Denna helg har maken och jag haft det stora nöjet att få följa med mina ärade föräldrar till den årliga ”Charlottendal-provningen” med Glömsta Whisky Club. It’s a tough job but someone has do it.
I vanliga fall hålls denna provning i en charmig stuga strax utanför Huddinge, Charlottendal, men då allmänt busväder var på ingång bestämde man raskt sig för att hålla provningen i en trevlig lokal mer centralt. Glömsta har ett jordnära koncept för sin klubb och dess aktiviteter – medlemmarna får inte vara för många (i nuläget är man runt hundra stycken) och de måste vara aktiva. Medlem blir man efter att ha deltagit i ett visst antal provningar och har man inte deltagit på länge anses man inte längre vara medlem (men kan såklart bli igen, på samma premisser som alla andra). Detta gör att medlemmarna består av folk som har ett genuint intresse av att hänga med på de whisk(e)yäventyr klubben styr upp. Då jag inte bor nära Huddinge och därför inte har möjlighet att vara tillräckligt aktiv i det som klubben har på agendan är jag alltså inte en kandidat för medlemskap, men det betyder inte att man inte välkomnar gäster. För välkomnande, det är precis det man är i GWC. Och opretentiös. Och jordnära.
Provningarna är alltid blinda. Alltid. Inga förkunskaper eller fördomar ska kunna färga provningsdeltagarnas uppfattning av det de smakar. Varken prislapp, exklusivitet eller trender får påverka omdömet utan det man doftar och dricker ska tala för sig självt – och alla åsikter är därför också varmt välkomna! I slutet av varje provning ska varje deltagare ranka de sorter han eller hon smakat och därefter meddela vilken placering respektive dryck fått. Därefter sammanställs resultatet och en ”vinnare” koras. Efter det avslöjas vilket glas som innehållit vad och mer information om typ, ålder, lagring med mera avslöjas. Du kan med andra ord ha dissat en whisk(e)y för 3000:- och i samma veva föredragits en NAS:are för 300:-. Smaken är sannerligen som baken och det är långt ifrån alltid den sort som ”borde” vinna som faktiskt kammar hem förstaplatsen…
Temat för lördagens provning var ”Irland” och provningledare var Derek Raftery. Trots att han själv, föga förvånande, har starka band till den gröna ön och dessutom stor kunskap kring irländsk whiskey gav han noll och inga ledtrådar gällande de sorter som hälls upp och sedan ”låsts in” i klubbens provningsskåp. Efter en kort presentation av temat fick alla deltagare lämna lokalen för att Derek skulle få hälla upp sorterna, och för att vi medan vi otåligt väntade skulle få gnugga både smaklökar och geniknölar fick vi under tiden smaka och sedan gissa något som på något – om än avslägset – sätt anknöt till temat. Detta innebar att vi fick smaka en ”vit hund”, alltså råsprit vid namn Kozuva White Dog (40%) – i detta fall av single grain gjort på råg – från ett polskt destilleri. Vad har Polen för koppling till Irland då? Jo, polska är det näst största talade språket på Irland, tydligen. Såklart. Ingen gissade helt rätt gällande exakt märke, men klubbens fotograf Bernt Seipl gissade på rätt land (det är även han som lånat ut fotona jag använder i inlägget – stort tack!).
Efter detta något bryska uppvaknande blev det äntligen dags för att ge sig i kast med provningen. Sex olika irländare av väldigt varierande smak och karaktär provades, tillsammans med en ”överraskningswhisky” och en ”kaffevirre”. Som ni förstår kommer jag att få ägna ett annat, separat, inlägg åt dessa för att ge smaknoter och mina intryck av dryckerna rättvisa. Det jag kan säga är att Glömsta Whisky Club:s koncept med god mat, gott sällskap och god – men blint provad – dryck är något jag både uppskattar och rekommenderar. Whisky blir mer och mer en statusdryck där pris och specialegenskaper lätt påverkar hur man som konsument ser på innehållet i flaskan, och även om det är väldigt läskigt att tycka och dricka blint, är det detta som jag tror är mest rättvist och objektivt – även om whisky aldrig har varit och aldrig kommer att vara en objektiv upplevelse med en objektiv sanning. Hade det varit så hade det inte funnits så många olika sorter att tillverka och smaka. Tack och lov tycker vi alla olika.
