Under andra halvan av 2018 lanserades Old Pulteneys nya “flotta”, det vill säga de nya buteljeringarna i deras officiella utbud (eller “core range”) som ersätter de gamla klassikerna Navigator, 17 yo, 21 yo och 35 yo. 12-åringen är dock kvar, precis som tidigare. Här kommer ett gäng koncisa doft- och smaknoter (har försökt hålla mig kortfattad för att detta inte ska bli en halv roman) gällande nykomlingarna, med en personlig reflektion kring nyheterna och vad de innebär för mig som är svag för just Pulteney-koket. De nya buteljeringarna är framtagna av Distillery Manager Malcolm Waring tillsammans med Master Blender Stuart Harvey.

 

Old Pulteney “Huddart”  

Allmänt: Detta är en NAS-buteljering där whiskyn slutlagrats på rökiga anCnoc-fat. Inledningsvis handlar det om second fill American oak, ex bourbon-fat. Efter den initiala lagringen flyttas whiskyn över på de rökiga faten för slutlagring, och dessa fat är ex bourbon-fat innan de fylldes med den rökiga singelmaltwhiskyn. Alkoholhalten ligger på 46 % och whiskyn är inte kylfiltrerad.

Doft: Ung sprit, massor av honung, ung, svag rökpuff, blommighet (lavendel), lite skitig med (garagegolv), smör, conferencepäron.

Smak: tydligare rök, ungdomlig, ek, mörk choklad, lite vaniljkola, inoljat läder, sälta. Ganska kort eftersmak.

Old Pulteney 15 yo

Allmänt: Whiskyn har lagrats på second-fill amerikansk ek (ex-bourbon) först för att sedan få en finish på first-fillfat av spansk ek (ex-oloroso sherry butts). Whiskyn har en alkoholhalt på 46% och är inte kylfiltrerad.

Doft: Sötsyrlig ingefära, svarta vingummin, lätt blommighet, citronkarameller, sötsyrliga äpplen, honung.

Smak: Stor, robust blandning av söt frukt (aprikos, äpple), ek, tydlig sälta, lite del torra kryddor (kryddpeppar, ingefära) och choklad. Lätt nötighet med tillsammans med kaffe och fudge. Lång eftersmak.

Old Pulteney 18 yo

Allmänt: Precis som med femtonåringen har whiskyn lagrats på second-fill amerikansk ek (ex-bourbon) först för att sedan få en finish på first-fillfat av spansk ek (ex-oloroso sherry butts). Alkoholhalten ligger på 46%, ingen kylfiltrering.

Doft: Honungsmelon, kryddpeppar, kanel, honung, apelsin. Polerat trä och torkade tranbär. Lite granola.  

Smak: Sirap, maltig chokladton (kladdkaka eller chokladmuffins), ek och en aningens sälta. Russin och samma kanelton som i doften, tillsammans med mjuk pepparkaka. Mer tillagad eller “donad” frukt (konserverad päron, bakat äpple). Lång eftersmak.

Old Pulteney 25 yo

Allmänt: Detta är egentligen en buteljering som lanserades i september 2017, alltså före den nya core rangen, men då den inte har funnits på den svenska marknaden så länge valde jag att prova den tillsammans med de nya tillskotten. Fatlagringen består av second fill amerikansk ek, ex-bourbon, och sedan en slutlagring på spansk ek, first fill ex-Oloroso. Med en alkoholhalt på 46% är whiskyn inte kylfiltrerad.

Doft: Väldigt blommig, väldigt fruktig. Liljekonvalj, banan, päron och söt citron. Lite sherrytoner men mer åt glögg-hållet än traditionell, tung sherry. Balanserad och komplex.

Smak: mer sherry i smaken men tydlig kryddighet, tanniner, stram munkänsla och massor av choklad. En del ek och torkad ingefära. Krämig munkänsla som drar åt vaniljpannacotta och vit choklad. Lite honung och läder mot slutet. Lång eftersmak.

Old Pulteney Vintage 1983

Allmänt: Precis som med tjugofemåringen lanserades denna buteljering i september 2017. Det handlar om en vintageutgåva som destillerats 1983 och buteljerats trettiofyra år senare. Whiskyn har först lagrats på amerikansk ek, ex-bourbon, och sedan slutlagrats på spansk ek, first fill ex-oloroso. Alkoholhalten ligger på 46% och whiskyn är inte kylfiltrerad.

Doft: Lite försiktig först. sötsyrliga äpplen, honung, blommig (rosenvatten, fast svagt). lite kakdeg (typ som Ben & Jerry’s “cookie dough”-glass). Oljig, tung efter lite luftning med ite sälta. Mer och mer torkad frukt med tiden: russin och mango. Också lite rostade hasselnötter. Mycket komplex och inbjudande doft när den fått tid att öppna upp sig med björnbärssylt, mörk choklad, syltad ingefära och lemoncurd.

Smak: Inledningsvis mycket ek, söt vanilj och kryddor. Kryddig hela smaken igenom. I slutet kommer eken tillbaka tillsammans med honung.  

 

Flera personer har frågat mig vad jag tycker om den nya flottan jämfört med den gamla, så därför kommer här lite allmänna tankar om hur jag upplever dessa två serier. För det första gillar jag de nya buteljeringarna. Jag tycker att de är spännande, uppkäftiga och goda men en tydligare röd tråd än tidigare. Det är det enkla svaret. Det utvecklade svaret är följande: Den stora skillnaden mellan den gamla och den nya uppsättningen standardbuteljeringar är för mig ett annat fokus och tänk kring samtliga buteljeringars stil och framtoning. De tidigare utgåvorna var eleganta och balanserade i större utsträckning, där sherryfatslagringen fick ta stor plats i de äldre buteljeringarna. I en provning med allt från 12-åringen till 35-åringen rådde det stora skillnader mellan de yngre och de äldre buteljeringarna, exempelvis 12-åringen och 21-åringen, när det gällde stil.

I den nya flottan är det mindre fokus på “sherry + ålder”, och även om sherryfinishen finns där agerar den mer på samma sätt som sherrytonen i den gamla 17-åringen, det vill säga att den ger komplexitet men står inte i rampljuset. Istället är det grunddestillatet som tar större plats i de nya uttrycken, och vad som händer med det i takt med att lagringsåren läggs på. De nya buteljeringarna är robustare i stilen med en tydligare röd tråd och visar nya sidor hos Old Pulteney. Visst, jag kommer absolut sakna 17-åringen, som är en personlig favorit, och de varma, mjuka frukt- och kryddtonerna i 21-åringen var magiska, men alla destillerier har förändrat sin core range med jämna mellanrum i takt med att tillgång och efterfrågan på både fat och färdig whisky förändrats. Och tur är väl det, för annars hade ju vi whiskyälskare varit färdiga med allt vad upptäckande och utforskande heter, efter bara några år. Av de nyaste utgåvorna som kom 2018  tycker jag i nuläget att 15-åringen är roligast  och utmanar mina smaklökar mest, men det ska bli spännande att se hur mina intryck av att jag lär känna dem mer och mer.

De buteljeringar vi håller så högt och kommer att sakna, var folk en gång i tiden skeptiska mot då dessa var nykomlingar. På samma sätt kommer förmodligen en hel del människor hålla den nya flottan varmt om hjärtat när det i framtiden är dags att byta ut dessa mot ännu nyare buteljeringar. Och har man favoriter, som jag och sjuttonåringen, kommer dessa att vara saknade oavsett hur bra den nya uppsättningen är. Det går inte att enbart lägga till och lägg till nya buteljeringar genom åren utan att ta bort gamla, och jag gör mig hellre omaket att bunkra upp med utgående sortiment hemma än att aldrig få lära känna nya sidor av ett favoritdestilleri.