Allmänt: Denna buteljering kostar 950 riksdaler på systemet. När det gäller tillverkning och lagring gäller samma tillvägagångssätt som för 10-åringen. Den egentliga skillnaden mellan de två buteljeringarna är alkoholhalten, så den vanliga tioåringen ligger på 43% medan denna version håller hela 57% och är inte kylfiltrerad.
Doft: färsk persika, sötsyrlig fruktyoghurt, massor med honung, lätt ton av torvrök, marsansås, lite mörk choklad, starkt kaffe, lite spritighet (typ tuschpenna), komplex/ mångfacetterad. Med vatten blir doften fetare, vaxigare, kryddigare (gul curry och lite kanel), lite björnbärssylt och mer kompakt. Nu känns den helt plötsligt betydligt mognare och äldre än sina tio är.
Smak: maltig, mycket mörk choklad, mer salt än söt faktiskt, läder, mer och mer torv och rök ju längre mot eftersmaken man kommer. Med tid kommer kardemumma och farinsocker fram. Vaniljsötman finns kvar, och maltsötma (tänk våfflor med florsocker) men smaken är än så länge inte riktigt lika komplex som doften, dock kraftfull och rejäl. Med vatten blir smaken mindre spretig, mer maltsötma kommer fram (havrekakor?) och röken får ta större plats. Lite söt fruktighet hittar fram med, i form av mogen banan och vindruvor.
Avslut: inleds med charkuterier (typ prickig korv), sedan sötsyrlig citron och rökpuff mot slutet. Jämfört med doft och smak är eftersmaken än så länge blekas, och känns inte lika kraftfull som resten av upplevelsen. Med vatten förstärks och förlängs eftersmaken, men mer läder, tydligare torvrök, lite tobak och krämigt kaffe.
Ovattnad var denna whisky god men inte fantastisk, och doften var det som gjorde störst intryck på mig. Efter att haft i en skvätt vatten visade den, däremot, precis vad den gick för med många olika doft- och smaklager och en riktigt härlig komplexitet. Den behöver luftas och den behöver vattnas, och när man har gjort detta har man en riktigt god och mångfacetterad whisky i glaset med snygg balans mellan de olika smaknoterna. Ett plus är att den, trots maltsötma, vanilj och honung, aldrig blir påtagligt söt, och att rökigheten är står i jättefin kontrast till alla andra smaker utan att överrösta dem. Förresten, ett tips om man ändå ska beställa lite god dryck från internationella hemsidor (*host*masterofmalt*host*) är att spana in hur prisbilden ser ut för Benromach där. Har man tur kan man säkert fynda lite, just sayin’…
