Änglarnas andel

en blogg om whisky

Skrivkramp, eller ”att såga en whisky”.

Jag har ibland sett i sociala medier att läsare ibland uppskattar att man som bloggare “sågar” en whisky, att det på något vis är att “säga sanningen” eller att inte “vara köpt”. Och ärligt talat kan jag förstå det tankesättet, då vi överlag i samhällets stora flöde av media verkar dras till de kanaler som går emot strömmen. Att höra en röst som sticker ut känns ofta uppfriskande och som en motpol till allt det positiva. Det stärker oss också i förmågan att våga stå på oss i andra sammanhang när någon ber om en åsikt eller bjuder oss på något som vi inte gillar. Det är svårt att säga emot när man förväntas säga amen i kyrkan, oavsett om det gäller svärfar eller ett företag.

Detta har fått mig att fundera en del på min egen, måhända en smula mikroskopiska, roll i whiskynyhetsflödet och hur köpt jag egentligen är. Jag äger vid det här laget hundratals samples, där jag har betalat för minst 95% av dessa. Resterande har jag antingen bytt mig till eller fått av privatpersoner eller företag. Inte en enda gång har jag ingått avtal där jag förpliktigat mig till att blogga eller skriva om en särskild buteljering, men självklart har jag varit lika sugen som vem som helst att testa nyheter. Det är inte alla jag hinner med att testa, då jag har ett heltidsjobb, två deltidsjobb och en familj plus vänner att ägna majoriteten av min tid åt, men då och då kör jag ett ryck och raskar av ett gäng nya buteljeringar. Och ska jag ändå testa dem kan jag lika gärna blogga om dem.

Och det är här det börjar bli lite luddigt, för då handlar det ju om reklam. Fast ingen reklam jag får betalt för och jag har också medvetet valt att inte ha någon reklam på min hemsida (japp, har tackat nej till sådana erbjudanden). Men det är ju ändå skrift som kanske kan påverka hur privatpersoner ser på butljeringar och/eller företag, ett slags ansvar jag aldrig reflekterade över när jag skaffade bloggen. Då skulle den agera resedagbok i en dryg vecka på grund av stipendiatresan. Nästan tusen följare senare måste jag sluta se den som ”kul text för nära och kära”. När jag dessutom bloggar om flaskor jag har hemma eller samples jag köpt själv (som säkert var “aktuella” för flera år sedan, då jag inte orkar hålla mig uppdaterad kring allt som händer) är detta faktiskt också lika mycket reklam som när det gäller nyheterna och de samples jag fått. Fast det är klart, kanske inte lika tidsmässigt aktuell och därför inte lika relevant reklam. Tanken med min blogg är att den ska vara underhållande och informativ, men det går aldrig att komma ifrån att detta alltid på ett eller annat vis riktar uppmärksamheten mot importörer, destillerier och buteljeringar. 

Sedan har vi ju hela det där debaclet med att ”såga”, eller att vara ärlig. Jag älskar whisky. Jag älskar att njuta av whisky. Jag stöter sällan på kass whisky. Alltså, KASS, whisky – whisky som jag inte vill dricka eller ens analysera, eller som jag helt enkelt finner onjutbar alternativt undermålig. Det händer, och jag har bloggat om några sådana fall men jag kan nog räkna dem ena handens fingrar. Det är vanligare att jag bara finner whiskyn tråkig. Detta är, för min del, inte så konstigt då jag är av uppfattningen att de flesta företag inte vill släppa äcklig sprit. Det är däremot vanligare att jag smakar whisky som är god men inte nödvändig för mig att köpa hem, god men något ospännnande whisky eller god men inte prisvärd. I dessa fall har jag också skrivit det, men har jag varit tillräckligt tydlig? Bara för att en whisky inte kittlar mig på de rätta ställena innebär inte det att den förtjänar en sågning. Och hur ärligt skulle det vara av mig att medvetet hitta fel hos en buteljering bara för att den inte får mig att vilja dansa lambada eller plocka fram plånboken, enbart för att fiska efter likes eller ryggdunkar på facebook?

Å andra sidan, en sak jag ofta faktiskt kände när jag började blogga för tre år sedan var ett slags undermedvetet “tvång” att recensera den whisky jag nyss fått ett sample på. Detta kände jag då främst på grund av tre anledningar:

1) Andra bloggare släppte smaknoter om den och jag ville därför inte verka oinsatt.

2) Tänk vad snällt att lilla, vanliga jag fått ett sample!

3) Mina blogginlägg om nyheter och kommande släpp får ofta fler likes än de gamla samples jag köpt eller bytt till mig på egen hand.

 

Jag var fortfarande ärlig men kunde absolut få ont i magen av att publicera ett blogginlägg som inte var odelat positivt. Idag har jag en helt annan distans till dessa tre faktorer (no more magont!), och har en del “nyheter” hemma som jag inte bloggat om, då jag har känt för att blogga om annat. Men det är klart att jag har något slags ansvar, och därför är jag alltid ärlig med vad jag tycker. Jag har skrivit när jag (flertalet gånger) inte känt att buteljeringen var min grej, prisvärd eller inte levt upp till hype:n. Några få exempel på dessa tre är en Ardbeg, ett par Grythyttan/Bergslagen IB, en Fujikai, en Johnnie Walker, en Highland Park, en Caol Ila och en Glen Garioch. Jag har även under blindprovning blivit besviken på en Brora (ajabaja!), en IB Pulteney och ett par olika SC-buteljeringar. Man kan inte gilla allt, så är det. Men om jag är med om något roligt som en whiskyresa till Islay, en pubrunda i Glasgow eller destilleribesök vill jag också kunna skriva om det, eller i alla fall dela med mig av bilder. Det är för mig inte konstigare än att jag ibland delar med mig av resetips eller semesterbilder (som av en slump ofta är whiskyrelaterade…). Samma gäller för nyheter. 

Att skriva något bara för att behaga andra, vare sig det gäller företag eller läsare, är för mig definitionen av oärlighet, och även om jag absolut har och kommer att fortsätta förhålla mig kritisk till buteljeringar jag tycker inte håller måttet är det till sist och syvende kärleken till whiskyn som lett mig till den punkt jag befinner mig i dag, och kan jag bibehålla denna kärlek utan att bli blasé eller cyniker på kuppen är jag ändå nöjd och glad. Om jag får samples eller inte bryr jag mig inte längre om. Det är roligt, naturligtvis. Hur kan man som whiskyälskare inte vilka prova nyheter, liksom? Men skulle jag aldrig mer få ett sample hemskickat skulle jag inte bry mig. Jag kan ju fortfarande byta till mig samples på vanlig väg från privatpersoner, som jag gjort i flera år.

Så med allt detta sagt, vad vill ni läsare läsa om egentligen? Enligt statistiken är det nyheter (och helst INNAN de släpps, även om jag sällan pallar hålla kolla på datumen) men enligt trådar i facebookgrupper är det typ ALLT annat än just detta. Smaknoter? Allmänna rants om vad jag personligen tycker om olika företeelser inom whiskyvärlden? Hard-core nördfakta? Udda whiskysorter? Ge mig förslag, synpunkter och åsikter så att jag kan göra ett ännu bättre bloggjobb!

« »

© 2018 Änglarnas andel. Tema av Anders Norén.