Den sista buteljeringen i väsenserien från Bergslagen släpptes den 1 juni i år, denna gång med namn från den mytologiska varelsen ”Näcken”. Som vanligt har jag provat whiskyn och skrivit ner mina smaknoter innan jag läst någonting om whiskyn, så mina anteckningar är bara baserade på min upplevelse och inte någon förhandsinformation. Efter att ha provat färdig whiskyn har jag läst om själva buteljeringen, och följande gäller: Detta är en ickerökig whisky som är helt lagrad på firstfill bourbonfat som tidigare innehållit Makers Mark. receptet består av två femtiolitersfat från 2012 samt ett tvåhundralitersfat från 2011. Detta gör att whiskyn är runt sex år gammal. Runt femhundra flaskor kom till systemet med artikelnummer 33020 samt prislappen 995 riksdaler för en halvliter. Alkoholhalten ligger på 58,2% och whiskyn är varken färgad eller kylfiltrerad. Här kommer mina tankar!

Doft: Gula små plommon, ananas och citron. Mycket sötsyrlig, färsk och gul frukt inledningsvis. Såhär spontant gillar jag verkligen doften! Sedan kommer andra toner fram med söta marknadskarameller och syrlig rabarber, och rent allmänt skvallrar doften ”fruktbomb”. Efter ett tag och lite vatten blir det syrliga i doften mer markant, men doften blir också vaxigare och känns flummigt nog mer ”vuxen”.

Smak: Fruktigheten fortsätter, nu med ren ek och en hel del vanilj. Det dyker också upp en något oväntad ”Coca-cola-not”, fast syrlig istället för söt, och en hel del vaniljfudge. Här finns någon slags väldigt mild nötighet med. Naturella cashewnötter, kanske? Med vatten hittar mörkare, bittrare toner fram som bryter av mot det sockersöta. Nu märks rågbröd och mörk choklad, som gör upplevelsen mer komplex än tidigare. Intrycket blir istället en whisky som är mindre fruktsöt och mer robust.

Avslut: Först lite stram maltighet som påminner som surdegsbröd, sedan kaffe och en liten touch av läder. Eken är mer framträdande, vilket gör eftersmaken mer bitter än själva kroppen. Jag tycker inte riktigt att eftersmaken vinner på att vattnas. Visst, avslutet blir snällare men också lite bittrare. Lädret dämpas, och en aningens rökighet hittar fram.

Mina tankar om denna buteljering är att den är toppen utan vatten och definitivt en av de bättre buteljeringarna i serien, i alla fall enligt min smak och tunga. Jag föredrar denna framför både ”Skogsrå” och ”Älva”, både för att den inte spretar lika mycket och inte heller är för söt. Personligen hade jag valt att vattna denna buteljering men ganska sparsamt, eftersom jag upplever att den inte vinner på vatten i några större mängder. Sammanfattningsvis ett bra, smakrikt exempel på exempel på en ung och kvalitativ bourbonfatslagrad whisky.