Detta sample tryckte exmaken i min näve för lite drygt en vecka sedan, då han tyckte att den kunde vara intressant för mig att prova. Brodir är en en del av Laphroaig:s travel retail-sortiment och finns att köpa på, bland annat, Bordershop i Puttgarden.

Allmänt: Laphroaig Brodir är en singelmaltare från destilleriet Laphroaig på Islay. Namnet Brodir kommer från fornnordiskan och betyder ”broder”. Whiskyn är inte åldersangiven (NAS) och denna utgåva har först lagrats på ex-bourbonfat för att sedan ha fått en slutlagring på fat av europeisk ek, där faten tidigare innehållit portvin (Ruby Port). Alkoholhalten ligger på 48% och whiskyn är inte kylfiltrerad. Jag vet inte om den är färgad eller inte.

Doft: Först stickig, syrlig citron och verkstadsgolv blandat med oljig rök. Sedan kommer en tydlig men också kryddig slags brödighet, tänk ”vörtbröd”. En hel del grapefrukt och rökelse (cederträ-varianten). Det finns en slags godisaktig ton med, lite som Bassett Allsorts (de färgglada med sötlakrits). Än så länge är doften lite väl syrlig för att vara klockren, men i övrigt mycket intressant. Med vatten blir doften lite mer parfymerad (rosenvatten), och röken renare,men annars förändras den inte nämnvärt och är fortfarande övervägande syrlig.

Smak: Inoljat läder, polerat trä och bradsrök. En hel del klassiskt knäckebröd och en örtigare kryddighet än i doften: kummin och anis. Rätt mycket anis faktiskt. På en indisk restaurang i Edinburgh har jag fått smaka kanderade anisfrön och precis så smakar det! Eftersmaken bär med sig en dej allmän ”skitighet”, typ tygplåster och rökt gummi (finns det?) men också lite sälta och rökt fisk (böckling eller kippers). Efter att ha vattnat whiskyn blir den sötare (mörk bärsylt) och röken tar större plats. Skitigheten backar några snäpp och smaken blir mer strömlinjeformad med färre udda smaknoter som sticker ut. Eftersmaken förlängs en hel del faktiskt, och får nu en lätt och humleliknande beska tillsammans med örtighet (rosmarin, fast bränd på något vis) och rök.

Det här tycker jag var en rätt schysst representant för de smaker jag tycker att Laphroaig står för. Röken och skitigheten finns där men andra toner ger fler smaknyanser. Den känns lite lagom stökig utan att vara brutal, och även om jag inte var helt övertygad av doften tycker jag att smaken är både god och underhållande. Småstökigt och mysigt, helt enkelt. Hade jag fått bestämma hade jag nog velat ha större fatinfluens från portvinsfaten (och åldersangivelse, för även om detta förmodligen är ungt hade det kunnat vara ett exempel på att ung whisky också kan vara bra), men de som plockat en flaska från hyllan på flygplatsen eller på pråmen blir nog inte besvikna.