Benromach är ett relativt litet (ca 400 000 liter sprit per år) destilleri i Speyside som grundades 1989 av Duncan McCallum och F.W. Brickman. Efter att ha stängts 1983 köptes det ett decennium senare upp av de nuvarande ägarna Gordon & MacPhail, som kickade igång kokeriet igen 1998. Själva säger de att de strävar efter att tillverka och presentera “klassisk” (länk) Speyside-whisky med lätt rökig karaktär från svunna tider då även speysidewhisky ofta använde torvrökt malt. Malten som används är torvrökt och har oftast en fenolhalt på 10-12 PPM. Kornet är av sorten Concerto (även om jag tar ganska lätt på uppgifter om själva kornsorten, då det inom industrin hela tiden laboreras med nyare och tåligare sorter som avger större mängd socker, vilket i sin tur ger större mängd alkohol). I juni 2014 besökte jag destilleriet , och kan varmt rekommendera att man tittar inom för en rundtur och provning om man ändå är i krokarna. 
Det vatten som används till produktionen tar från Chapelton Spring vid Romach Hills. Jäsning tar mellan 72-120 timmar i runt 11000 liter stora jäskar gjorda av europeisk lärk, och den jäst som används är både destilleri- och bryggjäst. På Benromach kokar man sprit i två lökformade pannor som drivs på ånga. Hjärtat skärs när den håller en alkoholhalt på runt 73%-60,8%, och när nyspriten hälls på fat håller den 63,5%. Tillverkningen sker helt manuellt “with absolutely no computers or even pressure gauges”.
Under Malmömässan för tre år sedan fick jag mig en pratstund med Stuart Urquhart, och enligt honom kylfiltrerar Gordon & MacPhail vissa buteljeringar om de anser att whiskyn och smaken förbättras av det, men de färgar aldrig sin whisky då detta lurar ögat. Om man lusläser på destilleriets hemsida finner man följande info om fattyp och lagring: “the spirit rests in our high quality first fill casks for as many years as it needs.” och att de “insist on only using the highest quality first fill casks. They come from a variety of sources. We take casks from the bodegas of one of the world’s leading sherry houses in Spain: Williams and Humbert.”. Vidare menar de att “OUR good wood POLICY MEANS WE ONLY USE FIRST FILL sherry AND bourbon CASKS. We also have new oak casks made to our exact specifications of thickness of stave and level of charring by Antonio Paez Lobato. Our casks are used to mature sherry for 3 years before they’re emptied and shipped here. We also select ex-bourbon barrels, which are shipped from America and coopered in Speyside before being sent to Benromach.”
Jag har ju tidigare skrivit om sherryfat inom whiskyindustrin (du hittar inlägget här ) och det kan laboreras rätt friskt med fathantering av sherryfat, men min känsla här är att denna transparens förmodligen tyder på att informationen stämmer. Vi vet ju alla vad som kan hända när destilleri och tunnbindare, som ett exempel, inte har samma syn på vilken information som ska ges till konsumenterna (*host* *Mackmyra VS Thorslundkagge* *host*). Nåväl, slut på destillerifakta. Jag har bifogat en enkel referenslista längst ner i dokumentet med de sidor jag tagit informationen från. Nu över till whiskyn!
Ett tag framöver blir det alltså Benromach-buteljeringar för hela slanten då jag både fått och köpt olika samples under de senaste åren. Först ut är:
Benromach 10 yo
Allmänt: Denna buteljering släpptes under 2009 och ligger på 43% med en lätt kylfiltrering, förmodar jag. En flaska går loss på 489 riksdaler och hittas här. Whiskyn har lagrats på 80% bourbonfat samt 20% Oloroso sherryfat I 9 år. Whiskyn har sedan gifts ihop och lagras ytterligare 1-2 år I first fill Oloroso sherryfat.
Doft: Romrussinpraliner, en touch av rök och bara en aningens torv. Här finns en tydlig känsla av citronsockerkaka, marsipan och också en hel del körsbär. Med vatten öppnar doften upp sig ännu mer och blir rundare, sötare och fruktigare. Nu kommer svarta vinbär fram (tillagade, sylt/saft/gelé), och citronkänslan blir syrligare, friskare.
Smak: Marsansås, lite maltsötma (typ söta våfflor), rostade hasselnötter och sedan en lätt torvrökighet. Mer mandelmassa än marsipan nu, men också en del apelsinskal (typ apelsinmarmelad med mycket skal i). Lite torkade plommon med, men bara ett stråk. Efter några droppar vatten blir torvröken betydligt tydligare. Det handlar fortfarande absolut inte om Islay, utan en slags lite mer dämpad “Springbank-rök”. Lite blöta skogslöv kommer fram, och en tydligare ekighet. Lite kryddighet i form av kardemumma anas med.
Avslut: Medellång eftersmak med rök, lite kaffe, lite ek och samma slags våffelkänsla som i själva kroppen. Med vatten blir eftersmaken något mindre rökig, lite sötare (honung) och kaffetonen blir tydligare.
Det här är en av mina favoriter bland de skotska tioåringarna. Den är komplex, har en otrolig balans mellan rök och frukt, är lättillgänglig utan att bli tråkig och man kan banne mig bjuda vem som helst på den. Varje gång jag har haft en Benromach 10 i skåpet har den tagit slut fortare än kvickt och fler än en gäst har fått den som ny favorit. Det enda jag har har kritisera är att jag hade önskat en något fylligare och längre eftersmak, men för under femhundralappen är det här riktigt bra.
https://www.benromach.com/story
https://en.wikipedia.org/wiki/Benromach_distillery
http://www.symposionhot.com/varumarken/benromach-distillery/
