Allmänt: Detta är en singelmalt whisky från det österrikiska mikrodestilleriet Broger. Mer info om buteljeringen hittar du här. som lagrats på ett fat som tidigare innehållit Malaga-vin, ett rött dessertvin.

Doft: Doften är spritig och lite stängd först, sedan anas glöggliknande toner tillsammans med syrlig blodapelsin (de där små och riktiga slabbiga sortens blodapelsin) och en hel del kryddnejlika. Rent spontant känns det som om doften behöver några droppar vatten för att öppna upp sig. Hallonfudge och tropisk frukt kommer fram med lite vatten i glaset och doften blir mer sirapssöt med tiden, och den stickiga syrligheten lugnar sej.

Smak: definitivt sötare än doften med en hel del söta, vinösa toner. Mycket dessertvin här, absolut. Lite rök och bränt läder med, men också en slags knepig örtighet som är svår att sätta fingret på. Libbsticka, kanske? Och bränd kola. Eftersmaken är lång och rejält kryddig med kryddpeppar och en lätt rökighet. Det är stökigt och spretigt och disharmoniskt, och än då länge kommer jag inte riktigt överens med den. Med vatten blir den definitivt mer balaserad, även om den fortfarande är rätt stökig. Rökigheten kommer fram mer nu, sötman blir tydligare men en markant örtighet finns kvar som nu får sällskap av svartpeppar mot slutet.

Så, jag är rätt förtjust i vissa av Birgers buteljering, exempelvis deras majswhisky och den tidigare utgåvan av Destiller’s Edition. Detta blir dock för spretigt för min smak. Det är som om whiskyn inte kan bestämma sig för om den är söt och fyllig eller ettrig och rå. För de som föredrar det rökiga spåret rekommenderar jag istället buteljeringen ”Burn Out”, och är det sött och fylligt som gäller gillar jag deras ”Riebelmais” eller deras vetewhisky.