Allmänt: Detta är den senaste i Höga Kusten-destilleriets ekserie, där de valt att fokusera endast på ekens sätt att interagera med destillatet. De 40-litersfat som använts till denna buteljering består av Europeisk Bergek (Quercus Petraea), där eken kommer ifrån Ungern och faten bundits på plats av ungerska tunnbindare. Whiskyn är helt orökt och har lagrats i 4,7 år på 200-liters bourbonfat, och har efter den tiden flyttats över till de hårt rostade faten av ungersk ek (nyek). På dessa fat har de sedan lagrats i tio månader. Buteljeringen hittar du här och kostar 799 riksdaler för en halvliter (det går även fortfarande att få tag i nummer två i serien, amerikank vitek, här och den har jag skrivit om i ett tidigare inlägg här. Alkoholhalten ligger på 50,8% och whiskyn är varken färgad eller kylfiltrerad. Släppet bestod av 3000 flaskor allokerade till den svenska marknaden. För den som vill nörda ner sig i fler detaljer hittas dessa här.

Doft: Det första som slår mig är “äppelpaj” – maltsötma, kanel, vanilj och bakade äpplen. Sedan carambole-frukt och syrliga colanappar (godis). Bränt socker, lemoncurd och en slags sötaktig blommighet som påminner om snödroppar. Nyeksktoner, men inte så värst aggressiva sådana, och en väldigt nedtonad slags kryddig BBQ-såskänsla, utan rökighet och väldigt mild. Med vatten kommer citron och vanilj fram ännu mer, med lite honung, och doften blir betydligt snällare och mer balanserad.

Smak: Smaken är mer ekdriven är doften, och här dominerar kryddor (kanel, torkad ingefära, svartpeppar, muskot) tillsammans med nedtonad fruktighet (mango, äpplemust) och rostade hasselnötter. Efter vattning blir smaken kryddigare, nu med chilli och kryddnejlika, samt att ingefäran försvinner till stor del.

Avslut: Eftersmaken är ekig och kryddig med smak av rostade honungspuffar (de där frukostflingorna för barn med den gula figuren, vad den nu heter) och ännu mer bränt socker. I eftersmaken kommer lite kaffetoner fram efter vattning och eftersmaken blir lite fruktigare än tidigare med grön banan och en mycket tydligare vaniljsötma.

 

Föga förvånande är detta välgjort med stora smaker och mycket karaktär, men inte helt friktionsfritt för min del. Denna buteljering följer de föregående två med tydliga gemensamma nämnare (kryddor, coca cola/ cola-godis, ek) så de som haffat en flaska och gillade de två tidigare “syskonen” kommer inte att bli besviken. Jag uppskattade komplexiteten som denna whisky visade upp, men hade också stundvis svårt med den “brända” tonen som jag inte riktigt tyckte passade inte. Den här whiskyn drar upp många av smakerna på högsta volym på ett spännande sätt, men det innebär också att de smaker som inte passar in sticker ut rätt mycket. Störde det helhetsintrycket? Nja, en del men det är fortfarande intressant att analysera och diskutera. Quercus III är lite som en intensiv, intressant och underhållande dansuppvisning, med ett par rörelser eller snedsteg som sticker ut. Personligen uppskattade jag de två föregående mer – särskilt Quercus II Alba som jag tyckte var riktigt häftig.