Allmänt: Detta är en limiterad, officiell utgåva där spriten destillerades under tidigt åttiotal för att sedan buteljeras 35 år sedan. Jag hittade ett par källor som indikerade att denna buteljering inte görs längre, men eftersom jag inte är bombsäker låter jag ett litet frågetecken hänga med inom parentes gällande den saken. Alkoholstyrkan ligger på 43 % och den har lagrats på first-fill sherryfat,
Doft: torkade fikon, massor med kolasås, russin, dadlar, Mandelmassa. Lite anis med. Söta, färska aprikoser. Lemoncurd. Bakom komplex sötma, kryddor och frukt finns bläck (tänk er att ni skrivit eller ritat jättemycket på liten yta med en bläckpenna!) och torv utan rök och gammal läderfåtölj.. Efter ett tag kommer honung fram. Denna doft är galet bra! Med vatten blir doften mindre kryddig och istället sötare med större tyngdpunkt på både torkad och färsk frukt.
Smak: Mer kryddig än söt, men fortfarande tydligt nötig med rostade mandlar. Mindre frukt än i doften och smaken innehåller nu istället rosépeppar, kummin, kryddnejlika och anis. Den sötma som finns i själva smaken är mer åt bränt socker-hållet med lite grillad ananas och mördegskakor. Lite i smaken som tändsticksasken (plånet?) doftar när man tänder en sticka. Torv och lite rök mot slutet. Efter att ha tillsatt lite vatten blir whiskyn nu lite stramare och torrare i kryddorna, samt att dessa får sällskap av lite vaniljsocker.
Avslut: Eftersmaken präglas av mjuk torvrök, ungefär som att puffa på en cigarr, med lite rökta russin och mörk choklad. Här anas lite torkad ingefära mer, men jämfört både doft och smak är avslutet något blekt. Med vatten förändras inte eftersmaken nämnvärt, annat än att den blir något mindre rökig och istället sötare (farinsocker och sötat kaffe).
Okej, så först och främst rekommenderar jag inte att man vattnar denna whisky. Med äldre whisky ska man vara lite mer sparsam med vattnet eftersom de inte alltid tål så mycket, och även om jag var snål med dropparna gjorde dessa inte whiskyn någon tjänst. För mig är denna whisky riktigt, riktigt god och fantastiskt välbalanserad men också som en slags omvänd trestegsraket; doften är fantastiskt inbjudande och komplex, smaken är fantastisk men avslutet mest bara trevligt. och trevligt är ju egentligen bra, men jämfört med vad doft och kropp levererad vill jag ha mer än så till eftersmak. Jag vet är det är så himla nördpretto – och ärligt talat ganska töntigt – av mig att tänka “Undrar hur hela upplevelsen hade varit på 46%?” men det är så tankarna går, och jag kan inte hjälpa det. Missförstå mig rätt, detta är en riktigt jäkla bra dram och med äldre whisky är det ju inte ens säkert att de kan komma upp i 46%, så uppenbarligen har jag inte alls lika bra koll som den som har blandat ihop denna buteljering. Jag hade bara önskat att eftersmaken levererade lika mycket som doft och kropp. Men det finns kanske en sak till att fundera över här: bedömer vi alltid whisky hårdare beroende på hur dyr den är? Och är det alltid så klokt? Smaken är ju densamma, oavsett vad whiskyn kostar och hade en flaska varit billigare hade jag bara skrikit ”halleluja” rätt igenom provningen? Samtidigt är ju priset något som reflekterar marknaden, och det bör ju också beaktas. Oavsett vilket – detta är skitgott och kvalitativt, men doften och smaken slår eftersmaken i raka set.
