En ny serie har lanserats från Bergslagens Destilleri Örebro, denna gång kallad ”The Art Collection”, med etiketter målade av Pär Strömberg. Det handlar om en serie baserat på olika single cask buteljeringar från det numera nedlagda destilleriet i Lillkyrka utanför Örebro (läs: Grythyttan). Samtliga buteljering släpps på Systembolaget under april månad.

Madeira Cask #219 (53%)

Allmänt: Först ut i serien är första i serien är detta madeirafat från 2011 på  225 liter, ett fat som alltså torde vara mellan 7 och 8 år gammalt, beroende på tidpunkt vid buteljering. Receptet är rökigt på 50 ppm och whiskyn är varken kylfiltrerad eller färgad. Priset ligger på 995 riksdaler för en halvliter, och buteljering släpps som 493 flaskor.

Doft: Ganska tydlig, lite skitig torvrök. Omogen frukt, gröna vindruvor. Syrlig ekighet, men också varmt trä (tänk att du har svarvat något i träslöjden). En ganska tydlig läderton, svartpeppar och fruktkaka (sockerkaka med massor av torkad frukt) kommer fram efter ett tag, tillsammans med en svag ton av jordgubbssylt. Detta är en whisky som behöver luftas en del, då doften inledningsvis känns ganska stängd och småtrist men bjuder på fler nyanser, sötma och en lätt vaxighet med tiden. Efter en sisådär tjugo minuter är den helt plötsligt galet bra. Med vatten blir doften mindre rökig, mer torvig och fetare. Lite tropisk frukt och någon slags ört anas, men annars händer det inte jättemycket.

Smak: Betydligt sötare och fylligare smak än doften, ungefär som en blandning mellan olika sorters fruktfromage (citron, jordgubb) och tydlig torvrök. Här finns en slags smörig och söt maltighet med, lite som wienerbröd med rätt mycket vaniljkräm. Efter ett tag övergår smaken i charkuterier (prickig korv främst) och bränt surdegsbröd. Med vatten smälter de olika, ganska spretiga smaknoterna samman med större tyngd på charkuterikänslan, lite rökt mango och avslutas med en del chillipeppar, lite sötlakrits och en rökslinga som allra, allra sist faktiskt klingar ut i rostade sesamfrön. Lite överraskande!

Port Cask #250 (55%)

Allmänt: Näst på tur är portvinsfatet, även detta från 2011. Då fatet buteljerades i februari 2019 är även denna buteljering någonstans mellan sju och åtta år gammal. Inte heller denna utgåva är färgad eller kylfiltrerad. Precis som föregångaren ligger prislappen på 995 kr för 50 cl och ppm-halten på 50. Det släpps totalt 492 flaskor från detta fat.

Doft: Vörtbröd, murrig torvrök, torkade plommon och mörk sylt. Det doftar också av sådana där hårda, karameller som jag tror kallas för ”bumlingar” (finns i olika färger och smakar syrligt, och de jag tänker på är de blåa). Doften är trevlig men, trots luftning, ganska stängd och jag misstänker (hoppas?) att några vatten gör underverk. Efter att ha tillsatt några droppar vatten kommer en örtighet fram, och något som påminner om kryddig tomatbaserad sås, vilket tillsammans med rökigheten blir till en känsla av BBQ-sås eller kanske glaze? Skumt. Fruktigheten finns fortfarande kvar med godistonen är som bortblåst, och det är en betydligt mer ”vuxen” doft som framträder nu.

Smak: Ojojoj, här händer det desto mer! Syltigheten finns kvar men får sällskap av en rätt kaxig torvrökston, lagrad must (typ jul- och påskmust men inte den vanliga läskvarianten, utan sådan som är mer enbärspräglad och inte så söt), jordgubbssylt, russin, bränt trä, lite humleliknande beska tillsammans med söt kavring mot slutet som får sällskap en hel del rök. Med vatten blir smaken mindre rökig, mer brödig och defintivt mer balanserad. Kokta eller tillagade blåbär och söt mördeg kommer fram. Det är fortfarande en bastant whisky, men inte lika påstridig som innan, och jag tycker absolut att den vinner på att vattnas.

Sauternes Cask #243 (54%)

Allmänt: Nummer tre i ordningen är sauternesfatet på 225 liter (destillerat 2011)och även det på 50 ppm. Precis som tidigare  är detta fat buteljerat under februari månad 2019. En halvliter går loss på 995 kronor och totalt släpps 492 flaskor.

Doft: Dämpad och sötsyrlig med honung, svart te och brasrök. Ganska ungdomlig doft med en del ”krispiga” eller syrliga frukter som vindruvor och Carambole. Polerat trä och lite rökelse, typ cederträrökelse. Efter ett tag blir doften lite sötare med en ton av gula, sötsyrliga russin. Med vatten blir doften mer honungstung med bränt trä och en nästan frän läderton som kommer fram, och den rena röken plus fruktigheten dämpas. Efter en stund hittar klarbärssylt fram.

Smak: Smaken är betydligt rökigare än doften. Här finns en hel del honungssötma, en del blommighet (syrén), söta päron, grönt och en aningens rökt skinka. Rökigheten har nu ändrat karaktär och istället för att den påminner om rökelse är den mer cigarrliknande nu. Med vatten blir smaken sötare, rundare och mer kompakt. Söt, tropisk frukt med honungsmelon tar täten, syrligheten försvinner och lite lavendel anas. Allt klingar ut i lite mango, grillat (nästan bränt) kött, mer cigarrök och polerat trä.

Efter att ha provat alla tre sorter valde jag att hälla upp dem dagen därpå och i tre separata glas för att kunna jämföra dem. Jag ville liksom få en spontan känsla för vilken jag tyckte bäst respektive sämst om, sida vid sida. Det jag kom fram till var följande: Madeirafatet var definitivt mest elegant, men godast och mer intressant för min del var utan tvekan portvinsfatet. Sauternesfatet var lite för spretigt och höll inte ihop lika fint som de övriga två. Jag hade kunnat skriva mer men då kraschar väl en server någonstans, så detta får räcka. Mitt tips – hugg portvinsfatet om ni gillar schysst komplexitet och balans mellan söt fruktighet och kaxig rök med en del överraskningar på köpet.