kväll i lampans sken. Denna whisky är smakmässigt rätt strömlinjeformad utan olika lager av motsägelsefulla noter men den visar upp olika nyanser jag tycker harmoniserar väldigt väl. Dessutom bjuder den rent smakmässigt på en del små positiva överraskningar längs vägen och är definitivt några snäpp bättre än Bushmills vanliga tolva. Helt enkelt en trevlig påminnelse om att whisky inte bara behöver analyseras in i minsta beståndsdel utan också njutas av.