Allmänt: Stjärnorna i Hvens karlavagnsserie börjar ta slut, och inom kort släpper Spirit of Hven en tvåäggstvilling till den senaste stjärnan, 6:1 Mizar. Den kommande stjärnan heter därför 6:2 Alcor, och det finns en tydlig koppling mellan Mizar och Alcor gällande både recept och fatlagring.

Grundreceptet för själva spriten är samma som för tvillingen Mizar: 58,8% lagermalt, 35,3% torvrökt malt med en ppm-halt på 38, samt 5,9% chokladmalt. Sju stycken olika ekfat med whisky användes för att skapa buteljeringen: tre fat som tidigare innehållit Chateau Margaux-vin (Petrea), ett olorosofat (Faginea), två Hven Vodka-fat (Muehlenbergii) och ett fat från Bourgogne som tidigare innehållit Maculan Torcolato (Robur). Whiskyn är ekologiskt certifierad och håller en alkoholstyrka på 45 %. Det står inget konkret om whiskyns ålder i den officiella informationen men på denna hemsida brukar produktblad med alla detaljer läggas ut om de olika buteljeringarna, så mer info följer säkert där i sinom tid. Tanken var att whiskyn skulle buteljeras något äldre än föregångaren Mizar, som är någonstans mellan 7 och 10 år gammal. Jag vet däremot inte om eller hur förändringen av den slutgiltiga blandningen påverkade Alcors ålder. Dock ett stort plus till Hven för transparensen när det gäller tillverkningsprocessen, där man till och med villigt erkänner att planerna ändrats då ursprungsreceptet inte höll måttet. Istället för att släppa en whisky man inte var nöjd med men som var en äldre men snudd på identisk tvilling till Mizar, valde man istället att låta tvillingarna skilja sig åt lite med genom att inte bara använda whisky lagrad på amerikanska ekfat och franska vinfat, utan även blanda in italienska vinfat, sherryfat och fat sin tidigare innehållit Hvens egna vodka. Hatten av för ärligheten! Den 7:e september släpps de 3642 buteljerna på systemet med beställningsnummer 40256-02. En halvlitersflaska kommer att kosta 795 riksdaler, och whiskyn är varken kylfiltrerad eller färgad.

Färg: bärnsten

Doft: Först lite syrlig bärighet i form av krusbär, lätt parfymerat trä (typ cederträ), en ganska “ren” rökighet som tillsammans med tränoten nästan drar åt rökelsehållet. blyerts med, typ blyertspenna. En hel del fruktighet, med färska plommon och äppelmust. Lite vanilj. Blir sötare med tiden, med en känsla av creme brulee. Med vatten blir doften ännu fruktigare, och röken tar ett steg tillbaka. Syrlig bärsylt, vingummin och färska päron.

Smak: Tydlig rökighet, åt cigarrhållet till, med brända toner. Bränt socker, brända mandlar, bränt läder (?!) och en känsla av bränt papper. Fast utan en massa bitterhet, tack och lov. Lite söt Toblerone-choklad, och krämigheten från doften förvandlas nu ihop med kaffetoner till en känsla av tiramisu. Med vatten  kommer brödig malighte fram, strama kryddor och mjölkchokladen bli mörkare.

Avslut: En ganska lång eftersmak, där cigarrök dominerar tillsammans med lite kummin och äpple. Med vatten framträder mörkt kaffe och röken blir ännu  tydligare i eftersmaken, där det också är en behaglig rökpuff som hänger kvar längst.

Jag gillar oftast Spirit of Hven:s husstil, med frukt, rök, läder och tobak. För det mesta är det komplext och välkomponerat, men med några överraskande noter som dyker upp. Denna buteljering är inget undantag – det är precis detta du får, där det brända pappret med stram kryddighet och en annorlunda kombination av fruktnoter hjälper till att skaka om i snökulan. Visst, literpriset är väl tilltaget men för en halvliter svensk whisky är det inte orimligt alls. Särskilt om man tittar på andra buteljeringar i samma ålderskategori, storlek och med liknande destilleribakgrund. Vid en enkel sökning på systemets hemsida ligger de flesta svenska halvlitersbuteljeringar mellan 500 och 1000 riksdaler (och det börjar bli några stycken nu, vilket är superkul!). Japp, detta tyckte jag var välgjort. Om jag skulle kritisera något här är det att doften behövde en hel del luftning för att komma till sin rätt, och att denna whisky inte är särskilt lättillgänglig eller flirtig. Plus att motiveringen till namnet och serien i sig slår lite väl mycket på sin egen trumma, då jag börjar bli något trött på långsökta kopplingar till vikingar, mytologiska skogsvarelser och stjärnor från olika destillerier världen över. Men å andra sidan är det lite lättare att leva med retoriskt dravel när whiskyn är så här god.