Longrow Peated
Allmänt: Detta är en officiell buteljering från Campbeltown-destilleriet Springbank, där deras Longrow-whisky är det rökigaste destillatet de tillverkar. Spriten dubbeldestilleras och innehåller inte några artificiella färgmedel. Inte heller är den kylfiltrerad. Själva whiskyn är inte åldersangiven, så det handlar om en så kallad NAS:are. En flaska kostar 598 riksdaler på systemet med artikelnummer 92113 och du hittar den här.
Doft: Syrlig citrus (bittersyrlig pomerans), surdegsbröd och lite örtighet i form av mynta. Här finns också tydlig rökighet, smutsighet i form av ”verkstadsgolv” och lite läder. En aningens kummin med. Med vatten blir doften djupare, syrligare, tyngre. Vaxduk, smuldeg och röda vinbär kommer fram.
Smak: Rejäl rökighet slår tungan först, sedan något som påminner om havet (alger? rökt fisk? japp, någon slags rökt fisk är det, typ böckling), massor med matbröd och faktiskt lite trevlig honungssötma. Mot eftersmaken kommer bränt kaffe och krutrök. Eftersmaken är medellång och jämfört med den initiala käftsmällen till smakupplevelse är den ganska tunn, faktiskt. Med vatten blir whiskyn pepprigare (rosépeppar), strävare med kakao och en rätt tydlig ekton märks nu av. Eftersmaken blir betydligt längre med tydligare örtighet, bränd karamell och brödighet.
Detta är en rättfram rökare som är kvalitativ och knusselfri. Jag hade önskat en större fruktighet och komplexitet för att kalla det en toppenwhisky, men det är ärligt och gott och definitivt en whisky jag gärna dricker igen. För min del föredrar jag Springbank 10, som jag tycker smäller en hel del rökiga buteljeringar på fingrarna, men för den som vill ha mer rakt-på-sak-rök än så är detta ett bra alternativ.
Longrow 14 yo Sherry Cask Matured
Allmänt: Denna buteljering lanserades den 4:e april i år men har föga förvånande redan sålt slut. Detta är en fjortonårig rökare från Springbank som lagrats på enbart refill sherryfat (Oloroso). Alkoholhalten ligger på 57,8 % (fatstyrka, gissningsvis) och whiskyn är varken kylfiltrerad eller färgad. 9 000 flaskor släpptes och priset låg på 979 riksdaler.
Doft: Ojojoj, här snackar vi sherryrök! Mycket söt druvighet, riktig dessertvinssötma, med torkad frukt (katrinplommon och chokladdoppade romrussin) och skitig torvrök som bryter av snyggt mot allt det söta. Smöriga popcorn och sådana där holländska kakor som ser ut som runda våfflor (”stroopwafel”), plus en aningens saffran som kommer fram efter en stunds luftning. Detta är en sjukt inbjudande doft! Med vatten kommer sherryn fram ännu mer och röken backar något. Istället blir fruktigheten tydligare med kolaintränkta fikon och söta, kokta morötter.
Smak: Maffig, kompakt sötrök med ett ton rökta russin, schweizernötschoklad, inoljat läder och knäckebröd. Eftersmaken är lång med cigarrök, bränt trä och stjärnanis. Med vatten blir smaken mer elegant och rökigheten dämpas något. Vitchokladpannacotta dyker upp tillsammans med jättemycket av den där söta, kryddiga stroopwafeln (jag vill minnas att den smakar honung, vanilj och kanel, vilket stämmer in på pricken på denna wirre). I eftersmaken blir rökigheten däremot tydligare igen med svartpeppar, en slags skitig oljighet och brasved. Precis i slutet kommer en lätt sälta fram.
Okej, detta är en riktig toppwhisky. Det är nästan (men bara nästan) att jag önskar att det vore höst nu och att jag kunde mysa upp i en stugsoffa framför en brasa med ett glas av detta. Det är mångfacetterad och alldeles perfekt avvägt mellan rök, sötma, kryddor, frukt och skitighet. Här finns så mycket att analysera och diskutera, men den funkar precis lika bra att sitta och njuta av en kväll tillsammans med familjen eller goda vänner. Jag avundas alla de som fick tag i en flaska och nästa gång Longrow släpper en sherrylagrad buteljering kommer jag att försöka hugga ett ex.