Allmänt: Denna utgåva är den femte i raden från Gotland Whisky och är döpt efter en plats på norra Gotland. Whiskyn är fyra år gammal, den första fyraåringen från destilleriet, och har med undantaget ett fat av bergek (Quercus Petraea från Ungern) lagrats på bourbonfat (100- respektive 200-litersfat). Utgåvan finns tillgänglig för aktieägare och ett utvalt antal restauranger, och själva buteljeringen består av 5250 flaskor. Alkoholhalten ligger på 46,2% och whiskyn är varken färgad
eller kylfiltrerad. Mer information, som exempelvis kornsort och vilka gårdar som odlat kornet, hittar du här och vill du även prova syskonet “Midaik” hittar du buteljeringen här samt mina intryck av den här.
Doft: Ganska mycket råsprit, och även någon slags örtighet – lite timjan, kanske? Och persilja, faktiskt. Gula plommon, citron, lite vaniljsocker och halm. Överlag en rätt omogen och “ofärdig” doftprofil. Med vatten blir doften mjukare och lite fruktigare med sött äpple och lite banan.
Smak: Fortfarande väldigt “newmake:ig”, men nu med en lätt honungston och något som starkt påminner om när jag var liten och tuggade på svartvinbärsblad. Med vatten blir smaken sötare och lite kryddigare med lite söt tobak, lite pepprig ingefära, kummin och godiset “sockerbitar”. En slags brödighet smyger sig in med.
Avslut: En svag rökpuff, svartpeppar och lite nysågat trä. Eftersmaken vinner på att vattnas och får nu lite päronkänsla, en svag ton av kakao och den där brödigheten håller i sig.
Jag hade svårt att hitta nyanser och djup i denna buteljering. Visst kan man ta hänsyn till åldern, men inte endast, då det finns yngre svenska buteljeringar (även från Gotland Whisky) som smakat betydligt bättre (och jag har smakat bättre svensk snartsky än såhär med). Fatstorlek spelar säkert roll och säkert syftet med buteljeringen med, men ärligt talat tyckte jag inte att detta var särskilt bra. Det känns som ett förhastat släpp där faten hade kunnat bli till något bra om de hade fått ligga till sig några år till, men hade jag betalat för en flaska hade jag blivit besviken. Om man som aktieägare tänker sig ett långdistanslopp där man har som mål att vara andelsägare när Isle of Lime släpper tioårig, eller ännu äldre, whisky är detta helt okej – förutsatt att man då väntat sig något omoget och ofärdigt. Som sagt, om syftet är att ge aktieägarna en fingervisning om vad som händer med spriten när den lagras på lite större fat i fyra år och då inte förväntas vara färdig, är detta informativt och relativt habilt. Det finns smaknoter här som verkar lovande men som inte kommer till sin rätt i nuvarande form. Om detta dock är tänkt som en “färdig” produkt, hade jag som konsument inte varit nöjd alls.
